Jag väger upp våra doser. Vi har tänkt ta 40mg var av denna enteogen.
S börjar på sin och inhalerar från bongen. När jag ser att det ryker ur den fortfarande undrar jag varför han inte också tog det och då suger jag i mig det sista.
Och jag känner effekt!
Jag tittar på C och säger att vi fort ska lägga i våra doser. Snart är bongen fylld med 80mg som vi delar på.
Jag suger och suger medan bongen rosslar. Jag känner och ser hur jag pressas ut i rymden. När jag inhalerat upp vad jag tror är min dos tittar jag upp mot S.
Jag blir chockad. Ett par sekunder ser S ut exakt som han gjorde för snart tre år sedan under min första tripp på 12g psilocybe tampanensis där jag sneade av bara helvete.
Där och då var det en djungel, och det är samma här och nu.
Allting blir träd, ayahuasca och trummor och regnskogsdjur kryper.
Över hela ansiktet på S kryper det djur. Han ser sakta mer ut som vanligt igen då min peak börjar landa ner mot intensiv tidig afterglow.
Vi kommer ner igen från resan och S drar hem till sig. Jag och C bestämmer oss för att trippa igen. Eller det är snarare jag som driver på att nu jävlar ska jag få komma iväg, och jag absolut vill ha C med mig.
Vi väntar några timmar då andra saker ska göras.
När timmarna gått så väger jag upp 160mg som jag vill ta och 120mg till C.
C tittar på min dos och skrattar. Jag tror inte du kommer få i dig allt det där, skrattar han och jag börjar också skratta då jag tänker på att jag ju inte är en van rökare och ju hostar och har mig.
Vi lägger i 160mg och sedan nästan allt från högen med 120mg, men sparar en fjärdedel.
Vi bestämmer oss för att inhalera varannan gång igen.
Jag börjar elda i bongen och suger. Det mysiga porlande ljudet av vattnet i bongen som hoppar runt hörs och röken från enteogenen kommer in i mina lungor. Jag är mycket ovan med allt vad rökning heter, men jag lyckas få i mig en del och då känner jag tillslut hur lungorna börjar slåss. Jag håller om näsan och munnen stängd och hostar i mina egna lungor. Snart slutar det hoppa i mina organ och jag håller fortfarande andan.
När jag andas in frisk luft igen och håller för bongen så röken ska stanna kvar, då känner jag hur luften känns rivigare och lenare på mig på samma gång. Den är svalare och brännhet samtidigt. Len som en lång mellansmal ljusblå bräda som blivit insmord med olja och sedan efter en stund känner man en yta längre fram på den lena ljusblå brädan som innehåller små små korn.
Jag inhalerar en gång till. Nu var det ju egentligen Cs tur att få andas in men av någon anledning lockar enteogenen mig att inhalera fortast möjligt för att hinna med skeppet som tar oss oändligt långt ut i rymden.
Jag känner hur det tar stopp och jag börjar hosta extremt medan den ljusblå brädan leder mig rätt i den spretbuskiga labyrinten i andningens aktiviteter i miljöer. Även om jag hostade ut mycket rök så börjar det hända saker.
Det hade egentligen varit C:s tur att inhalera innan min andra gång men nu räckte jag över den till honom och han sög i sig det. Samtidigt har det börjat smyga igång något mycket skumt och regnskogsaktigt för mig.
Bord, soffor och den djungelaktiga inredningen börjar att röra på sig, och det verkligen rör på sig tvärmycket nu inser jag nästa sekund! Allt i rummet verkligen kryper på ett naturtroget sätt som om alla material plötsligt kan smetas med. Grejer verkligen går omkring minst en meter från sina platser.
Bordet travar omkring som en otålig häst, bordets rygg böljar och jag undrar hur i allsindar alla saker, glas och tallrikar och tändare och tusen grejer till kan ligga kvar där. Det är som att sakerna har en bindning till hästbordet.
Inom 3D-modellering brukar man tala om Parents och Children. Det finns även Grupper men nu använde jag parenting för att hjälpa hästbordet att hålla kvar sina children på ryggen.
Nu minns jag inte riktigt vilka snabbknappar i 3D-programmen man använde på tangentbordet det var... Men i tanken markerar jag iallafall hästbordet med tangent a, sedan håller inne CTRL, och markerar alla glasen, sakerna och småpill som ligger där, och nu fixar jag att hästbordet är parent till de små children på ryggen.
Nu får jag lite realityflash. Vad håller jag på med? Sitter och har modellerat i fantasin om ett bord, som tydligen är en häst.
Och så plötsligt kastas jag åter in i trippen.
Jag är nu tokigt trippad men inte helt lost. Jag har små lungor och inte van att inhalera rök och hostade dessutom ut en gång. Jag tar bongen igen och eldar på den och suger. Det kluckar och klafsar och efter vad som känns som en lång stund sitter jag fortfarande och eldar bongen och suger bara för att elden fick den lilla skålen med askan att se så vacker och rolig ut.
Det tittar nämligen upp massor av ögon från underliga djur i askan i den lilla skålen där allt DMT nu är upprökt. Jag fortsätter elda bara för att se ögonen. Det känns varmt om mina fingrar som håller i tändaren och snart rycker jag till då det höll på att brännas.
Jag lägger ifrån mig tändaren, låter bongen vila mot mitt lår medan jag tittar på den. Dess glas är nu inte lent som det brukar utan en kaskad av skimrande fraktaler syns ligga perfekt utformat på ytan.
Sofforna och de redan trippiga tavlorna och dekorationerna är mycket mer detaljerade än vanligt. De dansar verkligen för mig och samtidigt har det tillkommit miljoner diamanter, vackra gnistrande stenar och opaler och allt vackert i komplexa mönster.
När jag ser på C och vi möter varandras ögon skrattar vi. Vi båda har ögonen uppspärrade som barn som fått komma in i alice i underlandet gånger tusen. Vi glor på varandra, på alla grejer omkring oss och sen på varandra igen. Snart lägger sig C ner och fortsätter skratta. Vi båda tjuter av eufori.
Det känns verkligen som att jag är i den där djungeln igen. Allting är böljande och rör sig i takt till musiken från stereon.
Mina visuals är helt fantastiska. Det är så annorlunda, ser jag IGEN, mot hur det är att trippa på syra.
Alla grejer är rundare och svampigare.
När jag blundar är jag Allt, och Allt visas för mig.
Det snurrar, hoppar, forsar och stirrar från överallt. Min fysiska kropp är i mitten. Ut från den strålar jag, hela jag. Jag kan se och höra och förnimma med alla sinnen 360 grader åt alla håll. Kropp och själ blir ett med alla varelser som är Allt.
Total eufori och så mycket intryck väldigt snabbt.
Jag har aldrig sett sådana här closed eye visions tidigare. Jag är van vid extrema doser svamp och syra, och DMT är något helt annat. (Ja, jag var tvungen att småhärma orden som redan uttalats av en annan psykonaut tidigare)
Det här var det vackraste jag sett.
Jag blundar fortfarande och allting tittar på mig. Det är extremt stora fraktaler och i dessa är det varelser med de vackraste ögon och kroppar som är av helt utomkroppsligt och utomjordisk art. Det är alla möjliga former. Det finns korta, vissa med bara huvuden och spretiga grenar ut från ansiktet som katters morrhår. Och det finns långa smala trädvarelser och djungelandar. Alla ser fruktansvärt sexiga ut.
Jag hör musik från vänster, där broar leder från djungeln där en blå kvinna sitter bland ayahuascan. Ljus är tända omkring henne.
Under broarna stirrar lejon och allting. Det är stora färger och extremt detaljerat.
En mycket fascinerande sak är att mina closed eye visuals här inspireras av vad jag förväntar mig ska finnas på plats i öppna-ögon-tillstånd.
Vänder jag blundandes huvudet åt vänster förändras visualsen helt och antar liknande former av tavlor och möbler och stereon därifrån, då jag härifrån tittar åt höger skapas en bro (utav väggen och soffans kant som jag "vet" finns där).
Alla fraktaler säger mig så mycket samtidigt och det är på överjordiskt språk. Det är symbolik, koder och mönster och associationer. Det är lättaste sättet jag kan beskriva språket.
När jag öppnar ögonen ser jag att det finns bröd på väggen och att en snopp tittar ut genom garderoben.
C går ut till badrummet. Jag har nu kommit ner från de starkaste visualsen av de underbara överjordiska färgerna och intelligenta varelserna. C trippar på ordentligt ännu. Jag blir lite avundsjuk, jag vill ju också ha det längre och fortsätta få vara med de fantastiska djuren och varelserna och djungeln... Omogna känslor i följande mening uppkommer: Dumma rök och dumma lungor som inte tål DMT-röken som luktar bränd plast men ändå faktiskt är något helt naturligt och svampigt, tror jag.
Tänk om folk hade som sluta-röka grej att det kom en DMT-tripp varje gång man tänder en cigarett?
C tyckte att hans tripp inte bestod av någonting alls nästan. Nu berättar han att han blev avundsjuk på min tripp då jag berättar om världarna jag var i och såg.
Herregud, vi människor blir då aldrig nöjda...
5/5 *nöjda enteogener*
S börjar på sin och inhalerar från bongen. När jag ser att det ryker ur den fortfarande undrar jag varför han inte också tog det och då suger jag i mig det sista.
Och jag känner effekt!
Jag tittar på C och säger att vi fort ska lägga i våra doser. Snart är bongen fylld med 80mg som vi delar på.
Jag suger och suger medan bongen rosslar. Jag känner och ser hur jag pressas ut i rymden. När jag inhalerat upp vad jag tror är min dos tittar jag upp mot S.
Jag blir chockad. Ett par sekunder ser S ut exakt som han gjorde för snart tre år sedan under min första tripp på 12g psilocybe tampanensis där jag sneade av bara helvete.
Där och då var det en djungel, och det är samma här och nu.
Allting blir träd, ayahuasca och trummor och regnskogsdjur kryper.
Över hela ansiktet på S kryper det djur. Han ser sakta mer ut som vanligt igen då min peak börjar landa ner mot intensiv tidig afterglow.
Vi kommer ner igen från resan och S drar hem till sig. Jag och C bestämmer oss för att trippa igen. Eller det är snarare jag som driver på att nu jävlar ska jag få komma iväg, och jag absolut vill ha C med mig.
Vi väntar några timmar då andra saker ska göras.
När timmarna gått så väger jag upp 160mg som jag vill ta och 120mg till C.
C tittar på min dos och skrattar. Jag tror inte du kommer få i dig allt det där, skrattar han och jag börjar också skratta då jag tänker på att jag ju inte är en van rökare och ju hostar och har mig.
Vi lägger i 160mg och sedan nästan allt från högen med 120mg, men sparar en fjärdedel.
Vi bestämmer oss för att inhalera varannan gång igen.
Jag börjar elda i bongen och suger. Det mysiga porlande ljudet av vattnet i bongen som hoppar runt hörs och röken från enteogenen kommer in i mina lungor. Jag är mycket ovan med allt vad rökning heter, men jag lyckas få i mig en del och då känner jag tillslut hur lungorna börjar slåss. Jag håller om näsan och munnen stängd och hostar i mina egna lungor. Snart slutar det hoppa i mina organ och jag håller fortfarande andan.
När jag andas in frisk luft igen och håller för bongen så röken ska stanna kvar, då känner jag hur luften känns rivigare och lenare på mig på samma gång. Den är svalare och brännhet samtidigt. Len som en lång mellansmal ljusblå bräda som blivit insmord med olja och sedan efter en stund känner man en yta längre fram på den lena ljusblå brädan som innehåller små små korn.
Jag inhalerar en gång till. Nu var det ju egentligen Cs tur att få andas in men av någon anledning lockar enteogenen mig att inhalera fortast möjligt för att hinna med skeppet som tar oss oändligt långt ut i rymden.
Jag känner hur det tar stopp och jag börjar hosta extremt medan den ljusblå brädan leder mig rätt i den spretbuskiga labyrinten i andningens aktiviteter i miljöer. Även om jag hostade ut mycket rök så börjar det hända saker.
Det hade egentligen varit C:s tur att inhalera innan min andra gång men nu räckte jag över den till honom och han sög i sig det. Samtidigt har det börjat smyga igång något mycket skumt och regnskogsaktigt för mig.
Bord, soffor och den djungelaktiga inredningen börjar att röra på sig, och det verkligen rör på sig tvärmycket nu inser jag nästa sekund! Allt i rummet verkligen kryper på ett naturtroget sätt som om alla material plötsligt kan smetas med. Grejer verkligen går omkring minst en meter från sina platser.
Bordet travar omkring som en otålig häst, bordets rygg böljar och jag undrar hur i allsindar alla saker, glas och tallrikar och tändare och tusen grejer till kan ligga kvar där. Det är som att sakerna har en bindning till hästbordet.
Inom 3D-modellering brukar man tala om Parents och Children. Det finns även Grupper men nu använde jag parenting för att hjälpa hästbordet att hålla kvar sina children på ryggen.
Nu minns jag inte riktigt vilka snabbknappar i 3D-programmen man använde på tangentbordet det var... Men i tanken markerar jag iallafall hästbordet med tangent a, sedan håller inne CTRL, och markerar alla glasen, sakerna och småpill som ligger där, och nu fixar jag att hästbordet är parent till de små children på ryggen.
Nu får jag lite realityflash. Vad håller jag på med? Sitter och har modellerat i fantasin om ett bord, som tydligen är en häst.
Och så plötsligt kastas jag åter in i trippen.
Jag är nu tokigt trippad men inte helt lost. Jag har små lungor och inte van att inhalera rök och hostade dessutom ut en gång. Jag tar bongen igen och eldar på den och suger. Det kluckar och klafsar och efter vad som känns som en lång stund sitter jag fortfarande och eldar bongen och suger bara för att elden fick den lilla skålen med askan att se så vacker och rolig ut.
Det tittar nämligen upp massor av ögon från underliga djur i askan i den lilla skålen där allt DMT nu är upprökt. Jag fortsätter elda bara för att se ögonen. Det känns varmt om mina fingrar som håller i tändaren och snart rycker jag till då det höll på att brännas.
Jag lägger ifrån mig tändaren, låter bongen vila mot mitt lår medan jag tittar på den. Dess glas är nu inte lent som det brukar utan en kaskad av skimrande fraktaler syns ligga perfekt utformat på ytan.
Sofforna och de redan trippiga tavlorna och dekorationerna är mycket mer detaljerade än vanligt. De dansar verkligen för mig och samtidigt har det tillkommit miljoner diamanter, vackra gnistrande stenar och opaler och allt vackert i komplexa mönster.
När jag ser på C och vi möter varandras ögon skrattar vi. Vi båda har ögonen uppspärrade som barn som fått komma in i alice i underlandet gånger tusen. Vi glor på varandra, på alla grejer omkring oss och sen på varandra igen. Snart lägger sig C ner och fortsätter skratta. Vi båda tjuter av eufori.
Det känns verkligen som att jag är i den där djungeln igen. Allting är böljande och rör sig i takt till musiken från stereon.
Mina visuals är helt fantastiska. Det är så annorlunda, ser jag IGEN, mot hur det är att trippa på syra.
Alla grejer är rundare och svampigare.
När jag blundar är jag Allt, och Allt visas för mig.
Det snurrar, hoppar, forsar och stirrar från överallt. Min fysiska kropp är i mitten. Ut från den strålar jag, hela jag. Jag kan se och höra och förnimma med alla sinnen 360 grader åt alla håll. Kropp och själ blir ett med alla varelser som är Allt.
Total eufori och så mycket intryck väldigt snabbt.
Jag har aldrig sett sådana här closed eye visions tidigare. Jag är van vid extrema doser svamp och syra, och DMT är något helt annat. (Ja, jag var tvungen att småhärma orden som redan uttalats av en annan psykonaut tidigare)
Det här var det vackraste jag sett.
Jag blundar fortfarande och allting tittar på mig. Det är extremt stora fraktaler och i dessa är det varelser med de vackraste ögon och kroppar som är av helt utomkroppsligt och utomjordisk art. Det är alla möjliga former. Det finns korta, vissa med bara huvuden och spretiga grenar ut från ansiktet som katters morrhår. Och det finns långa smala trädvarelser och djungelandar. Alla ser fruktansvärt sexiga ut.
Jag hör musik från vänster, där broar leder från djungeln där en blå kvinna sitter bland ayahuascan. Ljus är tända omkring henne.
Under broarna stirrar lejon och allting. Det är stora färger och extremt detaljerat.
En mycket fascinerande sak är att mina closed eye visuals här inspireras av vad jag förväntar mig ska finnas på plats i öppna-ögon-tillstånd.
Vänder jag blundandes huvudet åt vänster förändras visualsen helt och antar liknande former av tavlor och möbler och stereon därifrån, då jag härifrån tittar åt höger skapas en bro (utav väggen och soffans kant som jag "vet" finns där).
Alla fraktaler säger mig så mycket samtidigt och det är på överjordiskt språk. Det är symbolik, koder och mönster och associationer. Det är lättaste sättet jag kan beskriva språket.
När jag öppnar ögonen ser jag att det finns bröd på väggen och att en snopp tittar ut genom garderoben.
C går ut till badrummet. Jag har nu kommit ner från de starkaste visualsen av de underbara överjordiska färgerna och intelligenta varelserna. C trippar på ordentligt ännu. Jag blir lite avundsjuk, jag vill ju också ha det längre och fortsätta få vara med de fantastiska djuren och varelserna och djungeln... Omogna känslor i följande mening uppkommer: Dumma rök och dumma lungor som inte tål DMT-röken som luktar bränd plast men ändå faktiskt är något helt naturligt och svampigt, tror jag.
Tänk om folk hade som sluta-röka grej att det kom en DMT-tripp varje gång man tänder en cigarett?
C tyckte att hans tripp inte bestod av någonting alls nästan. Nu berättar han att han blev avundsjuk på min tripp då jag berättar om världarna jag var i och såg.
Herregud, vi människor blir då aldrig nöjda...
5/5 *nöjda enteogener*
