Stora bildtråden om våra katter! ( Bilder samt kort berättelse om specifik bilden )

Min katt är 13,5 år gammal pensionär, sover mest hela dagarna när han inte äter och skiter. Ibland vill han sitta i knä och han ger sig inte förrän han väl sitter där, oavsett hur dumt det ser ut eller att han är på väg att ramla ner, han är med andra ord katt - he doesn't give a shit.

1 - 2.

Ursäkta kvalitén, jag tog kort på bilderna med mobilkameran för många år sedan, tråkigt nog värdelös mobilkamera och korten har försvunnit med tiden. Bild 1 är i alla fall jag som är helt blåslagen med en inte helt vaken katt och en överlycklig lillebror. Brorsan älskar att vara med på kort, var han då och är likadan än idag.

Bild 2 är när jag ligger och sover, katten precis intill. Han kunde välja bland massor utav folk men valde så klart den största idioten, så redan från ung ålder fick jag dras med honom och han med mig. Katten är i alla fall trogen, vi på något sätt "kopplade" och sen dess har han alltid valt mig även om det från början var min storebrors katt som han "sålde" till den som torkade upp kattspyan han hade lagt bakom soffan, vilket jag gjorde med nöje och sedan var han min.

Vid eventuella frågor om mina skador, det är inte relaterat till min mor ( eller far ) - jag lovar.

Sedan växte katten upp med mig även om vi splittrades ibland under längre tider men varje gång jag kom hem, då hälsade han på mig, han ville bli klappad utav mig och han sov alltid vid min sida. Varje natt jag somnade var han där, varje morgon när jag vaknade var han där.

3.

Bild 3, han bodde hos min mor när jag flyttade till eget som 16 åring. Jag ville inte låsa in honom i en trång etta utan ville han skulle bo i hus så han kunde gå ut, springa runt och knulla katthonor - sånt där katter gör. Tråkigt nog flyttade mor och inom ett par veckor hade hon glömt balkongdörren öppen och han var borta. Han var borta i över 5 månader i snöstorm, minusgrader och djup snö. Jag trodde han var död när jag fick det berättat, jag fick veta 1,5 månad efter han försvunnit att han var borta.

Mor min fick ett samtal i slutet av våren av en vän som frågade om vi funnit våran katt och att de precis fått in en orangefärgad katt. Mor min samlade ett par bilder, slängde in sig i bilen och for iväg som ett skott. Det var min katt. Mor min ringde mig "Oavsett vad du har för dig ungjävel så får du ta katten, han är återfunnen" ( typ rätt citerat.. ) och jag väntade.

Han släpptes ut i hallen, började spinna som en idiot och slocknade i soffan - som ni ser på bilden.

Där låg han så gott som i flera dagar i sträck. Tydligen hade han inte ätit, inte sovit eller för den delen varit avslappnad för fem öre i ett annat hem de försökte återplacera honom eller hos polisen, de t o m hade inbokat ett datum för avlivning, dagen efter han kom till mig.

4.

Bild 4, där ligger han. Det har gått cirka 1,5 år sedan han kom till mig och han har ätit upp sig, såren läkt, pälsen är fin och han mår idag finemang. Han fick tillbaka sin kraft och äter idag mat som aldrig förr, han är alltid nära och har alltid ett vakande öga när jag rör mig runt ( speciellt när jag går till köket.. ).

5.

Tar bara med den här bilden för att han ser så jävla inavlad ut när han "flinar" - det är något med mina djur att flina, min hund gör likadant - de ser så efterblivna ut men de har väl fått det från den bäste, d.v.s min mor.

6 - 7 - 8 - 4.

Där ser ni hur en vardag ser ut, när jag skriver/spelar spel/betalar räkningar/vad som helst vid datorn sitter han bredvid - lägger jag den minsta blick eller suck mot hans håll tar han det som en inbjudan att sätta sig i mitt knä och resultaten är inte helt optimala, inte enligt mig i alla fall men kattens blick säger väl allt..

Han mår i alla fall bra idag, tre olika mål att välja på ( torrfoder hela tiden, blött foder då och då samt min mat vid olika tillfällen på dygnet ) och lever som vilken pensionärskatt som helst. Han har dock en otrolig historia men den spar jag nog till senare.