Den judiska fräckheten tämjer inga gränser. Den chauvinistiske frilansskribenten, svensk-israeliska aktivisten, tidigare IDF soldaten, författaren och hycklande strategiska grupprevolutionära juden Eli Göndör nekar bestämt med att svenskhet inte existerar och påstår flitigt att vem som helst kan bli svensk så länge man hava svenskt medborgarskap. Eli Göndör är samtidigt en ständig försvarare av rasiststaten Israel som "judisk stat". Hur det går ihop är en gåta som behöver besvaras.
Han skriver följande:
Måste en svensk titta på Kalle Anka på julen?
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article18043608.ab
Här nedan försöker han på ett klassiskt judesätt alá divide and conquer förlöjliga svenskheten som någonting icke-existerande diffust:
Samtidigt hävdar han i en krönika om judisk identitet i Sverige som jag hittade på nätet att judar inte bör anpassa sig:
www.diva-portal.org/smash/get/diva2:16391/FULLTEXT01.pdf
Vilken fräck jude, han fortsätter:
Här har vi alltså en jude som fräckt hävdar att svenskhet inte existerar men samtidigt anklagar icke-judar för att ifrågasätta judisk identitet.
Eli och hans stamfrände är eniga. "Som jude ska man vara stolt". Det skall man dock inte vara om man är svensk, och för den delen palestinier. Det här är ganska intressant eftersom det inte är någonting nytt man använder sig av. Det är samma gamla strategiska krigskonst för att söndra enhet genom kritik. För att citera:
Någonting som också används för att förlöjliga det palestinska folket. "Palestinier finns inte" "Svenskar finns inte" " men jo då, judar finns. Det hävdar man och man ska dessutom vara stolt!
Vad som också är anmärkningsvärd är att juden Eli's medborgarskap verkar ha föga betydelse när det kommer till svenskhet. Som svenskfödd jude åkte han ner och stred för Israel, en främmande stat på en annan kontinent. Det är också en fråga som behövs besvaras. Hur kan en jude som trots sin svenskhet åka ner för att kriga om ett annat lands suveränitet? Vad har då medborgarskapet för betydelse om man ändå är lojal till en annan stat?
Vad tror ni om detta? Hur ska man motarbeta självhatet han propagerar för? Vad tycker ni om att Eli Gönder värnar om judisk identitet men hånar svenskhet?
För övrigt vill jag påpeka att jag varken är svensk eller nazist utan en ren och skär blatte som gärna vill belysa det judiska hyckleriet. För min del är det är ganska uppenbart vad agendan går ut på. Man försöker genom kritik och söndring försöka skapa en identitetslös massa européer som inom en snar skålig framtid kommer ersättas med en globalistisk identitet. Sedan är det upp till var och en att hitta det logiska sambandet.
Han skriver följande:
Måste en svensk titta på Kalle Anka på julen?
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article18043608.ab
Citat:
SD vill göra skillnad mellan landets medborgare grundat på etnicitet, åsikter och beteende. SD anser uppenbarligen att i stället för själva kunskapen borde etnicitet och människors val av identifikation, avgöra personers nationella tillhörighet. Om det sedan kallas ickerasism eller något annat, spelar mindre roll.
Det som anses vara svenskt finns det anledning att värna om. Men en person ska anses vara svensk från den stund den fått sitt svenska medborgarskap. Vad en människa har för åsikter om Sveriges historia, vad den läser för böcker eller ser för filmer, väljer att tro på eller be till ska inte ha någon betydelse.
Det som anses vara svenskt finns det anledning att värna om. Men en person ska anses vara svensk från den stund den fått sitt svenska medborgarskap. Vad en människa har för åsikter om Sveriges historia, vad den läser för böcker eller ser för filmer, väljer att tro på eller be till ska inte ha någon betydelse.
Här nedan försöker han på ett klassiskt judesätt alá divide and conquer förlöjliga svenskheten som någonting icke-existerande diffust:
Citat:
"Hur livet i enlighet med den svenska kulturen ska levas finns det många olika svar på. Men frågan är om det är acceptabelt att på julafton exempelvis titta på ”Sagan om ringen” i stället för Kalle Anka och ändå anses leva enligt svensk kultur?"
Samtidigt hävdar han i en krönika om judisk identitet i Sverige som jag hittade på nätet att judar inte bör anpassa sig:
www.diva-portal.org/smash/get/diva2:16391/FULLTEXT01.pdf
Citat:
"Frågan är hur mycket en jude ska behöva offra av sina religiösa och traditionella traditioner för att accepteras i ett samhälle. Hur mycket ”judiskhet” kan man bevara och fortfarande förbli accepterad av sina icke-judiska landsmän som en lojal medborgare? Enligt Eli skapar sig varje person en identitet beroende på vilken referensram man har. Judar har alltid underställt sig makt och dess omgivning och därför lärt sig leva med det förflutna. Därför klarar judar av att leva som en särart och ändå behålla sin identitet. – Den karakteristiska, juden, inom citationstecken säger Eli, är anpassningsbar, och har alltid varit känd för att ha anpassat sig. Men det har ju inte hjälp hittills så varför fortsätta?
Vilken fräck jude, han fortsätter:
Citat:
Ett ”paket” fortsätter Eli, med förbestämda ramar som går 2000 år bakåt i tiden och som tvingar en jude att hela tiden leva i gränslandet mellan det som är svenskt och judiskt.
– Hela tiden ifrågasätts vi från de icke-judiska, vi får frågor om det är bra eller inte med barmitzva men framför allt slipper vi aldrig ifrån frågor om förintelsen, Eli blir tyst.
– Hela tiden ifrågasätts vi från de icke-judiska, vi får frågor om det är bra eller inte med barmitzva men framför allt slipper vi aldrig ifrån frågor om förintelsen, Eli blir tyst.
Här har vi alltså en jude som fräckt hävdar att svenskhet inte existerar men samtidigt anklagar icke-judar för att ifrågasätta judisk identitet.
Citat:
Koscherian på övervåningen är nästan tom när Eli har pratat klart. Jag och Martin gör sällskap mot Östermalmstorg och pratar om hur kvällen varit. Resonemanget som Eli hade om att man ska finna sin egen fyrkant och nisch var något som Martin fastnade för. – Som jude ska man vara stolt, det finns gott om framgångsrika judar i Sverige, säger Martin, man ska inte skämmas för att man är jude.
Eli och hans stamfrände är eniga. "Som jude ska man vara stolt". Det skall man dock inte vara om man är svensk, och för den delen palestinier. Det här är ganska intressant eftersom det inte är någonting nytt man använder sig av. Det är samma gamla strategiska krigskonst för att söndra enhet genom kritik. För att citera:
Citat:
"If you repeat a lie often enough, it becomes the truth."
Någonting som också används för att förlöjliga det palestinska folket. "Palestinier finns inte" "Svenskar finns inte" " men jo då, judar finns. Det hävdar man och man ska dessutom vara stolt!
Vad som också är anmärkningsvärd är att juden Eli's medborgarskap verkar ha föga betydelse när det kommer till svenskhet. Som svenskfödd jude åkte han ner och stred för Israel, en främmande stat på en annan kontinent. Det är också en fråga som behövs besvaras. Hur kan en jude som trots sin svenskhet åka ner för att kriga om ett annat lands suveränitet? Vad har då medborgarskapet för betydelse om man ändå är lojal till en annan stat?
Vad tror ni om detta? Hur ska man motarbeta självhatet han propagerar för? Vad tycker ni om att Eli Gönder värnar om judisk identitet men hånar svenskhet?
För övrigt vill jag påpeka att jag varken är svensk eller nazist utan en ren och skär blatte som gärna vill belysa det judiska hyckleriet. För min del är det är ganska uppenbart vad agendan går ut på. Man försöker genom kritik och söndring försöka skapa en identitetslös massa européer som inom en snar skålig framtid kommer ersättas med en globalistisk identitet. Sedan är det upp till var och en att hitta det logiska sambandet.
__________________
Senast redigerad av Kamora 2013-12-19 kl. 00:24.
Senast redigerad av Kamora 2013-12-19 kl. 00:24.
