I höstas släppte Norge's motsvarighet till statistiska centralbyrån bomben att en somailer kostar staten 10.000.000:-. Då utgår man från Norge's kostnader som förmodligen är lägre än Sverige's eftersom vi är sjukligt generösa med våra skattepengar. Men vi utgår ifrån att de är lika.
I Sverige är medelinkomsten 207.000:- för kvinnor, och för män 279.000:- (diskussioner om skillnaderna lämnar vi till feminism och jämställdhet). Det blir i runda slängar 20.000:-/person, om vi utgår från att vi är lika många kvinnor som män.
Om man får ut 20.000:- efter skatt, innebär det att man bidrar med ungefär 20.000:- i skatt (30% arbetsgivaravgift, 30% kommunalskatt). För att bidra med 10.000.000:- i skatt, behöver vi alltså arbeta 500 månader, som är 41.7 år.
Med andra ord krävs det att en person jobbar i 41.7 år för att en somalier ska kunna försörja sig. Hur är det tänkt att det ska rädda några pensioner?
Jag förstår alla argument att de kommer från kaos och misär och det är så synd om de, men min medmänsklighet har sina gränser, tyvärr. Är det rimligt att en viss folkgrupp ska vara en sån belastning för samhället att de kräver ett helt liv av arbete av en annan person för att överleva?
Som jämförelse så uppskattas medelinkomsten i Somalia till 3500:-/år, säg att vi höjer standarden till 10.000:-/år som är en väsentlig förbättring. Då kan vi för samma peng (10.000.000:-, kostnaden för en somalier), försörja 25 somalier i 40 år, hemma i Somalia.
Är inte somalierna som vill ha pengarna för sig själva på bekostnad av de som blir kvar i Somalia de riktiga egoisterna?
I Sverige är medelinkomsten 207.000:- för kvinnor, och för män 279.000:- (diskussioner om skillnaderna lämnar vi till feminism och jämställdhet). Det blir i runda slängar 20.000:-/person, om vi utgår från att vi är lika många kvinnor som män.
Om man får ut 20.000:- efter skatt, innebär det att man bidrar med ungefär 20.000:- i skatt (30% arbetsgivaravgift, 30% kommunalskatt). För att bidra med 10.000.000:- i skatt, behöver vi alltså arbeta 500 månader, som är 41.7 år.
Med andra ord krävs det att en person jobbar i 41.7 år för att en somalier ska kunna försörja sig. Hur är det tänkt att det ska rädda några pensioner?
Jag förstår alla argument att de kommer från kaos och misär och det är så synd om de, men min medmänsklighet har sina gränser, tyvärr. Är det rimligt att en viss folkgrupp ska vara en sån belastning för samhället att de kräver ett helt liv av arbete av en annan person för att överleva?
Som jämförelse så uppskattas medelinkomsten i Somalia till 3500:-/år, säg att vi höjer standarden till 10.000:-/år som är en väsentlig förbättring. Då kan vi för samma peng (10.000.000:-, kostnaden för en somalier), försörja 25 somalier i 40 år, hemma i Somalia.
Är inte somalierna som vill ha pengarna för sig själva på bekostnad av de som blir kvar i Somalia de riktiga egoisterna?