Jag vet, för oss skrockfulla är det är fullkomligt livsfarligt att starta en sådan här tråd. Men efter att ha spottat över axeln tre gånger, en och annan peppar peppar ta i trä och rabblat tio Ave Maria, vågar jag nog ändå tro: Gnaget går upp i år!
Inte bara till det faktum att nu när Superettan vänder så sitter AIK på den gula ledartröjan i serieledning, utan även till följd av den totala scenförändring, i positiv bemärkelse, som klubben nu utrycker.
När domaren blåser i pipan för avspark finns det en vilja att trumma igång spelet, spelarna vågar ta initiativ till skillnad från tidigare års passitivitetsvarning. Truppen lyser av harmoni och självförtroende, och det finns en tanke bakom spelet på planen.
Visst, backlinjen känns inte direkt gjuten, anfallsspelet blir allt för ofta alldeles för plottrigt och någon gång måste även Arash pricka målet. Men trots att vi i år möter sämre motstånd vågar jag nog påstå att det var länge sedan man såg ett sådant förhoppningsfullt AIK.
Norling bara växer och växer i mina ögon. Han ska ha en eloge för att han vid den svajiga serieinledningen svalde stoltheten och övergav tre backslinjen. Föreningens helrenovering verkar sakta men säkert betala sig och inte ens SvFF kan slå oss på fingrarna.
Ett stort frågetecken kring ekonomin kvarstår dock fortfarande. Men man kan inte bara skära kostnader och hoppas på det bästa, även intäkter måste genereras. Här får nog allsvenskt spel betraktas som en förutsättning för det sistnämnda, i alla fall i det långa loppet.
Så, visst fasiken går Gnaget upp i år – frågan är vad som kommer att hända sen.
Inte bara till det faktum att nu när Superettan vänder så sitter AIK på den gula ledartröjan i serieledning, utan även till följd av den totala scenförändring, i positiv bemärkelse, som klubben nu utrycker.
När domaren blåser i pipan för avspark finns det en vilja att trumma igång spelet, spelarna vågar ta initiativ till skillnad från tidigare års passitivitetsvarning. Truppen lyser av harmoni och självförtroende, och det finns en tanke bakom spelet på planen.
Visst, backlinjen känns inte direkt gjuten, anfallsspelet blir allt för ofta alldeles för plottrigt och någon gång måste även Arash pricka målet. Men trots att vi i år möter sämre motstånd vågar jag nog påstå att det var länge sedan man såg ett sådant förhoppningsfullt AIK.
Norling bara växer och växer i mina ögon. Han ska ha en eloge för att han vid den svajiga serieinledningen svalde stoltheten och övergav tre backslinjen. Föreningens helrenovering verkar sakta men säkert betala sig och inte ens SvFF kan slå oss på fingrarna.
Ett stort frågetecken kring ekonomin kvarstår dock fortfarande. Men man kan inte bara skära kostnader och hoppas på det bästa, även intäkter måste genereras. Här får nog allsvenskt spel betraktas som en förutsättning för det sistnämnda, i alla fall i det långa loppet.
Så, visst fasiken går Gnaget upp i år – frågan är vad som kommer att hända sen.
Vilket jäkla derby det skulle var (om man nu räknar in Solna till Stockholm). Fläskigt slutsålt och en riktigt härlig högriskmatch.