Veganerna - Vår nästa vardagsfilosfiska inkräktare?

Först och främst skulle jag vilja påpeka att vi alla verkar var överens, även om vi fortsätter diskutera.


Nej du missuppfattar mig. Visst kan det hända att någon kommer undan med ett rättbefärdigat mord här och var, men poängen är om folk börjar döda (rättbefärdigat) skapar det kaos, alltså vill jag inte hjälpa till och starta kaos, alltså dödar jag inte. Det handlar inte om att det är rätt eller fel att döda någon 'moraliskt', det handlar om att det är fel att döda ur ett globalt (väldigt)pragmatiskt perspektiv. Det är en princip men inte moral.

(Om min praktiskta princip är rätt, d.v.s den stämmer, är inte relevant eller öppen för diskussion. Jag tror att den är rätt därför följer jag den.) <- Detta för att förtydliga det ovanstående exemplet.

För att sammanfatta det väldigt lätt:
Jag bidrar inte till A, om A leder till B, där B är negativt för mig själv. Återigen sunt djävla förnuft, påstår man att det är ideologi, religion, moral eller något annat så är det bara svepskäl.

Oki, då förstår jag dig. Tycker det inte är så stor praktisk skillnad på ditt pragmatiskta perspektiv och moraliskt tänkande. Kan ju lägga ner det här och koncentrera sig på trådskaparens ämne.

Face it, folk som är bokstavstroende veganer (de som gör de för att de anser att det är synd om djuren och att djuren har samma värde som en människa) är bara individer med trasslig uppväxt.

Om du frågar runt så kommer du att upptäcka att bland den inbitna "klicken" så är 99% människor som haft problematiska uppväxter mer eller mindre, samt att alla har sökt tröst hos djur eftersom att dessa reagerar på så otroligt basala grejjer såsom, värme, närhet, beröring, föda, sömn, lek.
Det är barn som barn haft svårt att greppa sin omvärld och har istället sökt tillflykt hos djuren, där de slipper försöka förstå underförstådda saker, kroppsspråk och tonlägen. Allt är enklare med djuren.
Ge dem mat, klappa dem, prata med gullig röst och de kommer aldrig att ha några invändningar.
Det är samma princip som används när barn som har svårt i skolan får "enklare" undervisning i en specialklass, man låter barnen vistas i en miljö de förstår allting i - specialklass/bästis med husdjuret.


Kortfattat - har du problem med att umgås med människor under din uppväxt så är det lätt att ta tillflykt hos djuren, knarket, datorerna, kalla det vad du vill...

Med andra ord så har alla bokstavstroende veganer något "fel" i skallen som avviker från normen. Man bör inte diskutera kring deras arugment utan istället se till att de får den vård och hjälp som de behöver.
På samma sätt som att du inte spenderar 4 timmar i sträck på att övertala en utvecklingsstörd gubbe vid busshållplatsen om att bussen inte går 3 på morgonen, utan att du istället ringer polisen och berättar att det är en stackare på vift som någon borde ta hand om.


Jag vill inte förlöjliga veganer eller håna dem, jag vill erbjuda hjälp.


I Sverige så lyssnar vi alldeles för mycket på galningar sålänge deras budskap innehåller: omtanke, mänsklighet och empati. Att deras resonemang i längden leder till totalt kaos och samhällets förfall verkar många låta bli att tänka på.

OT: Det ska bli skönt med en varm päls nu i vinter.
http://www.petatv.com/tvpopup/Prefs.asp?video=fur_farm

Läste i DN för några dagar sedan att Engelska veganer lyckats med att fördröja/förstöra skapandet av bioteknisk industri och forskning. Byggföretag som höll på med byggnaderna blev trakasserade och avslutade projektet.

Trenden är mycket oroande för mig personligen då den jag mitt framtida arbete kommer att finnas i den branchen. Skulle bli ganska förbannad om jag på samma vis som dagens biomedicinska forskare blir uthängd på djurrättsliga hemsidor. Kanske har den möjligheten färgat mitt omdöme...

Jasså?
Du känner många? Har fört samtal med många? Baserar du detta på vedertagna fakta? (källa vore trevligt )
Eller är det så att du bara skiter ur dig någonting baserat på din egen åsikt?
(Nej, jag försöker inte vara näsvis, vill bara bringa lite ordning.)

Jag har själv en hel del bekanta som inte äter animaliska produkter. Dessa är tämligen aktiva i djurrättskampen (en porträtteras exempelvis i senaste numret av djurens rätts tidning, en anna har deltagit i fritagningsaktioner vid hönshus (låter dumt, jag kan förklara närmare om ni vill..)) och jag kan inte påstå att jag känner igen den modell du nämner.
Jag anser mig själv vara en normalbegåvad människokännare, och jag har inte stött på några tecken på psykiska besvär hos mina bekanta. Har jag bara haft tur?

uranuz_hertz: Jag tror inte att du behöver vara så jätteorolig över dina framtida jobbutsikter. Biotekniken är kontroversiell, och stöter liksom alla kontroversiella vetenskapsgrenar på motstånd, på gott och ont. Till slut så brukar det dock lugna ner sig, och båda parter brukar bli (mer eller mindre) nöjda.