Den stora tråden om The Beatles

Det är helt klart en bra låt, anser den dock vara lite sämre än resten av skivan.. och om man skulle plockat bort 2 låtar för att få plats med Strawberry Fields Forever och Penny Lane så..


Klockrent album, ända från titellåten till All You Need Is Love

Två låtar återkommer som mångas exempel på de sämsta Beatles-låtarna, "Maxwell's Silver Hammer", samt "Within you Without You". Den första kan ju ingen vettig mäniska försvara. Paul hade väl dessvärre redan då förlorat all känsla för god smak, som har blivit helt uppenbar under hans Wings och solokarriär, och givit upphov till en rad katastrofala låtar. Till hans försvar ska sägas att han är medveten om detta drag, när han blev intervjuad för några år sedan och fick en fråga om just dessa snedspår, medgav han att det var lätt för honom att bortse ifrån andras åsikter. "I'm Paul McCartney, who the fuck are you?", eller nåt sånt.
Iallafall, McCartneys småskrattande under raden "Writing fifty times I must not be so, oh oh oh", får mig att må illa varje gång.

Jag måste däremot ge mig in och försvara Harrisons bidrag på Sgt Pepper. Naturligtvis så långt ifrån en pop- eller rockpärla man kan komma, men den är helt klart musikaliskt intressant. Blandningen mellan sitar och tabla samt klassiska stråkar, på den instrumentala delen i mitten, är i min mening helt klart där uppe med vad det bästa George Martin arrangerade för the Beatles. Särskilt som han, åtminstone enligt vissa källor, hatade låten. Sen är texten lite sådär pretentiöst predikande....men det är ju George.

På tal om George, nån annan som tycker att Savoy Truffle är oförtjänt bortglömd? Bagatell javisst, men fan vad den svänger, återigen tack vare George Martin, den här gången med ett saxofon-arr.

Världens bästa album!

Within you without you, är en otroligt vacker låt. När jag är stressad och behöver ta det lugnt lyssnar jag på den, det känns som att hela världen stannar. Den får mig verkligen att slappna av.

Musikaliskt intressant eller inte så är Within you, without you aptråkig. Men jag håller med om Savoy Truffle som jag alltid har gillat.
En annan bortglömd Harrisonpärla tycker jag är I Me Mine, med sin vackra melodi.

i me mine är riktigt bra. dock så tycker jag att det är two of us som skiner starkast på let it be.

apropå let it be så anser jag att albumversionen av låten är totalt överlägsen singelversionen. man har av någon anledning plockat bort det helt underbara gitarrsolot på singeln, jag måste lyssna på det om och om igen ibland. orgeln bygger upp allting och sen kommer gitarren, pang!

the long and winding road har även alltid varit en favorit, och på let it be... naked faller den helt på plats. vid 02:23 lägger billy preston in en så bedårande vacker kort orgelslinga som överträffar nästan allt som spelades in under de sessionerna. ni har kanske sett honom sitta hukad över sin orgel här: http://youtube.com/watch?v=COMsKPeWAsw

Savoy Truffle är grym. Two of Us har jag svårt för, den har alltid kännts töntig för mig.

Skulle jag petat in SFF och Penny Lane på Sgt. Pepper skulle jag petat Lovely Rita och Fixing a Hole, båda exempel på när McCartney blir som töntigast.

för min del känns two of us som en berättelse om john och paul, innan allt hände. därav blir den väldigt vacker och suggestiv.

Personligen gillar jag både Lovely Rita och Fixing a hole. "Sitting on the sofa with a sister or two", märklig, förmodligen syrainspirerad, rad. Jag tycker Sgt Pepper är en helgjuten skiva, med undantag för "With a little help...", fast jag kan leva med den. Getting Better är en favorit också...

Kan du vänligen förklara för mig vad som gör den så bra?
Eller någon Beatles skiva överhuvudtaget?

Skitkul att Beatles-tråden har kommit igång ordentligt.

Någon undrade vad jag har emot låten Wait. För det första tycker jag den är tråkig och inte alls genomarbetad till skillnad från så många andra låtar på Rubber Soul. Detta kan bero på att låten spelades in långt tidigare, under Help-inspelningarna, men man tyckte inte att låten var bra nog för att platsa på skivan Help! Några månader senare, under inspelningara av Rubber Soul, hade man en deadline att hålla och man saknade en låt så man plockade då fram Wait och la på skivan. Voilá, Album-filler!

Till dtoag: Jag tycker verkligen inte att McCartney var som töntigast när han skrev Lovely Rita och Fixing A Hole. Om han nu någonsin var töntig så var det snarare under 80-talet när han spelade in Say, Say, Say med Michael Jackson. Det gick för övrigt ett tyckte om att Fixing A Hole handlade om att injicera heroin vilket den självklart inte gjorde. De enda drogerna McCartney använde frekvent 1967 var marijuana, LSD samt rätt stora mängder kokain.

Wait är helt ok men visst, håller inte riktigt måttet på Rubber Soul. Däremot finns det ju en och annan låt som borde strukits från Help! för att ge plats åt Wait, tänker särskilt på Another Girl och The Night Before.