Den stora tråden om The Beatles

I`ve just seen a face... om jag får bestämma...

Nej Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band är verkligen inte överskattad. IMO är det det absolut bästa album som någon artist någonsin har spelat in. Titellåten som flyter in i Ringos With A Little Help From My Friends är ett bra exempel på hur mycket bättre 60-talet var än alla andra musikårtionden. Lucy In The Sky With Diamonds är en vacker surrealistisk berättelse från The Summer Of Love. Getting Better är cool eftersom den knappt bytar ackord. Det är även kul att McCartney sjunger "I have to admit it's getting better, better all the time" och sedan sjunger Lennon "It can't get no worse". McCartney gör en grym sångprestation i Fixing A Hole. She's Leaving Home är fin, men det är enligt mig skivans enda svaga punkt. Being For The Benefit Of Mr. Kite! har en rolig lyrik samtidigt som det känns som om man är på ett tivoli. Harrisons bidrag Within You Without You har en vacker text och de indiska melodierna är psykadeliska ända in i benmärgen. When I'm Sixty-Four är en trevlig hyllning från McCartney till det gamla 20-talet. Kamspelet på Lovely Rita är ett bra exempel på hur påhittiga The Beatles var i studion. I Good Morning Good Morning ger Lennon sin syn på det dagliga medelklass livet genom en Kellogs-reklam. Reprisen på titellåten ger en perfekt uppbyggnad till det avslutande eposet A Day In The Life - utan tvekan den häftigaste, vackraste låt som någonsin skrivits.

Jag tycker också att Magical Mystery Tour är den bästa skivan, framför allt Strawberry Fields Forever och I Am The Walrus. Rubber Soul tycker jag nog är bland de sämre skivorna, bara det att den har trumfkortet In My Life, som är en av deras bästa låter. I've Just Seen A Face från Help är också i toppen.

Jag måste verkligen säga att herrn har en enastående bra syn på detta formidabla mästerverk! Själv rankar jag Revolver snäppet högre än Sgt. Pepper.

Världens bästa band genom alla tider. Instämmer om A Day In the Life, makalös låt.

Har inte mycket att lägga till i tråden mer än min kärlek till detta band. Yay för Beatles! Strawberry Fields Forever och Tomorrow Never Knows är mina favoriter.

tv8 kör just nu ett program där de tillsammans med fans besöker platser associerade med beatles i liverpool och london. strawberry field, penny lane, s:t peters church, abbey road, skolor, bostäder, allt du kan tänka dig. helt grymt, jag har sedan jag var 14 velat göra en sådan tripp.

Ska faktiskt åka till Liverpool och ta en sån tour i mars. Åka runt och besöka Penny Lane, Abbey, Cavern City m.m . Ska bli grymt intressant, minne för livet om inte annat.

Bästa med Beatles är de första tagningarna av "Tomorrow Never Knows" respektive "A Day In The Life". Jävligt psykedeliskt!

Båda versionerna finns med på "Anthology 2".

Jag har länge väntat på att man ska remastra alla skivorna (gärna i 5.1) så att man kan få njuta av mästerverken i kristallklart ljud.

Man har fått dragits med dom gamla mixarna sedan dom släpptes 1987 pga alla upphovsrättsliga tvister, men i år ska det tydligen hända något.
Först ska Beatleskatalogen släppas för nedtankning via Itunes.

Men när det släpps på cd åker man på att köpa hela klabbet igen, för tredje gången.

jag tycker att a hard days night hör till de bästa plattorna någonsin, helt klart. den första med bara egna kompositioner, och man hör tydligt att alla låtar kommer till sin rätt. den enda frågan är varför any time at all inte är med på a-sidan, och då skulle den även varit med i filmen. det är möjligt att den skrevs för sent för att passa in i någon av scenerna, men det är en fantastisk låt. beatles for sale som följer nära in på ahdn tycker jag dessutom är riktigt underskattad. visst, den hemska covern mr moonlight finns med, men låt inte det fläcka ner hela albumet. då anser jag att yellow submarine är ett mycket sämre kort om man ser till de andra låtarna på revolver. annars är det ju bara att se till the white album för att märka magin. många anser att det är för splittrat, och att det lätt skulle ha varit deras bästa album om det inte hade varit en dubbel, utan istället ett vanligt album med skivans bästa låtar. i det fallet tycker jag att det "splittrade" intrycket snarare ligger till dess fördel, bara enormt bra.

De från 1987 ska vara lite kassa för Abbey Road studion var mer inställd på att mastra klassisk musik just då ..