Rent etymologiskt:
grabb (slangord), pojke, 1880-tal, väl = no. grabb, grov o. barsk person; med av-ledn. sv. dial. gräbba, flicka = no. grebba, grov o. barsk kvinna (liksom jänta: gant, fänta: fant). Den norska betyd. är ursprungligast: liksom i en del andra fall har betyd. 'gosse, flicka' utvecklat sig ur en mera speciell (jfr t. ex. flicka, gosse, jänta). Väl till grabba, alltså egentl.: 'en som tager hårt i' el. dyl.
Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (Lund 1922)