Gissa poet.

Ingen aning och filen kan inte visas, men jag gissar på Helmut Kohl. Kan Slobodan kan väl han.

edit : Filen kunde visst visas... Mathias Rust, den ende tyske pilot jag känner till?

Filen kan visas, och det är fel svar.

Jag hörde på Roskildefestivalen att sångaren i den tyska hårdrocksorkestern Rammstein skrev poesi tidigare, som sedan Rammstein använde som sångtexter. Namnet på sångaren kan jag emellertid inte.

Det stämmer. Han heter Till Lindemann, och diktsamlingen heter Messer. Över till dig, Hedning.

Din kyss är giftig, den bringar död -
oläklig din sjukdom är.
Din mun, som skälfver så het och röd,
förstörelsens tecken bär.

Ditt öga glänser så mörkt och stort -
ve mig, hvad du än är skön,
ve oss, hvad timmarna flyga fort,
ve våra gärningars lön!

Din kyss är smitta som bringar död,
men låt oss älska ändå!
I brännhet, flämtande kärleksglöd
kring mig dina armar slå!

Och när mig tätt till ditt bröst du fått,
mig dödande kyssen gif -
och låt oss njuta i dubbla mått
hvar stund af flyende lif!

Låter som Stagnelius.

Tänkte just säga det ...

Ja den gav mig vissa associationer till hans dikt "Till Förruttnelsen".

Nu återstår bara att se om det är han som skrivit denna...

Edit: Bifogar "Till Förruttnelsen" för den som händelsevis inte läst den:

Till förruttnelsen
Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren
skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.

Fel, du får gå längre fram i tiden.

Oj vilka andra deprimerade diktare har vi haft då? Den stackars Almqvist i USA och Fröding i sin värsta sinnessjukdom är de enda jag kan tänka på men jag tycker inte det låter som nån av dem...

Sven Lidman?

Samma generation, och samma fokus på dekadens i den tidiga diktningen. Den aktuelle poeten skiftade också riktning i sitt diktande efter några få dekadenta/symbolistiska diktsamlingar, men åt ett helt annat håll än det kristna som Lidman följde. Den här poeten blev minsann nationalist!