2005-07-19, 04:31
#1
Det viktigaste först:
* Ta dessa droger var för sej!
* 500 mg DXM är för mycket!
Skulle på skogsfest och ville pröva något annorlunda. Tänkte ta DXM och 2C-T-4 som ett komplement till sprit och efedra. Hade läst här på forumet att 2 tabletter DXM var en lagom dos. Angående 2C-T-4 hade jag väl inte så höga tankar eftersom det jag läst inte imponerade, så jag tog den mest för att se om det verkligen var nåt att ha.
Det visade sej att jag borde läst på lite mer om DXM...
Har läst efteråt att 500 mg är gott och väl inne på en "tung" dos och det kan jag skriva under på.
Tog tabletterna nån gång runt 1900 på fastande mage. Efter ca en kvart började jag känna mej konstig, lite som spritfylla men ändå inte. Sedan gick allt ganska snabbt. Sprang på toa och spydde kraftigt. Tänkte då att "jaha nu har jag spytt upp tabletterna så detta lär väl gå över snart". Jag hade fel...
Det började snurra värre och värre och jag kände mej kraftigt överhettad. Var tvungen att lägga mej på sängen, något annat kändes omöjligt. Hettan tilltog och jag tog av mej kläderna samt sprutade vatten på mej och på sängen vilket svalkade skönt. Jag var nu extremt borta, min hjärna var eld och lågor och jag kunde knappt kommunicera med polarna utan låg bara på sängen och yrade.
Det kraftiga ruset kan bäst beskrivas som att ta sitt medvetande och lägga i en matmixer som man slår på.
Allting bara snurrade i en enda blandning: tankar, minnen, känslor, hörsel, känsel, lukt, syn, ALLT!
Yttervärlden förvrängdes och effekterna hos 2C-T-4 började göra sej påminda med hallisar även med öppna ögon, men det var svårt att dra någon gräns mellan vad som var DXM och vad som var 2C-T-4.
Något som var speciellt med DXM-ruset och ganska så irriterande var ständigt återkommande tankemönster. Minnen och fantasier återkom i en viss ordning om och om igen. Första gångerna var det intressant. Sedan upptäckte man att tankemönstret som tycktes ha varat i flera timmar egentligen bara varat någon minut. Tidsuppfattningen blir extremt störd på DXM och jag blev ganska uttråkad av att samma tankemönster återkom gång på gång på g...
När ruset var som värst blev jag ibland orolig för att jag skulle ha överdoserat. Tankar som att "jag har överdoserat, jag kommer att dö!", "min hjärna är stekt, jag kommer få tillbringa resten av livet på mentalsjukhus", "jag kommer få återuppleva samma jävla tankemönster om och om igen resten av livet!". Men jag kan inte säga att det var en snetripp, jag visste ju hela tiden att dosen inte var dödlig och att det skulle gå över så småningom, klockan visade ju att jag inte hade trippat så länge som jag trodde. Det är f.ö. en rekomendation till alla DXM-trippare: att ha en tydlig klocka i närheten så man kan hålla koll på tiden. För som sagt: DXM stör tidsuppfattningen nåt jävulskt...
En annan sak med DXM är att den är en dissociativ drog, d.v.s. den "kopplar loss medvetandet från kroppen". Detta förstod jag inte vad det betydde först men nu har jag lärt mej. Under tiden ruset var som värst var jag inte säker på vem jag var eller om jag ens fanns till på riktigt. Inte heller var jag kopplad till min kropp, det kändes mest som jag styrde kroppen som en kasperdocka. Troligen kan denna dissociativa känsla göra att folk får för sej dumma saker under DXM-rus, de upplever ju att de inte är de själva som gör det. Detta är något man bör se upp med som eventuell bisittare eller kompis.
Hursomhelst så höll det hårda ruset på ända till runt 2330, då jag upptäcke att jag kunde röra kroppen tillräckligt väl för att gå och stå. Jag kände att jag ville vara bland folk, så jag rinde upp polarna och försökte hitta till vart de var.
Sagt och gjort tog jag cykeln ner på stan, att cykla på DXM visade sej inte vara svårare än att cykla på fyllan.
Nu visade sej en annan egenskap hos DXM, en störd rumsuppfattning. Det var helt enkelt jävligt svårt att hitta någonstans eftersom jag hela tiden trodde att jag var någon annanstans. Jag trodde jag var i centrala Stockholm, jag trodde jag var i Partille, jag trodde jag var uppe i fjällen. Detta var ganska störande och jag fick stanna flera gånger och försöka koncentrera mej på vart jag var och var jag skulle. Den som inte hittar så bra bör nog inte försöka ta sej nånstans på egen hand under ett DXM-rus! Hursomhelst så hittade jag så småningom fram till skogsfesten.
Jag kände mej inte särskilt social utan mer apatisk och helt störd, så det blev inte att man träffade några nya människor vilket var trist.
När de drog igång dansmusiken kände jag inte heller för att dansa, så jag beslöt mej för att åka hem och satsa på morgondagen.
Tyvärr är det så gott som omöjligt att sova på DXM, så det krävdes flera sömntabletter för att somna in.
Dagen efter satt ruset fortfarande i, och det kändes inte särskilt angenämnt. Uppenbarligen metaboliserar jag DXM långsamt för jag var fortfarande "dissocierad" mer än 24 timmar efter att jag tagit tabletterna.
Summering:
* Man blir helt jävla *störd* på DXM.
* Effekterna sitter i alldeles för länge.
* Man har roligare på en spritfylla.
Det kommer nog att dröja innan jag testar DXM igen...
* Ta dessa droger var för sej!
* 500 mg DXM är för mycket!
Skulle på skogsfest och ville pröva något annorlunda. Tänkte ta DXM och 2C-T-4 som ett komplement till sprit och efedra. Hade läst här på forumet att 2 tabletter DXM var en lagom dos. Angående 2C-T-4 hade jag väl inte så höga tankar eftersom det jag läst inte imponerade, så jag tog den mest för att se om det verkligen var nåt att ha.
Det visade sej att jag borde läst på lite mer om DXM...
Har läst efteråt att 500 mg är gott och väl inne på en "tung" dos och det kan jag skriva under på.
Tog tabletterna nån gång runt 1900 på fastande mage. Efter ca en kvart började jag känna mej konstig, lite som spritfylla men ändå inte. Sedan gick allt ganska snabbt. Sprang på toa och spydde kraftigt. Tänkte då att "jaha nu har jag spytt upp tabletterna så detta lär väl gå över snart". Jag hade fel...
Det började snurra värre och värre och jag kände mej kraftigt överhettad. Var tvungen att lägga mej på sängen, något annat kändes omöjligt. Hettan tilltog och jag tog av mej kläderna samt sprutade vatten på mej och på sängen vilket svalkade skönt. Jag var nu extremt borta, min hjärna var eld och lågor och jag kunde knappt kommunicera med polarna utan låg bara på sängen och yrade.
Det kraftiga ruset kan bäst beskrivas som att ta sitt medvetande och lägga i en matmixer som man slår på.
Allting bara snurrade i en enda blandning: tankar, minnen, känslor, hörsel, känsel, lukt, syn, ALLT!
Yttervärlden förvrängdes och effekterna hos 2C-T-4 började göra sej påminda med hallisar även med öppna ögon, men det var svårt att dra någon gräns mellan vad som var DXM och vad som var 2C-T-4.
Något som var speciellt med DXM-ruset och ganska så irriterande var ständigt återkommande tankemönster. Minnen och fantasier återkom i en viss ordning om och om igen. Första gångerna var det intressant. Sedan upptäckte man att tankemönstret som tycktes ha varat i flera timmar egentligen bara varat någon minut. Tidsuppfattningen blir extremt störd på DXM och jag blev ganska uttråkad av att samma tankemönster återkom gång på gång på g...
När ruset var som värst blev jag ibland orolig för att jag skulle ha överdoserat. Tankar som att "jag har överdoserat, jag kommer att dö!", "min hjärna är stekt, jag kommer få tillbringa resten av livet på mentalsjukhus", "jag kommer få återuppleva samma jävla tankemönster om och om igen resten av livet!". Men jag kan inte säga att det var en snetripp, jag visste ju hela tiden att dosen inte var dödlig och att det skulle gå över så småningom, klockan visade ju att jag inte hade trippat så länge som jag trodde. Det är f.ö. en rekomendation till alla DXM-trippare: att ha en tydlig klocka i närheten så man kan hålla koll på tiden. För som sagt: DXM stör tidsuppfattningen nåt jävulskt...
En annan sak med DXM är att den är en dissociativ drog, d.v.s. den "kopplar loss medvetandet från kroppen". Detta förstod jag inte vad det betydde först men nu har jag lärt mej. Under tiden ruset var som värst var jag inte säker på vem jag var eller om jag ens fanns till på riktigt. Inte heller var jag kopplad till min kropp, det kändes mest som jag styrde kroppen som en kasperdocka. Troligen kan denna dissociativa känsla göra att folk får för sej dumma saker under DXM-rus, de upplever ju att de inte är de själva som gör det. Detta är något man bör se upp med som eventuell bisittare eller kompis.
Hursomhelst så höll det hårda ruset på ända till runt 2330, då jag upptäcke att jag kunde röra kroppen tillräckligt väl för att gå och stå. Jag kände att jag ville vara bland folk, så jag rinde upp polarna och försökte hitta till vart de var.
Sagt och gjort tog jag cykeln ner på stan, att cykla på DXM visade sej inte vara svårare än att cykla på fyllan.
Nu visade sej en annan egenskap hos DXM, en störd rumsuppfattning. Det var helt enkelt jävligt svårt att hitta någonstans eftersom jag hela tiden trodde att jag var någon annanstans. Jag trodde jag var i centrala Stockholm, jag trodde jag var i Partille, jag trodde jag var uppe i fjällen. Detta var ganska störande och jag fick stanna flera gånger och försöka koncentrera mej på vart jag var och var jag skulle. Den som inte hittar så bra bör nog inte försöka ta sej nånstans på egen hand under ett DXM-rus! Hursomhelst så hittade jag så småningom fram till skogsfesten.
Jag kände mej inte särskilt social utan mer apatisk och helt störd, så det blev inte att man träffade några nya människor vilket var trist.
När de drog igång dansmusiken kände jag inte heller för att dansa, så jag beslöt mej för att åka hem och satsa på morgondagen.
Tyvärr är det så gott som omöjligt att sova på DXM, så det krävdes flera sömntabletter för att somna in.
Dagen efter satt ruset fortfarande i, och det kändes inte särskilt angenämnt. Uppenbarligen metaboliserar jag DXM långsamt för jag var fortfarande "dissocierad" mer än 24 timmar efter att jag tagit tabletterna.
Summering:
* Man blir helt jävla *störd* på DXM.
* Effekterna sitter i alldeles för länge.
* Man har roligare på en spritfylla.
Det kommer nog att dröja innan jag testar DXM igen...

så får du gärna säga om du vet om dom är farliga att använda i samband med dxm