När min gamla kattgubbe är kissnödig, kommer han och hämtar mig för att jag ska titta på när han gör ifrån sig.
Om jag sätter mig på toa, kommer han in och sätter sig och kissar vare sig han är nödig eller ej, nån droppe klämmer han fram.
När han har bajsat, kommer han och hämtar mig för att visa upp korven.
Nu på gammeldagarna är han totalt 100 % stenrumsren. Detta trots att han haft flera perioder med felkissande i sitt liv. Hur har då detta gått till? Jo: en lång historia som börjar såhär:
Min kattgubbe är deltids innekatt. Vår och sommartid är han ute mest dygnet runt. Han kan komma in och äta om det vankas tillräckligt god mat, sova på balkongen, men ute ska man vara från det att mesta snön gått bort och det börjat torka upp ute. Han brukar komma in och lägga sig att sova innan det blir regn, så han har inbyggd barometer. Låda använder han inte alls under sommaren, inte ens när det regnar.
Varje senhöst har han haft en period när han är sur och grinig, går in och ut och sen in igen, jamar, är allmänt rastlös och jobbig. I samband med "höstdepressionen" brukar han även kissa fel emellanåt och jag brukar gräla på honom, skura med ättika, lägga ut citronskal och allt det där gamla vanliga. Det brukar inte bli så många gånger innan han accepterar att gå på låda igen. Sen är han rumsren under vintern. Han är knappt ute alls, möjligen kan han sitta en stund på balkongen där det är rensopat eller ligga och sova i sin koja därute. I princip är han innekatt fram till våren.
I somras tänkte jag att nu ska jag testa nåt annat, om det går att med hjälp av kattgodis slippa höstdepressionens felkissande.
Jag började sätta honom på lådan emellanåt och ge godis och beröm när han satt där, sonen gjorde samma sak. Till att börja med behövde han bara vara i lådan, han kunde stå däri och fick ändå godis. Det tog inte lång tid innan han fattade vara i låda = godis och började korsa min väg, sådär som katter gör när man reser sig för att gå och göra nåt, och springa och ställa sig i lådan.
När han väl fattat det, var nästa steg att ge godis bara om han satt i lådan. Det tog ett bra tag, han ville inte sitta utan försökte ta godiset med tassarna. Vi var envisa och han fick godis bara om han satt ner med alla tassar i lådan. När han väl fattat sitta i låda= godis körde vi nästa steg, att vänta på att han skulle kissa.
Det tog också ett bra tag. Vi satt med honom inne på toa, när nån av oss kissade kom han och satte sig i lådan för att få sin godis. Vi krafsade i lådan, tog hans tass och krafsade med, tjatade att han skulle kissa kissa kissa. Vid några random tillfällen kissade han verkligen och då fick han jättemånga godisar och jättemycket beröm. Snart hade han fattat kissa i låda = godis.
Yey
Nu när vintern har kommit har han varit totalt rumsren, inte minsta lilla felkissning. Vid 13 års ålder lärde han sig kissa låda = godis utan att det egentligen var särskilt svårt och han är ingen smart katt. Nån höstdepression har vi inte märkt av i år. Om det beror på den milda fina hösten eller godiset och att det är trevligt gå på lådan, kan man ju inte veta.
Numera hämtar han mig av fyra anledningar: maten är slut, han vill gå ut, han är kissnödig eller han vill visa upp en nygjord korv. Han gillar inte att man tittar på när han bajsar, av nån anledning, men vill att jag ska följa med och titta när han kissar, så han får sitt godis.
Bajsa fel har han aldrig någonsin gjort, så vi har inte tränat honom till annat är kissning. Men flera dagar i följd kom han och hämtade mig för att jag skulle titta på hans nygjorda varma nr 2, och jag tänkte okej, han kan få godis när han gjort en korv också. Det här kom han på helt själv, som att han tänkte "nu ska jag visa upp bajset, jag borde väl få godis för det också?" Förut har han alltid grävt ner det, men från och med i höst har han slutat med det. Jag känner förresten igen formen på katternas korvar, så jag vet vilken katt som gjort vilken korv.
Min gamla honkatt, även hon 13 år, har lärt sig det vankas godis när jag och kattgubben är på toa samtidigt, så hon brukar komma lullande hon med. Inte för att hon gjort nåt för att förtjäna godis, men hon får en hon med för jag är en snäll matte. Hennes dotter kommer också ibland, men hon är inte lika tokig efter godis och bryr sig ofta inte.
Så numerna när jag går på toa, får jag räkna med att snart är alla tre katter därinne och vill ha godis.
På tvättstället står numera en påse kattgodis, lika självklar badrumsutrustning som tvålen och toalådan.
Så alla ni som har problem med felkissande katter, här är en metod ni kan testa. Den ultimata, enligt mig.
Om jag sätter mig på toa, kommer han in och sätter sig och kissar vare sig han är nödig eller ej, nån droppe klämmer han fram.
När han har bajsat, kommer han och hämtar mig för att visa upp korven.
Nu på gammeldagarna är han totalt 100 % stenrumsren. Detta trots att han haft flera perioder med felkissande i sitt liv. Hur har då detta gått till? Jo: en lång historia som börjar såhär:
Min kattgubbe är deltids innekatt. Vår och sommartid är han ute mest dygnet runt. Han kan komma in och äta om det vankas tillräckligt god mat, sova på balkongen, men ute ska man vara från det att mesta snön gått bort och det börjat torka upp ute. Han brukar komma in och lägga sig att sova innan det blir regn, så han har inbyggd barometer. Låda använder han inte alls under sommaren, inte ens när det regnar.
Varje senhöst har han haft en period när han är sur och grinig, går in och ut och sen in igen, jamar, är allmänt rastlös och jobbig. I samband med "höstdepressionen" brukar han även kissa fel emellanåt och jag brukar gräla på honom, skura med ättika, lägga ut citronskal och allt det där gamla vanliga. Det brukar inte bli så många gånger innan han accepterar att gå på låda igen. Sen är han rumsren under vintern. Han är knappt ute alls, möjligen kan han sitta en stund på balkongen där det är rensopat eller ligga och sova i sin koja därute. I princip är han innekatt fram till våren.
I somras tänkte jag att nu ska jag testa nåt annat, om det går att med hjälp av kattgodis slippa höstdepressionens felkissande.
Jag började sätta honom på lådan emellanåt och ge godis och beröm när han satt där, sonen gjorde samma sak. Till att börja med behövde han bara vara i lådan, han kunde stå däri och fick ändå godis. Det tog inte lång tid innan han fattade vara i låda = godis och började korsa min väg, sådär som katter gör när man reser sig för att gå och göra nåt, och springa och ställa sig i lådan.
När han väl fattat det, var nästa steg att ge godis bara om han satt i lådan. Det tog ett bra tag, han ville inte sitta utan försökte ta godiset med tassarna. Vi var envisa och han fick godis bara om han satt ner med alla tassar i lådan. När han väl fattat sitta i låda= godis körde vi nästa steg, att vänta på att han skulle kissa.
Det tog också ett bra tag. Vi satt med honom inne på toa, när nån av oss kissade kom han och satte sig i lådan för att få sin godis. Vi krafsade i lådan, tog hans tass och krafsade med, tjatade att han skulle kissa kissa kissa. Vid några random tillfällen kissade han verkligen och då fick han jättemånga godisar och jättemycket beröm. Snart hade han fattat kissa i låda = godis.
Yey
Nu när vintern har kommit har han varit totalt rumsren, inte minsta lilla felkissning. Vid 13 års ålder lärde han sig kissa låda = godis utan att det egentligen var särskilt svårt och han är ingen smart katt. Nån höstdepression har vi inte märkt av i år. Om det beror på den milda fina hösten eller godiset och att det är trevligt gå på lådan, kan man ju inte veta.
Numera hämtar han mig av fyra anledningar: maten är slut, han vill gå ut, han är kissnödig eller han vill visa upp en nygjord korv. Han gillar inte att man tittar på när han bajsar, av nån anledning, men vill att jag ska följa med och titta när han kissar, så han får sitt godis.
Bajsa fel har han aldrig någonsin gjort, så vi har inte tränat honom till annat är kissning. Men flera dagar i följd kom han och hämtade mig för att jag skulle titta på hans nygjorda varma nr 2, och jag tänkte okej, han kan få godis när han gjort en korv också. Det här kom han på helt själv, som att han tänkte "nu ska jag visa upp bajset, jag borde väl få godis för det också?" Förut har han alltid grävt ner det, men från och med i höst har han slutat med det. Jag känner förresten igen formen på katternas korvar, så jag vet vilken katt som gjort vilken korv.
Min gamla honkatt, även hon 13 år, har lärt sig det vankas godis när jag och kattgubben är på toa samtidigt, så hon brukar komma lullande hon med. Inte för att hon gjort nåt för att förtjäna godis, men hon får en hon med för jag är en snäll matte. Hennes dotter kommer också ibland, men hon är inte lika tokig efter godis och bryr sig ofta inte.
Så numerna när jag går på toa, får jag räkna med att snart är alla tre katter därinne och vill ha godis.
På tvättstället står numera en påse kattgodis, lika självklar badrumsutrustning som tvålen och toalådan.
Så alla ni som har problem med felkissande katter, här är en metod ni kan testa. Den ultimata, enligt mig.
__________________
Senast redigerad av SmurfSmurf 2013-12-08 kl. 10:33.
Senast redigerad av SmurfSmurf 2013-12-08 kl. 10:33.
Det var på vintern och han hade ingen lust att gå ut.