Rätt och fel

Ja, om moralen är mänsklig, som jag föreslår, så beror ju vad som är rätt och fel på människor, och då har man inte så mycket annat att gå på, och dessutom är det väl rimligt att ta sin moral direkt från moralens ursprung. Återigen framställer du mänsklig moral som oviktig bara för att den är subjektiv, men som vi ser omkring oss är de flesta överens om moralen och vi håller den moralen lika högt som du håller absolut moral, så att ignorera mänsklig moral är lika illa som att ignorera absolut moral. Som sagt är det inte alltid lätt att avgöra, men det kan vi inte räkna med att moral ska vara heller, eftersom vi fortfarande har folk som inte är överens om vad moralen säger.

Jag tycker att det ovan löser problematiken du påpekar i min bild men jag tycker att frågan lika väl kan vändas tillbaka på din bild också, vilket ger två problem. Om det finns en absolut moral, varför ska jag lita på folk om vad som är rätt och fel? Om moralen delas ut av den helige anden finns inte längre någon anledning att lyssna på rim och reson och då har vi för alla som springer omkring utan den helige andens personliga ingripande inget grepp om moral alls. Låter både orimligt och oönskat. Med tanke på hur mycket oförätter som gjorts i Guds namn tycker jag det är förhastat att anta att en övertygelse som verkar komma från Gud motsvarar denna absoluta moral. Hur ska vi se skillnad på en som mottagit sanning och en som bara tror sig ha gjort det eller ljuger om det? Speciellt om den som tror sig ha fått moral är en själv.

Dessutom återbelyser denna frågeställning problematiken jag framställde tidigare. Om vi nu får insikt, varför ska vi lita på den helige anden? Hur vet vi att moralen vi får från den helige anden inte bara är den helige anden som försöker bossa omkring oss för sin egen maktgalenhets skull? Vad är skillnaden på absolut moral och Guds subjektiva moral? Vad är mekanismen genom vilken den absoluta moralen blev viktigare än någon annan moral? Varför kan inte den absoluta moralen tolkas som en möjlig moral som kan undvikas eller ignoreras lika lätt som en dödlig moral? Att Gud skulle ha skapat världen betyder inte att han har tolkningsföreträde på moral, lika lite som Inuiterna tycker att guden som skapade världen är moralisk (räknas som en trickster god av wikipedia) eller Babylonierna räknade Marduk som god.

Och allt stenande som beordras?

Jag tror att Gud har gett mäniskan ett samvete så man vet vad som är rätt eller fel, men detta samvete kan skadas om man syndar. Detta samvete finns även om man tror på Gud eller inte. Gud finns även man inte tror på honom.

Guds moral är alltid absolut, men människor kan misstolka den.

Vi kan se Guds kärlek (Guds kärlek är moralisk och kärleken uppfyller Guds lag)när Jesus Kristus dog på korset men vi kan också se människans ondska genom att döma (han var oskyldig) och spika upp Jesus Kristus på korset.

Det är klart att Gud har tolkningsföreträdet för moral (moral utgår vem han är- god moral handlar om att bära bra frukter/egenskaper) när han har skapat världen, varför skulle han inte ha detta?

Här kanske vi närmar oss pudelns kärna. Vi har massor av religioner där skaparguden inte är moralisk, mitt typexempel var Babyloniernas Marduk. Om det verkligen var klart så borde stämma för alla skapargudar inklusive Marduk och det finnas en enkel förklaring som inte bara förlitar sig på "det är klart att". Frågan kvarstår alltså, vad är skillnaden på absolut moral och Guds subjektiva moral?

Det finns en levande Gud och avgudar.
Den levande Gudens moral är absolut och avgudarnas är subjektiv.
Det är Jesus Kristus som visar den levande Guden.

Vad menar du?

Jesus Kristus säger såhär med stening:

Johannesevangeliet 8:1-11 "Alla gick hem, var och en till sitt, men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”

Vi får komma ihåg att den som är utan synd dömer rättvist. Jag tror också att han är barmhärtighet. Jesus Kristus var barmhärtighet.

Jakobsbrevet 2:13 "Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen."

"om det inte finns några absoluta värden, utifrån vilka grunder kan vi då skilja mellan Moder Teresa och Adolf Hitler? Varför skulle det anses bättre att rädda gatans utstötta människor i Calcutta än att mörda sex miljoner människor i gaskamrar?"

Vad tänker ni angående detta citat?

Jesus framstår som ganska enfaldig där, dessutom uttalar han sig inte mot stening alls.

Tänk om det funnits en person i församlingen som var utan synd, hade det då varit rätt för denne att stena kvinnan? Hur kan en annan persons skuld/oskuld påverka vilket straff som är rimligt? Helt absurt.

att båda var mycket hängivna sina ideal och kämpade för sin sak. resten är subjektivt.

att det ligger i människans natur att reflexmässigt välja "modern" framför "mördaren".

att begrepp som "absoluta värden" är efterrationaliseringar som i sig har ett överlevnadsvärde.

Menar du det inte existerar någon absolut moral...?

"om det inte finns några absoluta värden, utifrån vilka grunder kan vi då skilja mellan Moder Teresa och Adolf Hitler?