Pojkvän mår psykiskt dåligt pga hemsk barndom, någon med erfarenhet av psykolog?

Hej! Jag ska försöka ta detta så kort som möjligt. Jag skaffade detta konto för 5 minuter sedan endast för att skriva detta inlägg, jag behöver all tips och råd ni kan ge!

Jag tycker inte om att skriva om mina privata problem över huvud taget men känner att jag måste verkligen skriva av mig lite nu. Jag vill säga innan att detta är väldigt känsligt för mig. Jag har en underbar pojkvän som tyvärr bor 4 timmar ifrån mig, vi har varit tillsammans i 2 år. Jag älskar honom över hela mitt hjärta och han likaså mig. Jag har träffat hans familj flera gånger och han likaså min. Bandet vi har mellan varandra är starkt och vi fungerar och tänker likadant. Även om vi har distans så är inte det något som skapar problem hos oss förutom saknaden och möjligheten att kunna ses när man vill. Problemet ligger i att min pojkvän mår psykiskt dåligt... Väldigt väldigt psykiskt dåligt... Jag har haft många vänner genom tiderna som mått psykiskt dåligt som jag alltid har löst och hjälp, men detta fall känner jag att min hjälp inte räcker till. Han har haft den tuffaste barndomen någonsin, han är 20 år gammal och försöker må bra men blir alltid påmind om vad han gått igenom varje dag under 20 år. Det är många olika situationer och väldigt grova. Jag själv som haft den bästa barndomen man kan ha vet inte vad jag ska göra. På grund av det han har upplevt är han ständigt aggressiv och det går ut över alla hans nära och kära, även mig. Jag tar emot det för att jag vet att han mår psykiskt dåligt och att det handlar inte om hans ilska mot mig, utan mot livet. Jag älskar honom så mycket och vill att han ska må bra. Jag själv som haft ett lyckligt liv vill att han ska få smaka på lycka och få se hur mycket bra livet har att erbjuda.

Så min fråga till er är: en människa som haft en tuff barndom, tappat hoppet om livets glädje, anser att han aldrig kommer kunna må bra på grund av allt han upplevt och sett, vad bör man göra? Jag har testat att intala han positiva tankar, haft roliga dagar med honom men det hjälper inte. Han har det bra i stunden men det negativa tränger sig in i vardagen igen. Tror ni en psykolog skulle vara lösningen? Någon med erfarenhet som har känt att en psykolog hjälpt?

Tacksam för alla svar, inga negativa eller hat inlägg tack! Klarar inte av att någon ska kommentera för att jävlas eller trycka ned vad jag delar med mig, detta inlägg är väldigt känsligt för mig. Har du inget bra att komma med så skriv inget alls tack.

Du har haft många vänner som mått psykiskt dåligt som du alltid har löst? Låter mycket imponerande.
Kbt behandling. Miljö ombyte, men i grund och botten så är det bara han som kan ändra på det hela. Vill han inte så går det inte. Ohej

Då har det såklart varit ''mildare'' problem, alltså mina vänners. Alla mina vänner har alltid vänt sig till mig för dem anser att jag ger bra råd osv.
Jo jag håller med, man måste vilja det själv, och han vill verkligen må bra men det känns så långt ifrån han enligt honom. KBT låter som en bra ide, har du haft den behandlingen själv eller någon du känner?

Okej. Mm har gått längde och går fortfarande. Men man måste vilja förändra sig annars blir det mycket svårt. Köp boken 'Pojken som kallades det' till honom. Den fick mig att tro att vad som än hänt så finns det hopp. Fast det är vad jag tycker.

Bara för att han vill må bra behöver det inte betyda att han orkar gå igenom allt för att kunna jobba sig fram till att må bra, om du förstår vad jag menar. Hade en kompis som var i en snarlik situation som du är i nu. Och dennes partner mådde visserligen dåligt och sa att hen ville må bättre, men när det ändå kom till kritan valde hen att hellre må dåligt varje dag än att utsätta sig för det överväldigande illamåendet som skulle komma av att börja reflektera över allt som låg till orsak för det, även om det i slutet skulle lett till välmående.
Men om han väl är villig att försöka gäller det att han har tålamod. Dels med behandlingen, eller vad man ska kalla det, dels med sökandet efter en bra psykolog. Personkemin är trots allt en stor del, och bara för att han inte klickar med de tre första får han inte ge upp och bestämma sig för att psykologi inte är något för honom.

Slutligen, lite off-topic, vill jag bara säga att väldigt många i mitt kompisgäng har varit i liknande situationer, och samtliga fall har slutat med att personen med den "bra" barndomen har fått sitt hjärta krossat. Jag vet att det är skitsvårt att ta till sig varningar när man älskar en person över allt annat, men ville bara skriva det ändå. Säger inte att du ska ge upp, absolut inte. Bara vara medveten om möjligheten, och se till att du har andra saker som fyller upp din tid så att inte hela ditt liv kretsar kring en person.
Sorry, låter väldigt bitter, hoppas verkligen att allt går att lösa!

KBT är en bra metod då den dels oftast är tidsbegränsad och dels inriktar sig på hantering av här och nu, inte ett totalgrävande i gamla upplevelser från barndomen som annan terapi kan vara -Psykoanalys , enskild psykoterapi.

KBT ger personen verktyg att gå vidare och försonas" med det förflutna.

Det finns en relativt enkel lösning på ert problem. Killen behöver snacka av sig med någon, alltså någon utomstående som inte dömer honom.

Få honom till att ringa sin lokala vårdcentral och boka tid. Väl där kan han berätta att han mår skit, haft en svårt förflutet som hindrar honom från att vara lycklig och leva i nuet. Troligtvis kommer han regelbundet få träffa en psykoterapeut och ev käka lyckopiller. Tro mig detta hjälper

Pillren är till för hans välbefinnande. När Det börjat ge resultat med terapeuten kommer han även successivt kunna sluta äta piller så småningom. Problemet behöver hittas och bearbetas innan det kan behandlas.

Man ska inte skämmas för att man mår kasst, de flesta hämnar där någon gång i livet. Shit happens men du ska veta att man klarar inte alltid att "fixa" sig själv. Isf skulle alla människor kalla sig psykologer

Detta kommer vara en kämpig process men resultat kommer uppnås ganska fort. Kommer kännas tryggt för honom att ha dig vid sin sida om du nu älskar honom tillräckligt mycket för att hjälpa honom ta sig igenom detta.

Lycka till!

Kanske du kan utveckla i mer specifik detalj med vad för slags "tuff barndom" han har haft?

Finns ju inte mycket vi kan säga om du inte är redo att förklara för oss exakt vad för slags problem han har fått genomleva under sin uppväxt som just gör hans fall så jobbigt?

Om du inte är en utbildad psykolog/terapeut eller liknande så bör du heller inte agera som en sådan.
Din kille har inte behov av en amatör som försöker "bota" honom. Han behöver, som någon annan också skrev, stöd och stöttning av någon som bryr sig om honom och som han själv bryr sig om.

Hjälp honom att söka professionell hjälp.
Var dock förberedd på att han kanske aldrig blir "lagad"...

TS, du kanske ska skriva vad det är din pojkvän exakt har varit med om. Det kan ju finnas medlemmar här som varit med om liknande och kanske är mer lämpade till att ge dig då svar på hur han ska kunna ta sig igenom det samt hur du bäst kan stötta honom.

KBT är inget som man löser barndomsproblem med.
Rätt medicinering och regelbundna besök hos en psykolog samt förstående familj/vänner etc så brukar det kunna bli om nu inte toppenbra så hyfsat och mindre jobbigt iaf.