Citat:
Ursprungligen postat av tobes
Står t.ex kristna anti-muslimer och skriker ut att de hatar muslimer, och på andra sidan gatan så står muslimer som är anti-kristna och skriker ut sina hatord, hur tror du den "diskussionen" slutar?
Istället kanske man skulle ta och diskutera som vuxna människor. Att skrika ut att man "hatar" någon är enligt mig ett argument som en 5-åring skulle kunna komma på, inte något som en vuxen människa ska behöva ta till.
Ja, att ha en nyanserad saklig debatt skulle givetvis vara det bästa. Men folk ska fortfarande ha rätt att bete sig som idioter. Men nu är det ju inte det scenariot som gäller. Ifall man ska hårdra det så är det följande som gäller: ( samma scenario )
Pga HMF kan inte den ena sidan stå och ropa ut att dom inte gillar den andra, utan bara den andra. Dialogen skulle då se ut som följer:
Muslimer (M): "Vi hatar svenskar för ni är mammaknullande hundar, vi ska våldta era morsor!!!"
Svenskar (S): "Nämen nu kanske vi ska ta det lite lugnt, vi gillar inte er... ehhhh, vänta lite, nu blir det fel, jag kan ju bli åtalad för det här jag tänkte säga precis... Man kanske ska uttrycka sig annorlu...."
M: "HAHAHA, jävla svenskfittor!"
S: "..."
Den dialogen blir inte riktigt bra. Iom att svenskar inte räknas som en folkgrupp utan det är högst godtyckligt vilka grupper som kan räkna sig som en folkgrupp. Och iom detta kan inte HMF lagen vara något bra, det kanske är en bra tanke från början, men pga att den har så stora luckor blir den bara skit.
Ta exemplet där polismannen skickade ett brev till Reepaluu ( stavning? ) där han krävde att malmö stad skulle sluta skänka pengar till kriminella muhammed i rosengård. Högst idiotiskt agerande för övrigt.
Han har numera blivit åtalad för HMF. Detta från ett brev skrivet från en person till en annan, alltså ingen offentlig handling. Hur försvarar du denna händelse, och tycker du fortfarande att HMF som den tillämpas idag är en bra idé?
Som sagt, idén kanske är bra, men idioten som frågan gällde från början har uttryckt sin högst personliga åsikt, och såvitt som jag vet har vi ingen lag emot att man inte får tycka som man vill i det här landet? Vi har/hade även uttrycksfrihet i det här landet. Precis som uttryckts tidigare i den här tråden måste frågan gälla var gränsen dras? Muslimer? Kurder? Norrmän? Blondiner? AIK'are? Alkoholister?
Vem drar gränsen? Och hur kan vi lita på att den som drar gränsen gör det i fokets bästa? Som det är nu skyddar lagen en extremt liten del av befolkningen.