Vilka för- och nackdelar finns det vid ett könsbyte?

Jag undrar om det finns för- och nackdelar vid ett könsbyte och vad som händer med en inombords? Det hade varit kul om nån som genomgått det hör av skg med en eller två rader här. Varför måste man få en diagnos att man lider eller att det är en psykiatrisk störning? Är det fel att byta kön, varför, varför inte?

Vad gör man ifall man ångrar sig, kan man återgå till det ursprungliga könet eller får man leva som man valt att leva? Man till kvinna och tvärtom. Varför byter man kön och hur reagerar folket i ens omgivning när de får höra talas om det, kan man genomgå en sån här behandling trots att man är troende, kristen eller hur gör man?

Är detta sista utvägen för er, hur mår ni som väljer ett sånt här beslut? Vilka faktorer avgör om du kan byta kön eller inte, kan läkaren neka dig att byta kön eller vem tar beslutet? Är det mycket humörsvängningar nån gång under tiden, kvinnor blir PMS-sugna rätt fort men hur blir det när de börjar med hormoner? Hur ser det ut med de olika operationerna, vilken är värst, motivera gärna, får man problem om man genomgår det stora ingreppet som då handlar om underlivet? Går inte könsdelarna förlorade och vad gör så att man inte kan sätta in livmoder och äggstockar i honom när han blir kvinna? Kan kvinnan som blir man producera sperma eller ser det ljusare ut i framtiden, kanske?

Anledningen till noga analyser innan är ju att det är inte kul att ångra sig. Se filmen ångrarna från SVT

Hej! Jag har en del erfarenheter med personer som lider av detta så jag ska försöka svara på dina frågor.

Att "byta kön" är inte precis ett val man gör. Att man genomgår könsbyte beror på att man alltid har känt sig som det motsatta könet, vilket är varför det också kallas för könskorrigering. Att "byta kön" kan ofta vara ett förnedrande uttryck eftersom det säger att det är ett val, vilket det absolut inte är, precis som för t ex homosexualitet.
Personer som vill genomgå en könskorrigering kallas för transsexuella, men det engelska ordet transgender beskriver det nog bättre. Det har ingenting att göra med sexualitet. En transsexuell person kan vara homo-, bi-, hetero, allt möjligt som finns. Deras sexualitet defineras efter könet personen känner sig som inombords. En kille som tidigare varit flicka och gillar killar säger alltså att han är homosexuell.


För att få behandling måste man först få diagnosen för att läkarna ska veta om man verkligen behöver behandlingen. Inte alla som klär sig som det motsatta könet eller på andra sätt bryter mot normer behöver byta kön. Vissa är själva osäkra på vad de vill.
Jag gissar att man behöver en diagnos också för att behandlingen kostar pengar vilket staten står för. Det är för att vara säker på att patienten inte ångrar sig. Det är alltså möjligt att gå tillbaka till sitt ursprungliga biologiska kön men vad jag vet är det ganska ovanligt. Det är gratis för en transsexuell person att få vård. Kanske är det för att den inte tar livet av sig och för att skatten den kommer att betala under sitt liv är större än kostnaden för behandlingen?

Jag kan inte säga om det klassas som en psykiatrisk störning. Vad jag vet så vet man inte exakt varför problemet uppstår, men man tror att det har att göra med någon hormonell obalans hos fostret när det ligger i moderns mage. Dvs en biologisk orsak. Det går säkert att hitta mer om detta på internet.


När en person genomgår "könsbytet" tror jag den ofta känner en lättnad. Det är som sagt något man har velat göra i hela sitt liv och när man väl får det så känner man nog att man har en framtid. Tänk dig att du just nu sätter dig i en kropp av det motsatta könet, och hur du skulle känna över ditt liv och din framtid. Tänk inte "men om jag var kille/tjej så skulle jag också tänka annorlunda". Tänk dig hur det skulle vara om du var i den situationen just nu, men den personligheten och de tankarna du har nu. Du skulle fortsätta bete dig som det könet du är "i huvudet" och vara avundsjuk på alla som är "normala", eller hur?
Som du kanske förstår så är tonåren en mycket svår tid för en person som faktiskt känner så här. Kroppen börjar förändras och man önskar att man var någon annan. Jag har många gånger hört att det är vanligt att folk i den åldern tar livet av sig, men jag kan inte ge några källor på det. Jag har själv träffat/pratat med en del ungdomar i den situationen och de mår mycket dåligt. Ofta när de berättar för någon (speciellt vuxna) så tror de att det är en fas och tar inte dem på allvar. Reaktionerna beror nog mycket på vilken typ av omgvning man är i, t ex som för homosexuella. En del föräldrar accepterar sina barn, ofta efter en tid då de inser att det inte kommer gå över.

Så ja, det är "den sista utvägen" att byta kön. Eller jag skulle snarare säga den enda utvägen. Det finns liksom inget annat alternativ. Alla vill vara lyckliga och leva sitt liv fullt ut. Det är inte kul att låtsas vara någon man inte är och undantrycka sin sanna identitet. De enda som gör ett val är nog föräldrarna (och övriga omgivningen), om det handlar handlar om ett barn. Antingen accepterar dem och försöker hjälpa eller så gör de inte det. Problemet kommer inte försvinna om personen verkligen är "i fel kön", men visst finns det fall då det bara varit en fas för barnet. Jag tror att man måste ge det tid och hålla dörren öppen för att "gå tillbaka" till det biologiska könet. När man får en diagnos har det ofta gått många år och vad jag vet får man bara diagnosen när det inte finns några tvivel alls, varken från personen det handlar om eller psykologen/läkaren. Utredningen för att få diagnosen tar också flera år.
Om föräldrarna inte skulle stödja barnet så måste den nog vänta tills den blir myndig för att få hjälp. Jag pratar främst om barn/ungdomar eftersom jag inte har några erfarenheter med vuxna människor som genomgår en könskorrigering, men visst händer det också. Då är det nog också något de har undantryckt i hela sitt liv.


Fördelarna med könsbyte för en person som känner så här överväger alltså nackdelarna. Nackdelarna kan vara sådant som att bli hatad av sin familj/vänner eller främlingar (t ex i skolan), och att det är jobbigt att behöva förklara sig hela tiden, t ex om man ännu inte bytit personnummer. Det verkar inte vara många som vet vad en könskorrigering går ut på och varför man gör den, vilket gör att transsexuella får ta emot mycket skit från folk.
En annan nackdel är att man kanske inte kan få biologiska barn. Det fanns bara för något år sedan en lag om att man måste steriliseras för att genomgå en könskorrigering, men den är borta nu. Dock så kan man ju inte få barn om man genomgår någon slags underlivsoperation.
För tjejer (som varit pojkar) ger operationen ett okej resultat, vad jag vet. För killar däremot finns det inte lika bra alternativ. Antingen får de en penis som ser äkta ut men utan känsel, eller en med känsel som inte ser bra ut. I framtiden är det troligt att operationerna ger bättre resultat. Någon får rätta mig om jag har fel, jag är inte jätte insatt i detta.
Innan man genomgår underlivsoperationen kan man lägga undan könsceller för att använda dem senare. Tjejer kan alltså bara få barn med biologiska tjejer. Jag är osäker på hur det är med killar men jag har hört att det är möjligt för dem att bli gravida. Men som du säkert förstår så är det någon de allra flesta absolut inte vill, eftersom de är killar och inte tjejer inombords. Ingen kille vill bli sedd som tjej, och ingen tjej vill bli sedd som kille.

Det går inte att sätta livmoder och äggstockar i en tjej som föddes som pojke, och en kille som föddes flicka kan inte producera spermier. Det beror på att deras kroppar helt enkelt inte har organen med det motsatta könets reproduktionsförmåga. Det är i dagsläget inte möjligt att skapa nya organ och stoppa i dem i folk vad jag vet. Däremot tror jag att det kommer vara möjligt att i framtiden skapa könsceller (ägg/spermier) av det motsatta biologiska könet till folk. Kanske med stamceller? Jag vet inte, men jag har hört det någonstans. Det är något som skulle vara bra för homosexuella också, så att de också kan få biologiska barn.

Jag vet inte hur det är med humörsvägningar och vet inte riktigt vad du menar med att "kvinnor blir PMS-sugna", men jag vet att det är skönt för en person att börja med sin hormonbehandling eftersom dens kropp då börjar förändras till hur personen vill se ut. När en person börjar må bättre psykiskt så brukar den också bli trevligare, eller hur?
Barn brukar innan dess få "stopphormoner" som gör att de inte hamnar i puberteten och att de slipper må dåligt/vara oroliga för det. Om det visar sig att en könskorrigering inte är lämplig för barnet slutar de givetvis med stopphormonerna och kroppen utvecklas som vanligt.


Hoppas att du har fått svar på en del av dina frågor. Jag har berättat utifrån mina egna erfarenheter men visst kanske vissa personer upplever saker på andra sätt än vad jag har skrivit. Ber om ursäkt för eventuella stavfel/särskrivningar och en ostrukturerad text, jag skyller på att det är mitt i natten.
Jag vill också tacka dig för att du inte la tråden i erotik och sexualitet- forumet eftersom den absolut inte hör hemma där. Jag har nämligen sett en liknande tråd där tidigare.

Det är ett väldigt intressant och bra svar du gav mig, men då kan de trots allt bli med barn om de planterar in ägg och livmoder i personen som bytt till tjej, eller? Detta är väldigt intressant tycker jag.

Jag vet inte, men jag tror inte att det är möjligt i dagsläget. Jag vet inte hur allt det där med barn fungerar men jag gissar att det är mer komplicerat än att bara stoppa in nya organ i en person. Om man nu lyckas skapa en livmoder som passar överhuvudtaget. Hur ska barnet i magen få näring exempelvis? Moderns kropp måste också reglera hur mycket av olika ämnen/proteiner/hormoner som barnet får. Det finns säkert massor av andra funktioner hos den biologiska kvinnan som krävs för att bära ett barn. En biologisk manskropp har inte dessa funktioner och jag gissar att en livmoder inte räcker.

När jag skrev att en tjej som varit född som pojke kan få barn med en biologisk tjej så menade jag att man skulle använda den transexuelles undanlagda spermier för att göra flickvännen gravid. Om den transexuella tjejen hade en pojkvän istället (ingen har äggceller då) så blir det likadant som med ett manligt homosexuellt par-- inget barn. I framtiden kanske det går att lösa genom att göra om spermier till ägg och använda sig av en surrogatmamma, om man inte hittar ett sätt att ge den transexuella tjejen en fungerande livmoder och annat som behövs. Men jag tror att det är mer troligt att man först lyckas göra ägg till spermier eftersom X-kromosomer är viktigare än Y (så att trans-killar kan få barn med sina flickvänner).

Jag är dock ganska säker på att det är möjligt för killar (som födits som flickor) att bli gravida om de behåller sin livmoder och ägg, men som sagt så är det få killar som vill bli gravida. Jag har för mig att äggcellerna blir skadade av manligt könshormon så då måste man lägga undan äggen innan man börjar hormonbehandlingen.

Jag vill också påpeka att försluten av sin reproduktiva förmåga inte är det viktigaste man tänker på när man bestämmer sig för att göra en könskorrigering, även fast det är intressant att diskutera det. Behandlingen handlar om att få en chans att leva ett hyfsat liv där man känner att man kan passa in i samhället och sociala situationer. Vem som helst skulle välja att bli steril istället för att leva med Downs Syndrom till exempel.

Det är bra att du tycker att det är intressant! Har du fler frågor så ska jag försöka svara på dem. Jag vill att fler ska inse att transexuella inte förtjänar det hatet dem får genom att sprida kunskap.