Hur kan man förneka en skapare

Även om BIG BANG har gått till precis som vi tror eller övertygad att om så behövs det en skapare. Ett universum blev till av en enda koncentread prick. Men den prick måste också ha skapats. Denna prick kan inte ha kommit till av sig själv. Det är helt omöjligt. Om vi däremot accepterar teorin om att det existerar flera universum så kallade multiuniversum så är det en annan diskussion. Men accepterar vi BIGBANG teorin så är en skapare nödvändig. Vi har starka anledningar att tro att universum expanderar. Använder vi oss av enkel logik innebär det att universum bli mer och mer kompakt ju mer vi går tillbaka i tiden men till slut så kommer vi till ett universum som kanske består av en enda atom. Men vi kan inte låta bli att fråga var denna atom kom ifrån? Lika är det med liv på jorden. Även här har vi vedertagna teorier som förklarar hur liv ändrar form och utseende från år till år men Går vi tillbaka i tiden så kommer vi till en punkt då liv inte fanns på jorden. Hur skapades då liv från första början. Jag tycker att det är oärligt av forskarna och alla andra som väljer att tro på dessa teorier eftersom dessa teorier gäller bara när en viss förutsättning finns. I dessa två fallen så utgår man från att en kompakt punkt fanns och av detta utvecklades universum så småningom. Det är att svara en stor fråga med ett likgiltigt svar. Lika är det med liv. Förutsättningarna fanns. Det hela med evolutionsteorin börjar efter att liv har uppstått på jorden. Men hur livet har uppstått pratas det inte så mycket om. Vi väljer att svälja både teorierna med hull och hår.


Vi har faktiskt ett förnuft var och en av oss att ta till fånga. Hela universum och jorden som den ser ut och liv med dess variation kunde antingen vara eller inte vara
. Nu vet vi med säkerhet att de ÄR! Men för att någonting ska vara krävs ordning, planering och struktur. Det motsatta leder till kaos. Allting alltid strävar efter kaos om det inte finns någon som ser till att det blir ordning. Det behöver finnas någon som ska se till att det blir kaos. Kaos kan uppstå av sig själv. Men det behövs någon intelligent som ser till att det bli ordning. Detta är enkel logik.

Att Det står att jorden har skapats i 6 dagar kan man tolka bokstavligt eller bildligt. Man väljer själv hur man vill se på det. Men eftersom allting är relativt så tycker jag inte att vi ska vara snabba att tolka vad som menas med 6 dagar. Vi människor har en tendens att relatera allt till oss själva och jorden. Men här pratar vi inte om de etablerade religionerna och diskuterar inte vilken som är mest pålitlig. Vi diskuterar hur man kan förneka skaparen trots att man har ett förnuft att ta till fånga. Att förneka en skapare och hänvisa till en helig text som du gjorde som är beredd att förneka en skapare för att det står i en text att denna skapare har skapat jorden på sex dagar, är oärligt.

Även om BIG BANG har gått till precis som vi tror eller övertygad att om så behövs det en skapare. Ett universum blev till av en enda koncentread prick. Men den prick måste också ha skapats. Denna prick kan inte ha kommit till av sig själv. Det är helt omöjligt.

Men för all del bevisa för mig vetenskapligt hur man kan vara säker på att någon känner kärlek för en? När du ändå är i farten kan du också förklara för mig hur man på ett vetenskapligt sätt kan förklara varför vissa personer gråter till en viss musik? eller varför vissa tycker att det är vackert med solnedgång?

Vad är de tecknen som visar på att någon älskar dig då? Och om personen visar de tecknen men är otrogen i smyg är det fortfarande kärlek?

Om en vän använder sig av de tecknen som du efterfrågar för att dupera dig, är det då kärlek?

Men för all del bevisa för mig vetenskapligt hur man kan vara säker på att någon känner kärlek för en? När du ändå är i farten kan du också förklara för mig hur man på ett vetenskapligt sätt kan förklara varför vissa personer gråter till en viss musik? eller varför vissa tycker att det är vackert med solnedgång?

Det du skriver om evolutionsteorin är vad jag vet inte helt riktigt (jag påstår inte att jag är särskilt kunnig inom biologi så någon mer påläst får gärna rätta mig om jag har fel). Det förs tvärtom en hel del diskussioner om hur livet blev till på jorden. Charles Darwin själv trodde att det skapades i pölar. Den teorin har senare fått kritik eftersom andra forskare hävdar att energin i pölarna inte är tillräcklig. En annan teori är att det skulle ha uppstått i undervattensvulkanerna. En tredje är att livet skulle ha kommit hit med en komet, vilket kan stödjas i att vissa organismer klarar sig en viss tid i rymden. I någon asteorid eller meteorit (som jag inte minns namnet på) har man hittat spår av vatten om jag inte missminner mig. Mot den tredje kan du självklart invända att det enbart flyttar frågan om hur det skapades på jorden till hur livet kom till från början (vilket enligt mig är en helt riktig invändning).

Jag tror inte att Big Bang-teorin medför behovet av en skapare per se. En teori är ett cykliskt universum där Big Bang var början på vårt i samma ögonblick som det förra slutade. Jag påstår mig inte veta allt om Big Bang men sätter här min tillit till vetenskapen som bara över de senaste 20 åren har gjort stora framsteg som förändrat vår syn på universum. Exempelvis vet vi att universum hela tiden expanderar, det intressanta är dock att vi (vad jag vet), inte vet varför utom att det har en koppling till mörk energi och mörk materia. Det är bl.a. sådana mysterier som gör det svårt för mig att tro på en skapare. Varför skulle man skapa stjärnor så att de dör ut? Om skaparen är allsmäktig hade det väl varit bättre för oss (som skaparen i de allra flesta religioner bryr sig om) om han gjorde vår sol evig?

Ang. att det finns ordning tror jag faktiskt att jag redan besvarat tidigare i den här tråden. Hade det inte varit som det är hade vi inte kunnat existera. Det innebär dock inte att dessa förhållanden är unika eller ens särskilt beundransvärda. Tänk hur många planeter det finns i universum. Och än så länge vet vi bara säkert att det finns liv på en planet - vår egen. Om allt nu vore så ordnat så borde det ju finnas liv på fler planeter. Jag tror snarare på att vi är det lyckade utfallet av det enorma antalet möjliga utfall - och turen i detta kaos leder till en förundran över just möjligheten till existens. Som någon person sa (minns tyvärr inte vem): Kaos är granne med Gud. Jag tolkar det som att det nästintill absoluta kaoset (som universum i mina ögon är med sina svarta hål, supernovor, mörka energi, mörka materia och allt det andra) kommer upplevas som något nästintill perfekt i sig.

Skiktröntgen av hjärnan, lite dioder och lite kliniskt administrerad medicin löser det problemet. Kanske inte världens mest romantiska grej men du kan se vilka områden i hjärnan som aktiveras vid olika typer av stimuli redan på de större sjukhusens apparater och behöver inte ens gå in i labbet.
Du kan göra det som en dubbelblindstudie om du vill, gå på lite föreläsningar vetja, du kanske blir intresserad.
Forskningen har kommit enormt långt fram på området och inom ett par decennier så förmodligen samma teknik som idag kan användas i laboratorier för att avgöra om någon ljuger (medvetet eller inte) att tillämpas utanför dessa (vilket kan få en del galna konsekvenser inom det framtida rättsväsendet).

Det finns lite svaga teorier om hur liv har uppstått på jorden men de försvinner lika fort som de kommer till därför att just denna fråga är väldigt enkel att bevisa i praktiken. Om man med säkerhet vet hur liv uppstått på jorden kan man enkelt skapa liv i laboratorier, det är nåt som man inte har lyckats med trots en evighets försökande. Dessa teorier om hur liv uppstått på jorden är och förblir bristfälliga eftersom de lätt kan praktiseras i verkligheten. Vi har ju alla förutsättningar för liv på jorden ändå kan man inte skapa liv av icke-liv.

Det beror på definitionen av liv. Självreplikerande konstgjorda DNA-kedjor kallade XNA har vi redan skapat. Däremot har vi såklart inte samma tidsramar att vänta på att det ska resultera i något. Förväntar du dig att det ska säga POFF och ligga en levande Pikachu i testskålen?

Det finns lite svaga teorier om hur liv har uppstått på jorden men de försvinner lika fort som de kommer till därför att just denna fråga är väldigt enkel att bevisa i praktiken. Om man med säkerhet vet hur liv uppstått på jorden kan man enkelt skapa liv i laboratorier, det är nåt som man inte har lyckats med trots en evighets försökande. Dessa teorier om hur liv uppstått på jorden är och förblir bristfälliga eftersom de lätt kan praktiseras i verkligheten. Vi har ju alla förutsättningar för liv på jorden ändå kan man inte skapa liv av icke-liv.


Beträffande ditt argument om att Gud skulle ha gjort vår sol evig. Varför det? Vad finns det för mening med det? Solen ska förgås och likaså hela universum. Detta är forskarna också överrens om, något som religiösa inte har nåt emot att acceptera. Vi som tror säger att Gud kommer ta tillbaka allt Gud har skapat och då kommer domedagen. Forskarna säger att solen och universum kommer att förgås. Även här handlar det om enkel logik. Universum har en början och ett slut. Men det intressanta är att du inte tror på Gud för att solen är inte evig? Varför det? Skaparen till solen och universum vet väl bättre om sin skapelse än vad människor kan någonsin veta.


Vi vet inte alls så mycket om universum. För varje gång vi tror att vi har löst ett problem dyker 100 nya upp och så fortsätter det. Vi kan aldrig undersöka universum och relatera det till våra egna erfarenheter som vi har fått på jorden. Universum är en annan värld som inte har samma premisser som jorden har.


Läser du kvantfysik förstår du kanske att vi inte förstår ett smack. Läs kvantfysik- atom strukturen.

Visste du tex att atomer är till största delen tomrum och att den fasthet vi upplever är bara en illusion?
Vad som pågår i atomernas lilla värld är inte underkastat de lagar som gäller i den makrovärlden

En enda levande cell från icke-liv är inte samma sak som att försöka ändra på en redan levande organism. Det är skillnad och det är synd att du inte kan förstå det.

Min poäng med solexemplet är givetvis att de tre största religionerna (de abrahamitiska) grundar sig i sollipsism. Först trodde man att Gud skapade universum med jorden och människorna i mitten. Det visade sig vara fel. Då ändrade man uppfattning. Principiellt inget fel i detta men tycker du inte själv det är en aning märkligt att man kan komma fram till ett närmast oändligt antal tolkningar av samma skrift. Att större delen av atomer inte består av massa är knappast något nytt. Det jag menade var att om vi nu antar att vi är skapade: varför kunde då inte skaparen gjort ett bättre jobb? Varför har vi en svanskota som inte fyller någon praktisk funktion? Detta besvaras givetvis av evolutionsteorin men "skaparteorin" har inget svar på detta och säger därför att vi inte kan förstå skaparens avsikter. Detta betyder helt enkelt att man inte vet.

Det är intressant att du säger att religiösa inte har något emot att acceptera att jorden kommer att gå under. Hur vet du det? Det var ju inte bra när jag generaliserade? Har du tolkningsföreträde eftersom du tror på en skapare?

Ang. att nya frågor uppkommer när man löst en tidigare: det är ju just det som gör att folk hellre litar på vetenskapen än på en teori om en skapare som är formulerad på ett sätt som innebär att den i princip är omöjlig att falsifiera. Vetenskapen försöker hitta svar på alla frågor vi ställer oss om världen. Religion påstår sig däremot ha dessa svar på färhand, tyvärr har man aldrig lyckats belägga dessa med fakta.