Lågtyska

Ett mycket intressant språk(tungomål), inte bara för att sisådär en tredjedel(lott) av svenskan består(utgörs) av lågtyska utan även(också) att det är lite utav en "brygga" mellan Engelska, Högtyska, Holländska och skandinaviska.
http://www.lowlands-l.net/talk/eng/scandinavian.html
Kan förstå(tyda/skönja) hela meningar (?), nästan lite "svengelska" ibland. Inte alls lika grötigt(ogt) som holländska.

http://www.youtube.com/watch?v=gKRS_ZpswJg

ik kan ji geven

Jag kan er giva?

go to de vaal

gå till valet?

http://www.youtube.com/watch?v=pr4l-osIuyg

Ik bun hier in Schnor, dat is in Bremen unt hier is dat institut för de nededytshe språk, nederdytsh, platdytsh, wat is dat enlich? wo kan snacka dat?

Ursäkta om stavningen är improviserad, men jag vet inte hur lågtyska ska stavas.

Lite skojigt att en "udda" tysk dialekt kan vara så lik svenska

Man blir ju (En varder) så begeistrad(?), känns så bekant(känt), ett språk(mål) som har mycket gemensamt(fälles) med svenskan.

Det är väldigt irriterande när folk stryker under ord, meningar och stavelser.

Klart att det är lätt att förstå inte bara lågtyskan, men tyskan i allmänhet då svenska är ett germanskt språk. Holländska som du jämför med är ju influerat av engelska och franska också, vilket inte alls tillhör samma språkgrupp som svenska och tyska.

Personligen tycker jag att nederländska är mycket enklare att förstå sig på och att tyda än tyska. Framförallt vid skrift med även vid tal. Visst förstår man inte hundra procent men det gör man inte när det kommer till danska heller för den delen. Nederländska har många likheter med engelska och även vissa med skandinaviska.

Men hundra procent förstår man ju inte av något språk, inte ens i fråga om modersmål.

Det finns två anledningar till att lågtyska verkar hemtamt för svenskar. Den första är att majoriteten av våra gamla tyska lånord kommer från lågtyskan och inte från högtyskan. Den andra är att högtyskan har undergått en hel del ljudskridningar, både för vokaler och konsonanter, som inte har träffat varken lågtyskan eller de skandinaviska språken. Den moderna (hög-)tyskan skiljer sig alltså mer från alla andra germanska språk än vad lågtyskan gör. En rätt rolig grej är att tusen år gammal tyska oftare är lättare att läsa för en svensk än inte bara modern tyska, utan också än tusen år gammal svenska.

Denna är den äldsta kända kärleksdikten på tyska (slutet av 1100-talet uppskattningsvis). Man förstår nästan allt också utan att kunna tyska, skulle jag tro.

Du bist min ih bin din.
des solt du gewis sin.
du bist beslossen in minem herzen.
verlorn ist daz sluzzellin.
du moust och immer dar inne sin.

Jag tycker att Lågtyska känns mera bekant än Isländska, som "skall" vara närmare släkt med svenskan.

Kan nog vara så att Nord och Västgermanska hade gått skilda vägar sedan Järnåldern, men att de "möttes" åter under högmedeltiden vilket gjorde att de närmade sig varandra mera igen?

Svenskan på 1400-talet, känns ju som "Svensk", medans språket på runstenarna och i dem gamla landskapslagarna känns främmande för oss idag.

Men det där väl medelhögtyska! Den har ju visserligen kvar de långa vokaler som blivit diftonger i modern högtyska (min, din, sin), men konsonantförskjutningen har redan skett (beslossen, herzen).

Javisst är det så. Ville bara visa att det Hamilkar säger om tusen år gammal tyska stämmer, och i det fallet spelar det ingen roll om det är högtyska eller lågtyska. Likheten med modern svenska är ändå väldigt stor, så länge vokalerna är i princip desamma.

Skillnaderna blir mindre och mindre när man går bakåt, men man kan skriva om denna högtyska dikt till hur det hade sett ut om det hade varit (äldre) lågtyska. Det hade blivit ungefär så här:


I vissa former (skalt vs solt , besloten vs beslossen) framträder nu likheterna med svenskan ännu tydligare.

Vi kan göra en till jämförelse. Här är början på en fornsaxisk (-lågtysk) version av Fader Vår ur Heliand som är en återberättelse av Jesus liv på lågtyska från 800-talet. Jag har försökt "översätta" den med besläktade svenska ord så gott det går:

http://en.wikipedia.org/wiki/Old_Saxon#Text_sample
Det är inte särskilt svårt att förstå med lite hjälp, eller?

Notera: Det saxiska ordet (firiho) är besläktat med isländska fjör "liv, kropp" men har ingen svensk motsvarighet. Den svenska prepositionen å som har begränsad användning numer är besläktad med tyska an. Jag hade kunnat skriva i och på (som kommer av upp å) istället, men valde att behålla den.