Fixa småoperationer själv?

Asch, bra karl reder sig själv! Så resonerade jag för ett antal år sedan. Hade i ena armhålan ett födelsemärke som var stort och ivägen. så faktiskt ut som en liten tumör som hängde ut, var väldigt irriterande. Men jag blev aldrig färdig att gå till läkare, och det kändes lite glyttigt att komma för en sådan banalitet.

Vid ett tillfälle rensade min bror ut en del av sina äldre elektronikverktyg, varav jag fick ärva de som var bra. Däribland en liten fin avbitartång med precisionskäftar. Används för att klippa av elektronikkomponenter nära en yta utan att lämna vassa uppstående kanter. Jag funderade ett tag, och skred till verket. Sagt och gjort, tvättade tången noga med tvål och vatten, och desinficerade med sprit. Tvättade "tumören likaledes", och högg in i köttet med tången. Jo, det är sant.! Klämde till duktigt, så att det gjorde riktigt ont. Men istället för att avrbryta, stannade jag upp och tänkte "kan jag vänja mig vid smärtan?". Jodå, det tog några sekunder. Därefter klämde jag till än mer, vande mig på nytt vid smärtan, och upprepade förfarandet gång på gång, bit för bit. Plötsligt ramlade "tumören" av och ner i toan. Klart!

Sedan desinficera såret. I sedvanlig ordning bildades en ruva. Men när det lite senare började läka, så värkte ordentligt i några dagar, sedan avtog smärtan, och det blev en väldigt fin snittyta. Har aldrig haft några men av denna självkirurgi. Faktiskt, har jag upprepat det på några små irriterande ärr och födelsemärken o dylikt på andra ställen. Aldrig fått några men av det.

Någon som har liknande erfarenheter?

NJA, håller på att bekämpa en vårta ,har testat med de mesta medel -från apotekets vårtmedel till gripen avloppsrensning så det fräter och har sig.

Men ditt ingrepp tog priset- manlig-ja!

Jag tog bort en "molusk" på låret för nått år sedan. Läkaren sa att sådana kan man ta bort själv, om dom är små.

Så förra sommaren tog jag fram den vassaste sax jag hade och klippte av en annan "molusk" på halsen, och det blödde inte ens. Det sved lite, men man är ju hård

Överläkare Pickopung, till er tjänst!!!

//P

Frätande medel är bra att använda på vårtor. Har iofs sig inte testat själv. Men jag hade en besvärande vårta i nacken, som också råkade ut för nämnda tångbehandling! Det läkte fint, men några år senare var fanskapet tillbaka igen! Det verkar f.ö. vara rätt vanligt att det händer.

"Manlig"? Njae... snarast lite lat. Haken var att vänja sig vid smärtan en stund istället för att släppa bums när det gjorde ont. Och det var inte så farligt.

En annan otrevlig incident.
Jag har haft s.k. aterom på ryggen. Det är talgkörtlar som täpps igen, de bildar inte finnar utan sekretet utsöndras djupare ner. Och detssa blev med tiden rätt så stora irriterande "bullar" som stod upp. Det gjorde inte ont att klämma på dem, men inget kom ut, d låg för djupt. Då var jag tvungen att gå till läkare. Och DET var intget trevligt! Lokalbedövning, läkaren började skära, "nej det går inte det är för tjockt, få ta saxen". Och började så klippa upp vävnaden med sax!! Då bleknade jag betydligt, började må riktigt illa, trodde jag skulle kräkas på ort och ställe. Det gjorde aldrig ont under operationen. Men det var betydligt värre än så: jag kände stötvågorna i kroppen när de klippte med saxen, grävde, krasade, drog och slet i vad det nu var för nåt. Och så plockade de ut ateromet, som är inkapslat i en bindvävshinna. "Oh, usch, ja det luktas, det är ett aterom" sa sköterskan. VA?? Luktar de också? Jodå, talgfettet härsknar där det ligger, så det stinker härsket fett när de plockar ut det...!

DET var en synnerligen obehaglig upplevelse, även om det aldrig gjorde ont. Men det ryckte och slet, och saxklippen kändes som stötvågor i kroppen. Örrk...!

Jag sydde ihop mig själv en gång, när jag skurit sönder armen. Tog en tång, synål och björntråd och skred till verket.
Resultat? Sex vackra stygn, ett sår som läkte kanonfint och blev till ett smalt, fint ärr.

Jag har också för vana att skära bort underliga utväxter på min kropp som jag anser inte har på mig att göra. Tyvärr har jag ingen sån fin tång som trådskaparen, utan jag håller mig till skalpeller.

Har aldrig blivit inflammerad eller irriterad trots alla ingrepp.

Det var rejäla tag! Njae... sytt i mig själv har jag nog aldrig gjort.

Asch! Man är ändå bedövad när man precis gjort illa sig. Blev sydd i av en läkare häromveckan utan bedövning också, och han tyckte det var svårare än jag och frågade hela tiden om det inte gjorde ont. Men det såret var så litet, att bedövningssprutan hade gett nästan lika många stick som nålen och då blir det liksom ganska menlöst med bedövning...

Har inte behövt att göra det på mig själv så mycket.

Brukar klippa bord div förhårdnader och öppna sår som blivit infekterade för at tvätta rent.


Men jag gör mer på en kompis och mina hundar.

Har en kompis som har HS (hidradenitis suppurativa ), som får stora bölder jag brukar skära upp och tömma, för att sedan plåstra om.

När det gäller hundarna så brukar jag hjälpa vetrinären, jag hjälpte till att kastrera min hane tex.

GaussBonnet: det är fan Rambo varning på dig riktigt manligt.....själv har jag nog aldrig gjort något sånt....

Fint och smalt ärr med björntråd? Tillåt mig tvivla, en bild kanske?

Edit: Svårt att få fina ärr tom med 3-0.

Själva sårskadan kan ha blivit bra, men om det sedan blivit ärr av själva tråden är en annan sak.

"riktigt manligt"
Ehh.... hrm... faktiskt, skulle jag berätta sanningen om den "manligheten" så hade du nog fan satt kaffet i halsen direkt. Jag går dock inte närmare in på det. Skulle i så fall bli en annan tråd.