Socialdemokrat men ändå inte...

Hej, jag kommer ifrån en svensk familj av judisk ätt som alltid har varit Socialdemokrater sen Sverige blev demokratiskt.
Jag älskar socialdemokratin, speciellt den ekonomiska politiken. Jag anser att den socialdemokratiska är det bästa sättet att ett land på.

Nu är det inte så att jag vill diskutera Socialdemokratin som helhet, utan att jag inte riktigt känner igen mig hos Socialdemokraterna.
Jag har varit medlem i partiet sen jag var 16 år i både SSU och moderpartiet, oftast som passiv medlem men har på senare tid blivit aktiv.

Nu till problemet...

När jag är på ett SSU/S-möte i min kommun (och på Sveavägen) så är det väldigt lite fokus på sakpolitik utan känns mest som medlemmarna bara slänger ur sig den ena flosklern efter den andra, ekonomisk politik är det nästan aldrig något snack om och inte heller så mycket skolpolitik.

När man väl ska diskutera dessa ämnen så känns det inte som intresset är stort från mina partivänner utan man snackar mest skit om att höja skatten för att "vi ska investera i varandra".

Det enda som verkar få partivännerna att vakna till är det ständiga tjatet om jämställdhet, feminism och genus.
Jag blir verkligen inte klok på hur många inbjudningar man har fått till olika seminarier till dessa ämnen och det är den ena upprepningen efter den andra. Varenda seminarie säger samma sak och ändå så ska man gå på alla.
De blir även lite besvikna på mig när jag väl tackar nej till en sån föreläsning.

Vad har egentligen hänt med vårt parti? Sveriges stolthet!
Vi var ett parti som kämpade för arbetarna, vi var arbetarrörelsen och inte feministrörelsen.

Men mina frågor lyder som så:
Vad kan jag/man göra för att vända tillbaka trenden i S?
Hur blir man av med feminismen i S?
Finns det något parti som värnar om arbetarna som inte har kopplingar till extremvänstern eller feministrörelsen?

Vi har haft det "för bra" i Sverige under för lång tid. Naturligtvis är det eftersträvansvärt att ha det bra. Problemet är att när alla stora kamper för rösträtt, 8-timmars arbetsdag, A-kassa, sjukförsäkring etc sedan länge är vunna och den där arbetarklassen för länge sedan har blivit medelklass med villa, bil, sommarstuga, 55"-TV och iPhone så finns det ingen viktig kamp att enas kring. Energin och drivet för förändring finns fortfarande kvar inom politiken, och i brist på något viktigt att lägga det på så kanaliserar man energin genom att snöa in på I-landsproblem i form av skitfrågor som förstoras upp och får eget liv.

Ge alla sparken, stäng av strömmen och stoppa alla mattransporter i ett år så ska du få se hur ungefär hundra saker plötsligt blir viktigare än genustrams, HBTQ, feminism, mångkultur och tvångsdelad föräldraförsäkring...

Jag är också en sosse som har tappat hoppet. Jag minns när partiet stod för rättvisa och jämlikhet. Jag tycker visserligen att det inte ska spela någon roll om man är man eller kvinna, vit eller svart, alla människor har rätt till en ärlig chans att visa vad de går för.

Det jag störs av är att partiet inte utgör något alternativ till regeringen. Det duger inte att säga att alla jobbskatteavdrag är dåliga om man inte vill riva upp dem ifall man vinner valet. Som jag ser det så måste man erbjuda ett vettigt alternativ till den politik regeringen för. En sådan politik kostar antagligen pengar och dessa pengar kan bara tas ut genom skatter.

Det har varit för stort fokus på feminism, religion etc och för lite fokus på gammal hederlig klasskamp. Klasskamp handlar om att arbetarens barn ska kunna bli läkare och alla åtgärder vi vidtar i samhället ska syfta till att göra det möjligt för arbetarens barn att bli läkare. Eller man borde nog säga att arbetarens barn ska ha möjlighet att förverkliga sina drömmar.

Jag håller med, men det finns fortfarande så mycket frågor som är värda att sträva efter. Jag finner ett stort intresse i skolfrågor, där jag tycker att man bör se över hur man förbättrar skolresultaten.

Att lägga större fokus på ett mycket större problem som de dalande skolresultaten än på genustrams borde väl vilken normal person som helst förstå ändå är det väldigt sällan det är ett seminarium om hur vi ska förbättra skolan.

Det känns som om S har blivit ockuperat av feminister och förbjuder oss från att diskutera riktig politik.



Jaså vilket då?

Vad det handlar om är att S har blivit kapat av PK-isterna.

PK-ismen är en svagt definierad hatrörelse som behöver två utpekade grupper för att kunna kanalisera sitt hat och för att kunna utvinna pengar. (Jfr termodynamikens andra huvudsats).

Den ena gruppen är den svaga: Den har tidigare varit "arbetarklassen" men på senare år har den blivit kvinnor och invandrare. Den andra gruppen är den starka: Det är "etniskt svenska män". (Tidigare har det varit "borgarna").

Man pekar på den starka gruppen och hävdar att den förtrycker den svaga. Om sig själva tycker man att man står lite över alltihop, kanske för att man har rödvinsfyllor i st f öldito, och så "arbetar man politiskt". Det politiska arbetet går ut på att förolämpa och hata den starka gruppen och att söka ekonomiska bidrag samt att sträva efter högre poster inom PK-ismen.

Ett direkt råd till TS vore att gå över till SD. Men då är du aldrig välkommen tillbaka till S.

Du är egentligen Sverigedemokrat, men har ännu inte kommit ut ur garderoben pga det sociala trycket från människor och media runt omkring dig.....

Absolut, känns som partiet inte vågar stå för sin egen ekonomiska politik, kan de ha något att göra med att det är för mycket karriärister i partiet?




Jag har inte direkt koll på SD:s politik gällande mina hjärtefrågor (ekonomi och skola), hur ser det ut i den fronten? Har de någon egen politik när det kommer till det?

Jag har alltid fått den känslan av ett SD som ett högerparti, då många SD:are man pratat med genom åren oftast varit moderater som är trötta på invandringen, men jag kan ha fel.

Nu förstår jag att du antagligen inte vill ha den här sortens svar från människor som står på andra sidan skalan politiskt, men jag kan ändå inte låta bli här. Du har inte funderat på att ifrågasätta hela grunden i din ideologi?

Ditt ovanstående resonemang är så vanligt, inom framförallt socialdemokraterna. Släkten har röstat på partiet sedan dinosauriernas tid (nåja nästan i alla fall), och man är övertygad om att det är det enda riktiga sanna partiet. När man sedan växer upp och börjar tänka självständigt (de som gör det vill säga), inser man att det finns knasigheter som inte riktigt stämmer (det har det f ö funnits hela tiden, men det först nu som det uppmärksammas på riktigt och som du tänker på det). Men istället för att ifrågasätta hela din grund som sosse, så är du övertygad om att partiet i grunden är bra, men att det har blivit kapade av inkompetenta människor (vilket förvisso är sant, men huvudproblemet är dock så mycket djupare än så).

Anledningen till att du inte hittar begåvade diskussioner inom socialdemokraterna, är helt enkelt att det inte går att stå för deras politik om du är någorlunda intelligent och hederlig (samma sak kan visserligen sägas om de flesta partierna, men hos sossar sitter deras idenditetstänk ovanligt djupt), åtminstone inte på en någorlunda ideologisk nivå (det är klart att man fortfarande säkert kan tycka partiet har rätt i tämligen ointressanta lokala kommunalfrågor, men knappast på riksnivå). Kvar blir då de människor som varken vill ha eller ens klarar av några djupare ideologiska diskussioner. Det är därför du ser så få sossar diskutera på den här sortens fria forum på Internet. De skulle helt enkelt inte ha en chans att försvara sitt partis ideologi.

Men för att svara på din fråga. Du står antagligen ideologiskt närmast sverigedemokraterna. Där får du allt vurmande för gamla tiders socialdemokrati, med folkhem och allt vad det innebär, samtidigt som du slipper en del av avarterna av politisk korrekthet (dock slipper du inte undan feminismen). Och tycker du att sd är för främlingsfientliga/rasistiska etc, för din egen smak, så kan jag bara påminna om att de på den fronten förmodligen inte är ett dugg värre än gamla tiders sossar (som du ju hyllar).

Dock hoppas jag förstås att du ska gå längre på djupet och ifrågasätta ännu mer av dina politiska rötter. Prova att se vad även mer liberalt funtade människor har att säga om dina hjärtefrågor (notera, klassiskt liberala, inte alliansvänner). Förhoppningsvis får du en del svar som gör dig nöjd även där.

Anser du som jude att man kan lita på azozialdemokraterna?

GudsÄgare Paven Person utlovade i egenskap av partiledare
En JudeKonferens Varje År i AnkeBorg - men den var bare
en eller två gånger.

Själv är jag inte antisemit - men jag var faktiskt judehatare under och efter
JudeKonferensen när hela innestaden i Ankeborg var avstängd.

Sådant skapar JudeHat o INTE JudeSympatier

Det känns lite som om du trollar.
Jude och Socialdemokrat?
Har inte sossarna visat tydligt de senaste åren att de hatar judar?

Jag vet inte om det har någon större betydelse men helt klart är det lite för mycket politiska broilers i partiet. Man har liksom tappat kontakten med verkligheten och klarar inte längre av att beskriva människors problem.

Det blir man intye. Prova KD eller SD istället. SD har ju dessutom ingen egen ekonomisk politik utan kopierar S, så det borde du väl gilla.