skildringar från ett vittne
https://svjt.se/svjt/1987/636
Innan jag lämnar domarbordets avdelning, vill jag nämna om en visserligen obetydlig men sedermera mycket omtalad historia. Egentligen är det synd att ta död på en bra historia, men så här var den. När de båda italienarna blev frikända, rusade Valentes mor fram och kysste domaren på hand. "Kyss inte mig, kyss Carlsson i stället", sa domaren. Det sa han aldrig. Jag var själv närvarande just då. Möjligen kunde han sagt det vid första frigivningen i Stockholm. Men de kända orden "kyss Carlsson", var inte hans för det. I mitt föräldrahem hade vi en jungfru åren 1907— 1908, alltså fem år tidigare, som sa "kyss Carlsson", så fort tillfälle gavs, som till exempel när hon retades med drängarna. Med säkerhet hade inte heller hon uppfunnit uttrycket.
Mama mia vilken story