Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
Krim hade ett internt långtgående självstyre som avskaffades av Kievregimen, men det är inte huvudsaken, utan att Krims folk själva skall avgöra sina öden. Kuppregimen i Kiev har rimligen inget veto likaså som Londonregimen inte har veto för om Skottland skall bli självständigt.
Dessutom gavs Krim bort av ukrainaren Chrusjtjov till dåvarande delrepubliken Ukraina, som ingick I Sovjetunionen. När Sovjet föll så kom Krim att följa med Ukraina, men var egentligen ryskt i alla väsentliga delar. När Sovjet föll var Ryssland svagt och det kom västmakterna att utnyttja, bla genom att se till att Krim följde med Ukraina.
Sedan fortsatte väst att utnyttja Rysslands svaghet. Man byggde in Ryssland med en massa nya NATO-länder omkring sina gränser.
Det var precis som att ingen i ansvarig position inom NATO har läst historieböckerna från freden efter första världskriget och orsakerna till andra världskriget:
revanschismen.
Rysslands svaghet på 90-talet har förbytts till ett ekonomiskt, politiskt och militärt mycket starkare Ryssland idag. Detta skrämmer väst.
Är rädslan i väst befogad? Svaret är, både ja och nej. Ryssland har dragit en gräns (en sk "röd linje") och denna gräns är det bara idioter som nu försöker överskrida. Att hota Ryssland för denna gränsdragning med sanktioner med mera, kommer bara att ytterligare göda Rysslands revanschlust. Detta blir farligt och därför bör Väst vara rädd.
Men rädslan är helt självförvållad. Väst borde inse detta och anpassa sig till Rysslands nya styrkeposition och inse att man måste respektera Rysslands legitima politiska, militära och historiska intressen. Om detta inte görs, då kommer världen att bli en mycket farligare plats därför att Ryssland kommer aldrig att vika och med stormaktens enorma potential i form av råvaror och befolkning har den förstås ingen anledning att göra det. Ryssland har råd att skratta åt alla sanktioner.
Väst bör retirera, förhandla och skapa nya säkerhetspolitiska konstellationer med Ryssland. Endast på detta sätt nås stabilitet och en långsiktig lösning på det säkerhetspolitiska problemet i Europa. Europa bör i det sammanhanget prioritera ned USAs intresse av att destabilisera Ryssland och istället rikta in sig på gemensam säkerhet.
En upptrappning av sanktioner och en ekonomisk isolering riskerar i sin förlängning att leda till en ekonomisk depression i världen vilket skulle skapa social och politisk oro av helt oförutsägbart slag i Europa vilket förstås skulle vara mycket farligt.
Således finns egentligen bara ett realistiskt alternativ för det framtida Europa:
Väst måste backa och inleda en realistisk dialog med stormakten Ryssland med hänsyn till den senares legitima intressen.