Citat:
Ursprungligen postat av
Arvingen
Man kan acceptera tanken på att dö, men inte bli bortglömd. Därför anser jag att en viktig sak för att känna lycka på dödsbädden är att ha lämnat ett minne efter sig till eftervärlden. Det behöver inte vara något livsviktigt, men något som gör att man kan bli ihågkommen. Vikingarna gjorde runor, andra skriver memoarer, osv.
På lång sikt, kanske 100 år men möjligtvis t.o.m.10000 år (beror på hur trigger-happy vi blir med atombomberna), så blir vi alla bortglömda. Vi alla raderas ur historien förr eller senare så jag ser inte riktigt poängen i ditt inlägg, att försöka leva så att man skall bli "ihågkommen" i x antal generationer.