Blir ett förhållande svårare att hålla ihop om partnerna har olika utbildningsnivåer?

Tack detta var just det jag hoppades någon skulle skriva!

Finns det någon annan som har erfarenhet och vill dela med sig?

Lön kanske kan bli jobbigt om man inte har gemensam ekonomi. Men utbildning?
Din utbildning säger absolut inget om vem du är eller hur smart du är.

I den tidigare nämnda SCB-artikeln pratar man om att det blir fler skilssmässor om man olika utbildningsnivåer än om att man har likadan.

Så det jag undrar vad faktorer bakom detta är, vilket inte framgår.

Är det lön, tid man lägger på en karriär, kanske rent utav aukoritet efter vem som har den högsta utbildningen? Jag är nyfiken på vad detta beror på!

Ärligt talat så tror jag att det kan vara en bättre förutsättning ibland, det beror helt på vad man är ute efter.

Socioekonomisk bakgrund är mycket viktigare, i synnerhet om den ena är knegare och har något jävla mindervärdeskomplex mot den andre. Utbildningsnivå är ganska obetydligt i sig självt, även om det förstås kan spela lite roll för ockupationer. Men en disputerad litteraturvetare och en outbildad konstnär? troligtvis. En Civ. Ing. och kassör? Svårare.

Så länge det är mannen som är den med mer utbildning så är det väl snarare ett ett recept på ett hållbart förhållande. Är kvinnan den med högre utbildnign är det svårare, de strävar som oftast mot att ha en man som är bättre än de själva. Det är inget skitsnack, så fungerar det, oavsett man vill eller ej. Jämnlika går också som regel bra.

Hej kan du utveckla vad som beror på vad?

Jag är ute efter det mer av den långvariga typen!

Vad menar du med socioekonomisk bakgrund? Vill bara ha definationen klar!

I mitt fall är det jag, kille med högskoleingenjörutbildning inom Bygg med 28 .000 i månaden medan den jag träffar är en tjej och jobbar som parkunderhållare med 18.000 i månaden och hon har inga planer på att utbilda sig vidare ! Jag kan tänka mig att någon gång i framtiden läsa någon master eller kanske till och med läsa till lite matte och bli civilingenjör inom väg och vatten.

Jag vet då inte, visst kan man säga att ditt påstående kanske rent statistiskt stämmer (även om jag inte känner till någon sådan statistik) men jag tror vi gör ett misstag om vi ska anta att detta är "så det är".

Jag är egentligen inte så mycket för att dra anekdoter och exempel som jag själv vet är avvikande ifrån det vardagliga men jag känner till ett par där den ena var läkare i nästan 15 år medan den andre ägde en restaurang/ICA-butik. De träffades när de var sisådär 20-25 då hon pluggade till läkare och han jobbade i butik. 20 år senare är de fortfarande ihop och jag skulle nog säga att av alla par jag träffat på i hela mitt liv så har de två det starkaste och mest förhållande relationen jag sett i mitt liv.

Iofs bytte han många år senare och började plugga själv men då hade han ju närmat sig 40-45 och då hade ju hans tjej varit specialistläkare i över 10 år. Men när de träffades i början så levde de ju på hans lön i stort sätt och när han bestämde sig för att byta karriär så levde de i stort sätt bara på hennes lön.

Så visst kan man nog säga att det finns par som kan hålla trots stora skillnader i utbildning, klassbakgrund, kulturell bakgrund, etnisk härkomst etc etc. Men visst, normen är ju att det ska vara så lika som möjligt. Men jag vet inte, min uppfattning är att när det är äkta, när det verkligen är äkta och genuin kärlek så står det över alla dessa nonsensdetaljer om att det måste vara X eller Y för att det ska funka i längden.

Så många människor försöker få sina relationer att fungera genom att gå och fixa grejer vid sidan av men en relation som bygger på äkta kärlek behöver aldrig justeras med diverse saker som "jämn utbildning" eller att båda ska vara "bönder/akademiker" för att det ska funka.

Men visst, i slutändan tror jag nog ändå på din teori men jag tror vi gör ett misstag när vi talar om såna här saker utan att dra fram de undantag som vi känner till.

Funderar mycket på det där just nu. Jag läser en eftertraktad utbildning som om allt går vägen kommer ge mig bra lön, han är outbildad låginkomsttagare. Inget jag reflekterade över när vi blev ihop för fem år sen. Vi var unga, jag visste inte vad jag skulle göra riktigt, funderade på utbildningar och trodde väl att han kanske skulle börja plugga också nån gång.

Jag tycker om honom, vi har många gemensamma intressen och han är inte ointelligent… Men jag är nog lite smartare tror iaf absolut att han skulle klara av en högskoleutbildning. Det är väl ambitionsnivån som skiljer oss åt, kanske. Kan känna mig väldigt irriterad på det ibland, varför han inte gör mer med sitt liv.

Men jag vill inte göra slut med någon för en sån grej, ser inte mig själv som en som blir ihop med någon pga karriär/pengar/status. Men ändå det känns som att jag helst inte vill svara när folk frågar mig vad min pojkvän jobbar med

Har precis samma problem... Jag kommer från en familj där alla har en akademisk utbildning och är nu på väg att själv skaffa en. I min pojkväns familj har ingen utbildat sig efter gymnasiet och han verkar inte ha några större planer på att skaffa en själv heller.

Han är absolut inte ointelligent, men jag känner att vi kanske har lite olika ambitioner i livet. Jag nämnde detta för honom senast idag och han förstod inte ens hur detta kunde vara ett problem för mig.

Han är en otroligt fin människa som jag tycker väldigt mycket om, men jag vet inte om jag kan släppa det här riktigt.

Vad gör man?