Realism & Merleau-Ponty

Jag försöker för tillfället ta mig igenom Phenomenology of Perception (vågade inte ens överväga att läsa den på franska) och har under läsandets gång upptäckt – om jag inte helt har missförstått – en rad idealistiska tendenser hos författaren. Det var inte vad jag förväntade mig när jag först bestämde mig för att läsa boken. Jag kom nämligen i kontakt med den via Dreyfus’ tolkning av Heidegger (som öppnar upp för en realism som jag sympatiserar med).

Mest påtagligt hittills är förmodligen följande:
Här blir jag alltså fundersam. Jag håller med om att varje realism som tar för givet det han kallar "the determinate universe of science" är problematisk. Universum måste rimligen förstås utifrån värld och därmed i-världen-varo. Men måste man fördenskull utesluta att det finns någon typ av rena natural kinds?

Kort sagt:

Är det verkligen nödvändigt för M-P:s projekt att ta den radikala ställning han tar? Kommer han att utveckla och göra en poäng av detta senare i boken, d.v.s. detta att förkasta "all forms of realism", eller är det i huvudsak möjligt att läsa M-P "realistiskt" i Dreyfus’ mening? (Eller är det kanske ett skäl till att tolka Heidegger idealistiskt?)

Tack på förhand.

Den som studerar fenomenologisk ontologi bör ha i åtanke att termer som 'realism' och 'idealism' är metafysiska, och därför egentligen är irrelevanta. De få engelska filosofer som faktiskt studerar denna typ av filosofi (Dreyfus) blandar ihop ontologi och metafysik för att kunna anpassa upptäckterna som görs till det engelskspråkiga filosofiska systemet. Det som är så svårt för Dreyfus & Co att förstå är att frågan om vad som existerar är en helt annan fråga än den som undrar hur det som existerar, existerar, dvs. om det är materiellt eller en tanke osv. . En fenomenologisk ontologi försöker rättfärdiga ett påstående angående vad som existerar (ontologi) med hjälp av den fenomenologiska metoden (fenomenologi). Denna metod skiljer sig från exempelvis den empiriska metoden eftersom den analyserar upplevelser på ett unikt sätt. Där vetenskapsmannen försöker abstrahera intellektuella sanningar (necessary and sufficient conditions of objects, etc.) ur upplevelser (experience), analyserar fenomenologen istället dessa upplevelser i sig själva, i sin struktur, för att utvinna dess mening. Så låt oss som exempel ta Husserls 'bracketing' (phenomenological reduction) som exempel på hur denna analys kan gå till. Syftet är här att förstå hur våra upplevelser fungerar genom att successivt ignorera de slutsatser vi drar om vår upplevelse för att nå dess 'botten'. Fokusera på ett objekt som är nära till hands, i mitt fall ett glas. Vad kan jag säga om denna upplevelse? Glaset är genomskinligt. Ignorera det. Det är hårt. Ignorera det. Det är slätt. Ignorera det. Det har en rund och avlång form. Ignorera det, osv. . Idén är att fortsätta göra detta så långt som möjligt för att härigenom utvinna meningen i upplevelsen, såsom vi lever den. Du kanske trodde att Heidegger bara satt och funderade i sin stuga i Schwarzwald och helt plötsligt som en blixt från klar himmel uppfattade problemet att förklara 'Being'? Nej. Det är en produkt av många års metodisk analys av att försöka nå våra upplevelsers periferier och upptäcka gränsen för vad som för oss är förståeligt -- att uppfatta det som egentligen inte borde vara möjligt för oss att uppfatta. Detta är vad den fenomenologiska metoden innebär, och det var härigenom som Heidegger också försökte fastställa grunden för vad som är, dvs. ontologi. Detta är projektet i Being and Time. Det är uppenbart att detta inte har något att göra med det metafysiska projektet att fastställa på vilket sätt någonting måste vara sant för att ett antaget objekt ska vara möjligt. Fenomenologi bryr sig inte om några objekt såvida det inte är ett object of experience. Lyckligtvis är alla objekt sådana objekt för fenomenologen, men projektet blir då att analysera dessa objekt som upplevelser snarare än att börja med våra antaganden om dem för att sedan analysera dessa istället. Detta är den abstrahering som görs av empirisk vetenskap, metafysik, etc. .

Med detta i åtanke, läs titeln på Merleau-Ponty's bok. Phenomenology of Perception. Boken är därmed ämnad att analysera perception (uppfattningsförmåga) med hjälp av den fenomenologiska metoden. Du kan nu bättre förstå vad M.P. försöker säga i det stycke du citerar. Det handlar inte om M.P. är en realist eller dylikt, utan om att andra typer av vetenskap saknar den typ av redskap som krävs för att analysera 'perception på ett adekvat sätt. Allting antas utan vidare i en 'ready-made world', samt att de analyser som utgår ifrån detta skall kunna leda till den mening som även eftersökes av 'the phenomenological reduction'. M.P. tycker naturligtvis att detta är fel, och ämnar påvisa detta.


Med 'perception' menar M.P. inte bara syn, utan alla sinnen och dess relation till världen. Hans filosofi utgår därför i en s.k. 'ontology of the flesh', vilket bäst kan förstås som en monism där vi och världen förenas. Men detta betyder inte bara att vi är i världen som Heidegger skulle ha sagt, utan att vi också är av världen. När vi uppfattar världen, uppfattar världen också sig själv -- när vi ser världen, ser världen sig själv och uppfattar sin egen reflektion. M.P. har för avsikt att visa hur -- på ett fenomenologiskt plan -- dualismer och dylikt inte alls reflekteras i våra upplevelser av världen. Istället är vi anslutna till världen som en del av den, genom våra upplevelser. Allt sådant som tidigare varit del av det 'mentala' och 'psykologiska' och kontrasterats med det 'fysiska' och 'materiella', är därför för M.P. bara 'the invisible' som sammanfogas med 'the visible' genom perception för att skapa en enda enhet, en enda Being. Du förstår kanske hur allt är ämnat att vara tillgängligt för oss genom våra upplevelser på detta sätt. Olyckligtvis dog M.P. innan han kunde slutföra sitt största verk, The Visible and the Invisible.

För att konkretisera Merleau-Ponty's filosofi tänker jag länka en video som helt ovetandes sammanfattar den mening som jag är helt övertygad om att han ville framföra i sina verk med hjälp av fenomenologi:

http://www.youtube.com/watch?v=9D05ej8u-gU

Det är mycket vackert.

Tack så mycket för svaret. Det står klart att jag blir fullständigt bortgjord redan av första meningen. Jag skulle kanske kunna försöka att skylla ifrån mig lite på Dreyfus men faktum kvarstår oavsett. Nåväl, jag skall återgå till texten och försöka läsa vad som verkligen står där – istället för att mer eller mindre försöka bekräfta mina diffusa och grundlösa fördomar – och återkomma när jag har fått lite mer kött på benen. Kanske återstår då något korn av min fråga som egentligen är relevant.