Det här är en fråga riktad till oss män men givetvis får kvinnor svara i tråden om de känner för det. Män som är parlamentariker och representanter i våra s k folkvalda demokratier arbetar egentligen i en riktning som är i strid mot mannens primära natur, behov och historiska vanor. Håller ni inte med om det om ni skalar bort alla faktorer som har med diskussionen att göra? Män är konkreta i sin natur, kvinnor är abstrakta. Yin och Yang.
Kvinnor är bra mycket mer vältaliga och verbala. De kan prata med varandra i telefon i timmar. De kan prata med okända människor som om de känt varandra sen barn. Vi män kan det inte. Vi har dock andra drag som vi kan vara stolta över. Kvinnor är mer abstrakta medans män är konkreta. Politik överlag är en abstrakt avart av människans försök att inte slå ner varandra rakt av, här och nu, med första bästa tillhygge. Kvinnor passar således bättre som debattörer. Män passar givetvis bättre när någon måste göras rent handgripligt som att köra sin gravida fru till akuten, stoppa en läcka, släcka en brand, rädda en som håller på att drukna m m. Men vi män, vi kan däremot se rakt av när någon snackar skit. När en kvinna snackar skit så kommer resterande kvinnor att under en längre tid psyka ut denna kvinna medans vi män oftast säger rakt ut vad vi tycker och sen är det inte mer med det. Den snackarn brukar ganska snabbt oftast vara välkommen tillbaka.
Så alla drag som parlamentarism och representativ demokrati står för är egentligen omanliga drag. Vi har blivit pålurade en PK-ism som står i direkt kontrast till våra naturliga behov. En man kan vara brutal men kan samtidigt känna en större empati än kvinnan. Kvinnan, må hon vara mer verbal, kommer alltid att vara mer ond mot en annan kvinna än mannen mot en annan man. Jag skriver det eftersom döden ibland inte är det värsta man kan råka ut för.
Vore det med andra ord inte bättre att lämna politiken, den representativa demokratin, till kvinnorna och skapa något annat för bara oss män? Något som kvinnor inte ska få tillgång till. Vi lämnar politiken åt dem, rakt av. Båda samhällsinstitutioner ska vara bärande och framtiden får visa hur båda ska tillämpas.
Det finns väl ingen politiker som någon man egentligen sett upp till eller hur? Alla straka män som gjort något efter en plan har varit militärer eller filosofer. Båda går hand i hand. Vi män ser upp till män. Vi män borde skapa ett skrå där moralisk rätt går före fel. På så sätt slipper vi hamna i moraliska dilemman.
Mannen borde och måste få ta tillbaka sin rätt att vara konkret, på gott och ont. Mannen idag är kuvad och negligerad. Mannen idag är ett skämt. Idag är kvinnan precis den hon vill vara, mannen är det inte. Vi är skrämda till att hålla käften och "prata ut" om "problem". Jag tror ärligt talat att kvinnor skulle känna sig ännu mer som "kvinnor" om män fick vara ännu mer "män" än vi är.
Alla parlamentariker och representativa politiker i världen, med väldigt få undantag, känns lite väl omanliga för mig personligen. Jag känner inget samröre med "män" som Reinfeldt, Cameron, Obama, Komorowski, Hollande m fl. Är det inte alla lite omanliga egentligen?
Kvinnor är bra mycket mer vältaliga och verbala. De kan prata med varandra i telefon i timmar. De kan prata med okända människor som om de känt varandra sen barn. Vi män kan det inte. Vi har dock andra drag som vi kan vara stolta över. Kvinnor är mer abstrakta medans män är konkreta. Politik överlag är en abstrakt avart av människans försök att inte slå ner varandra rakt av, här och nu, med första bästa tillhygge. Kvinnor passar således bättre som debattörer. Män passar givetvis bättre när någon måste göras rent handgripligt som att köra sin gravida fru till akuten, stoppa en läcka, släcka en brand, rädda en som håller på att drukna m m. Men vi män, vi kan däremot se rakt av när någon snackar skit. När en kvinna snackar skit så kommer resterande kvinnor att under en längre tid psyka ut denna kvinna medans vi män oftast säger rakt ut vad vi tycker och sen är det inte mer med det. Den snackarn brukar ganska snabbt oftast vara välkommen tillbaka.
Så alla drag som parlamentarism och representativ demokrati står för är egentligen omanliga drag. Vi har blivit pålurade en PK-ism som står i direkt kontrast till våra naturliga behov. En man kan vara brutal men kan samtidigt känna en större empati än kvinnan. Kvinnan, må hon vara mer verbal, kommer alltid att vara mer ond mot en annan kvinna än mannen mot en annan man. Jag skriver det eftersom döden ibland inte är det värsta man kan råka ut för.
Vore det med andra ord inte bättre att lämna politiken, den representativa demokratin, till kvinnorna och skapa något annat för bara oss män? Något som kvinnor inte ska få tillgång till. Vi lämnar politiken åt dem, rakt av. Båda samhällsinstitutioner ska vara bärande och framtiden får visa hur båda ska tillämpas.
Det finns väl ingen politiker som någon man egentligen sett upp till eller hur? Alla straka män som gjort något efter en plan har varit militärer eller filosofer. Båda går hand i hand. Vi män ser upp till män. Vi män borde skapa ett skrå där moralisk rätt går före fel. På så sätt slipper vi hamna i moraliska dilemman.
Mannen borde och måste få ta tillbaka sin rätt att vara konkret, på gott och ont. Mannen idag är kuvad och negligerad. Mannen idag är ett skämt. Idag är kvinnan precis den hon vill vara, mannen är det inte. Vi är skrämda till att hålla käften och "prata ut" om "problem". Jag tror ärligt talat att kvinnor skulle känna sig ännu mer som "kvinnor" om män fick vara ännu mer "män" än vi är.
Alla parlamentariker och representativa politiker i världen, med väldigt få undantag, känns lite väl omanliga för mig personligen. Jag känner inget samröre med "män" som Reinfeldt, Cameron, Obama, Komorowski, Hollande m fl. Är det inte alla lite omanliga egentligen?
