Utan kropp eller utan hjärna/medvetande - när slutar man betraktas som människa

Vi närmar oss nu tider där sådana frågor kan komma att aktualiseras. Vi är där redan och nosar så frågan tycker jag är lite intressant. Det jag menar är följande:

Om en männisla tex förlorar sin förmåga att använda sin hjärna, men fortfarande har en funkgerande kropp (tex efter en olycka, sjukdom som atzheimers etc, eller rent av hjärndöd. Då förlorar människan ändå inte sin mänsklighet, dvs man blir fortfarande betraktad som människa som dessutom avkrävs att följa lagar. En dement som dödar kommer tex inte att få gå lös.

Det andra exemplet är om vi förlorar delar av vår kropp och ersätter den/dem med både traditionella proteser eller moderna och framtida sådana som kopplas direkt till nervsystemet. Vi kan redan idag göra så till viss grad, även blina kan få tex ledsyn tillbaka (eller tom utan att nånsin sett om jag inte minns fel).
en människa med protes blir fortfarande betraktad som människa även om den tex inte har vare sig armar eller ben utan bara normala proteser där.
Men vad händer när dessa kan kopplas till nervsystemet direkt. När, om nånsin, blir människan mer maskin än människa?

Ett extremt exempel.kan vara nån som blivit av med hela sin krropp och bara har hjärnan kvar i stort sett. Om läkarna sätter in bara hjärnan i en konstgjord kropp. Hur kommer denna då att betraktas?

Och om denna konstgjorda kropp har ett utseende som en Terminator tex, eller annat ickemänskligt utseende. Hur kommer den då betraktas?

Kommer denna ... cyborg ... då att få samma friheter som vi övriga? den kommer ju flrmodligen att vara både starkre, ha bättre uthållighet och kanske tom kunna leva mycket mycket längre än utan en åldrande kropp. En sådan varelse (se, redan där började mänsklighetsstatusen svaja) kan ju vara ett potentiellt hot iom sina extrema förmågor - mot polis etc.
Det ör lite intressant iaf, intr minst eftersom det mycket väl kan vara en verklighet snart.
Och om man anser att den ska ha samma värde, samma människovärde. Vilka blir då konsekvenserna för oss andra. För det borde innebära att medvetandet värderas högre än kroppen. Kommer det att bli mer accepterat att skada varandra då?

Du kan och bör sluta betraktas som människa när du inte längre kan reflektera över sakernas skeenden och reagera på dem. När du är en "grönsak" utan vilja,kunskap eller empati för att påverka det som sker runt dig så är du inte en människa längre.

Frågan varför och att kunna genomför en åtgärd utifrån den är det som definierar en människa.

"Förvånad"

Cyborgs kommer att ha exakt samma rättigheter som individer vars kroppar är fullständigt biologiska. Teknologin kommer inte längre att uppfattas som något separat och åtskiljt ting. Tvärtom, vi kommer att leva i symbios med den. Om man funderar kring vad teknologi är för något så inser man att allting som människan skapat faktiskt är en idé som haft sitt ursprung i ett mänskligt medvetandet och därefter manifesterat sig i verkligheten. Teknologi är med andra ord en del av människan.

I dagsläget ser vi dock inte de flesta av våra uppfinningar som en del av oss själva. Smartphones och språk är till exempel bägge teknologier som människan uppfunnit, skillnaden mellan dem är att vi ser språket som en del av oss själva ("det där är min röst") medan vi ser våra smartphones som någonting skiljaktigt. Detta är ett felaktigt synsätt.

Man slutar betraktas som människa när man inte längre kan stå för sina handlingar.

tes:
Det är denna grundbult/natur-lag som står för tragedin när en ung person dör (- ju yngre ålder desto mer tragiskt)

för det fick aldrig riktigt stå för sina handlingar, det kunde egentligen aldrig leva sitt egna liv.

och känslan att inte behöva stå för sina handlingar, är något som alla kan relatera till på ett eller flera sätt... stora som små, helgon som bråkstakar, unga som gamla, erfarna som oerfarna...

förväxla inte innebörderna av "kan" och "behöva"... det ena är en möjlighet, den andra är en önskan.