"Politiskt makt växer ur gevärspipan.", våld, med andra ord, är den drivande kraften i politiken, medan fredliga former av politiskt engagemang fyller i detaljerna eller, kanske, enbart erbjuder post-hoc motiveringar för resultaten av våldsamma strider. Tyvärr verkade Mao ha en överdriven förkärlek för blodsutgjutelse. Efter allt, föreslog han att kvaliteten på en revolutionär bör bedömas efter hur många han har dödat. Men vår avsky för Maos metoder bör inte göra oss blinda för riktigheten i hans iakttagelse. Våld och hot om våld är de mest potenta krafter i det politiska livet.
Det politiska livet är samhällets essä - och kraften bakom förändringar (därmed starkare på så vis, även om det har komplex samspel med ord). Jag lärde mig för inte så länge sedan att termen; "idiot", kommer från det antik grekiska ordet "idiotes", som användes för att beskriva dem som tog inget intresse för hur deras samhällen sköttes. Det är lätt att glömma det i dagens era när medierna porträtterar politik som om det vore en korsning mellan popularitetstävlingar, hästkapplöpningar och kriminalromaner, men i slutändan, trots allt oväsen och ståhej, kommer politiken att handla om vem som får utfodras och vem som svälter, vem som kastas i fängelse och vem som är en nationell hjälte, ifall vi har ren dricksvatten och om våra barn får jobb o.s.v. Och nu känner jag att jag bör sluta för att det glidit iväg ifrån TS.
/Eder förvirrade, Rebax.
