Jämställdheten i SD. Varför uttalar sig kvinnorna om saker? Tycker männen annorlunda?

För oss i SD-Kvinnor är det otänkbart att staten ska utforma regelverk som leder till kvotering. Att via lagboken mer eller mindre kräva lika många män som kvinnor i varje styrelse eller ledningsgrupp är inte bara ett intrång i näringslivets verksamhet, det är också en björntjänst gentemot alla kvinnor som har kompetens och vilja att för egen maskin inta positioner. När det ställs krav på en viss fördelning väcks tvivel om motiven bakom en tillsatt tjänst. När regelverk skapas för att ”hjälpa” kvinnor upp permanentas synen att kvinnor behöver hjälp för att nå toppen.

Säkerligen har vi en bit kvar innan vi når ett samhälle där ingen döms ut på grund av sitt kön. Som kvinnor aktiva i politiken har vi nog alla någon gång fått höra att vi tagit sängvägen uppåt. Men lika ofta har vi fått höra att vi nått våra positioner genom kvotering. Bägge anklagelserna visar på en nedvärderande kvinnosyn, men den ena vägen förespråkas alltså av den kvinna som i mer än sex år varit Sveriges jämställdhetsminister.

Vägen till jämställdhet kan aldrig gå genom särbehandling. Måhända går utvecklingen långsamt, men när det handlar om att ändra attityder måste det få ta tid. Det som behövs är aktiva värdediskussioner. Den som är medveten om sina fördomar kan också kompensera för dem i sin bedömning.

Via en öppen dialog och ärliga chanser för oss kvinnor att visa vad vi går för kommer det sätta sig i folksinnet att kvinnor och män är kapabla av precis vad de vill. Och om kvinnor och män sedan i olika grad hamnar i olika branscher kanske det inte är ett tecken på ojämställdhet, utan att vi helt enkelt får välja fritt och ta oss precis vart vi vill.