Givetvis är det en illusion att tro att vanliga människor, fullt upptagna med att leva sina liv ska ha tid att kunna sätta sig in i all problematik som gäller vid politiska beslut och kunna fatta rationella beslut i deras egen favör. Det är just därför som någon typ av styrande elit behövs i ett samhälle. Fördelarna just med någon typ av demokratiskt styrelseskick är flera utöver det uppenbara: om nu de styrande skulle styra ett land helt åt helvete så finns det möjlighet att avsätta dem; antingen parlamentariskt eller över kommande mandatperiod.
Alternativet, vilket i regel innebär mer auktoritära styrelseskick i olika format, antingen renodlade diktaturer eller någon form av teokratiskt styrelseskick, besitter inte den funktionen - varför således demokratin blir det föredragna styrelseskicket av de givna.
Ett av demokratins problem verkar dock vara att partierna eller fraktionerna inom parlamenten blir svårare och svårare att skilja åt. Det skulle kunna gå att argumentera för att det demokratiska styrelseskicket egentligen bara är ett förstadium till någon typ av klasslöst samhälle där politiska beslut görs av en icke-vald elit som alltid agerar i nationens (eller mer globalt sett, världens) bästa.
Dock så blir resonerandet problematiskt då det förutsätter ideal som inte kan uppnås då människan i sin natur är ofullkomlig. Det jag menar är människors benägenhet att falla för korruption eller andra beteenden för egen vinning. Det är därför som det klasslösa samhället blir en förutsättning för den här "idealstaten". Vidare problem blir till exempel incitamenten som ska göra att samhället/människorna ska vilja/kunna utvecklas. Incitamenten (pengar) blir samtidigt det som ger grunden för korruption och så vidare.
(Gav efter för stundens infall. Kände att diskussionen var något mager

)