Vi är alla egoister

Nej det skulle vara skönt om skulden aldrig fanns där, men det gör den lik förbannat. Jag kan säga ifrån en sak då jag till exempel inte orkar ställa upp men får enorma skuldkänslor så jag är tvungen att göra det jag egentligen inte ville. Barnvakt till exempel! Varför har människan skuld i sig egentligen?

Skuld och rädsla gör att vi blir utnyttjade och spelar dom "högre" spelarnas spel, som dom/vi själva har konstruerat, vi är "fåren i hagen"
Vi kommer aldrig kunna ändra vårt förflutna, inte ens med en tidsmaskin.
Men varför denna rädsla att göra fel, när vi väntar samma öde allihopa?
Och har samma strävan inom oss?

Vi har en inre kamp att vinna, vi bråkar bara med oss själva.
Och svaret hittar vi också i oss själva, ingen annanstans.
Ifrågasätt enbart dina egna handlingar, ingen annans!

Mår någon annan dåligt på grund av dina handlingar så är det inte deras problem.
Du ger alltså inte någon annan problem ifall du gör dem besvikna.
Problemet ligger alltså alltid hos dig.
Så tro inte du kan skapa problem för någon annan, du skapar bara dina egna.

Livet är till för att upplevas och "känna", inget vi kan styra alltså.
Du är fri att göra vad du vill, känn dig fram. tänk inte

Så för att jag vill uppleva glädjen av att ge så är det egoism i dina ögon? För mig är motivet till en handling det som avgör huruvida den är egoistisk eller altruistisk, men du verkar vilja kategorisera våra känslor på det sättet också och där tror jag du är ute på tunn is.

Visst, oftast är det våra känslor som ligger till grund för våra handlingar men de val vi gör och de handlingar vi väljer att göra visar om vi handlar enbart i vårt eget intresse eller om vi överger våra egna behov och intressen för stunden till fördel för andras.

Intressant frågeställning. Vore det som TS hävdar nämligen att vi alla är egioster, så borde vi ju inte känna skuld. Kan det vara så att det är altruismen som skapar skuldkänslorna hos oss? De människor som trotsar skuldkänslorna handlar ju enligt sitt egenintresse medan de som går emot sina egna intressen och sin egen bekvämlighet väljer att låta sig styras utav altruismens mentalitet istället.

Balans är nog ett nyckelord som bör nämnas i detta sammanhang känner jag.

Jo. Men jag är desto mer övertygad om att människans egoism har jävligt mycket centralare relevans med hjärnans signalsubstanser än med just filosofins lära. Många människor försöker snarare dölja sin biologiska egoism i ett skimmer utav skenfilosofisk livsåskådning och sedan går det likväl åt helvete i slutändan (politik, konformism samt ideologi etc).

Ta hand om dina nära, resten kan dra fullständigt åt fanders. Så bemästrar man man egoismen till en svag debut. Jag tänker då åtminstone fortsätta leva mitt liv. Fuck universum - Now and forever.

Kanske försöker någon göra oss rädda och till egoister?

http://www.youtube.com/watch?v=kKuJgsiraxM

jag tror att vi alla är födda till egoister eftersom vi är ett ego, man är sitt eget universum. I grund och botten är det en överlevnadsstrategi eller vad jag ska kalla det för. Men då egoismen går över i andra negativa saker som avund, hat eller sådant. Då blir egoisten farlig och man blir en otrevlig egoist.

Skuld känner vi endast när vi gjort något som missgynnat oss själva.

Allt vi gör av välgörenhet gör vi för att känna oss stolta över oss själva.

Nej, håller inte med. Skuld känner iaf jag när jag undviker att göra något för någon annan som jag vet att den personen skulle uppskatta. Mao; när jag låter mitt egenintresse segra över de osjälviska motiven för en handling mot någon jag älskar och bryr mig om.

Vi har alla olika motiv till våra handlingar.

Skuldsannering!

(FB) Saknar världen vänliga och hjälpsamma tankar?

Min poäng är inte att vi ska börja tänka på oss själva. Jag har inte startat tråden av politiska skäl utan av filosofiska. Om vi var "sanna" altruister så skulle vi göra saker för andra bara för att göra dem, det skulle inte behövas känslor då vi ändå skulle hjälpa varandra. Men då vi nu har känslor, och utgår från våra egna så är vi egoister. En annan människas känsla måste beröra våra innan vi väljer att göra en handling. Då har vi tre val, antingen gör vi ett altruistiskt handlande, eller så gör vi ingenting alls, eller så gör vi en handling som vi drar nytta av.
Jag tror inte att egoism och altruism ligger på samma nivå helt enkelt, eftersom egoisten handlar efter vad denne själv känner, kan det ge uttryck i olika handlanden.

Jag skulle varje sekund i minuten slänga mig framför ett tåg för min syster. Men det gör jag för att jag hellre väljer döden än ett liv utan min syster. Egoism som ger i uttryck i altruistiskt handlande.

Jag trodde din poäng var att du ville ha svar på frågorna du ställde? Egoism finns hos alla människor i och med att alla är ETT JAG. Om vi inte vore egoister skulle vi aldrig säga orden jag är, jag vill, jag vill inte. Skulle den vara altruistisk så skulle det vara du är, du vill, du ville inte. Vi är i grund och botten egoister men använder altruism mot våra medmänniskor på grund av att vi annars hamnar i ett tillstånd av absolut egoism. Alla blir då ensamma och själviska och tänker endast på sig själva. En psykopat här till exempel inget altruistiskt tänk. Vi människor är våra känslor. Egoism och altruism är känslor. OCH under ett bra sammarbete mellan de två polerna skapas empati, kärlek och gemenskap.