Åkte buss ner till Göteborg i måndags, sov över tillsammans med min kompis hemma hos hans pappa. Åkte till Flygplatsen Tisdag morgon. Allt gick jättebra med tullen och med säkerheten,det var inga problem alls. Planet bytte gate men det var inga problem, vi behövde barra gå 50 meter.
Flög ner med Lufthansa, hur bra som helst, trevlig personal mm. Första flygresan i mitt liv, jag är 20 år. Vi hade en timme på oss i Frankfurt där vi mellanlandade. Planet stannade ute på landningsbanan och vi fick åka buss in till terminalen. Vi skulle till gate C 16 vill jag minnas. I efterhand kom vi på att vi kanske skulle ha tryckt på stoppknappen på bussen, för att komma närmare gaten. Ingen av oss hade dock erfarenhet av flygplatser, så vi gjorde som alla andra och följde med till ändhållplatsen.
Min kamrat är född året före mig men har inte fyllt 21 än, så vi båda är 20.
Vi hade 25 minuter på oss när vi klev av bussen, så vi började genast springa, även om jag tyckte att min vän överdrev lite. Vi kom till någon kontroll som vi passerade ganska snabbt, och sprang glatt vidare.
Sedan skulle vi försöka stressa oss igenom tullen, och mitt i all stress, ca 15 minuter kvar till avgång) så piper det när jag går igenom bågen som letar metall. Så en vänlig tysk tullman började söka på mig med en sådan mobil "metall-kännare". Jag pep precis överallt, byxor, skor, armhålor. Jag blev helt kallsvettig och trodde givetvis att det skulle bli fortsatta förhör, men jag blev genomsläppt.
Vi sprang vidare, och efter ytterliggare en kontroll kom vi fram till planet 5 minuter innan avgång.
Det som gladde oss var att vi fick flyga med ett helt nytt flygplan, andra flygningen för just det planet, ett av de första som tagits i bruk, minns dock inte riktigt namnet tyvärr. Det förklarade dock varför det stod ca 20 tekniker och tittade när vi taxade iväg till start.
På flyget fick vi två formulär att fylla i, det handlade om var man kom ifrån,var man skulle bo i Tokyo och vad man skulle göra. Hur mycket kontanter man hade med sig etc. Det enda vi inte kunde fylla i var telefonnummer till hotellet, men det gick bra i alla fall. Så länge man fyller i hyfsat seriöst och inte ljuger så kommer man in utan problem så länge man är ifrån Sverige. Vi hade nästan lite status på flygplatsen vid alla kontroller.
Väl framme i Tokyo.
Vi valde att ta en "city-limousine" tror jag det hette, en buss från flygplatsen in till Tokyo. Man får lösa biljett inne på flygplatsen, och det visade sig att en buss gick till vårat hotell. Så vi knallade ut och ställde oss i kö. Det stod en kille och tog hand om allas bagage, och organiserade febrilt ett 20-tal väskor fram tills bussen kom. Vi satt fascinerade hela vägen in till hotellet och tittade på konstiga saker runt omkring oss.
Vi landade 07:30 och kom fram till hotellet ca 11:00, efter långa köer på flygplatsen mm. Vi kunde inte checka in före 14:00 utan begav oss ut på första lilla turen i Tokyo på egen hand. Vi gick inte långt utan kikade runt i närmsta omgivningen kring hotellet. Vi åt på Mc Donalds (billigt och jävligt gott jämfört med Sverige) och återvände till hotellet. Vi satt på var sin stol i Lobbyn i två timmar i väntan på att få checka in. Värmen och tröttheten gjorde att vi inte orkade något annat. Vi köpte en liter vatten vardera på seven-eleven och väntade i fukten och värmen...
Så snart vi kommit upp på hotellrummet slocknade vi i var sin säng, och sov bort hela första förmiddagen. Vi bor på Shinagawa prince Hotel i ett Twin-room. Det kostar oss ca 500 Sek per person och natt. Det ingår ingen frukost men vi har jävligt bra service.
Att vi lade oss så tidigt igår innebar att vi vaknade 01:00 i natt. Vi började utforska rummet och tog var sin lång dusch. Klockan 05:00 var vi föst på plats för att äta frukost när första restaurangen öppnade. 980 Yen för frukost, helt ok för att vara första dagen. Vi fick ta vad vi ville från en buffé tror vi i alla fall, det var lite knackig engelska från personalens sida. Vi tog inte för oss allt för mycket, utan försökte uppföra oss så artigt som möjligt. När jag frågade om man fick gå och ta en gång till fick vi ett strängt nej. Så vi planerar att hämnas på personalen i morgon genom att ladda upp ordentligt första gången vi tar mat
Sevicen gick dock inte att klaga på, två personer i kassan, tre som visade oss vilket bord vi skulle sitta vid samt två personer som gick och hjälpte oss att ta frukosten, de sprang och hämtade skedar när de sett att vi missat det till soppan.
Vi begav oss idag från hotellet 06:15 för att till fots ta oss till Tokyo Tower. Det var helt klart värt att gå till fots istället för att ta tunnelbanan, det finns så sjukt mycket att se.
Alla lägger ut sina sopor vid vägkanten i stora högar, där det sedan kommer en lastbil och plockar upp dem. Soporna ligger i prydliga påsar. Inga påsar är trasiga och inga är överfulla, allt prydligt och fint.
Sedan fick vi se en ambulans på utryckning, på taket satt en stor megafon och i varje korsning ropade de tack för att alla stannade innan de gasade vidare. Vi såg också en polisbil på utryckning som fick stå och vänta vid ett övergångsställe då det var fullt med folk i vägen, och ingen stannade för att släppa över bilen.
När vi var på väg till frukost stod det två taxibilar på tomgång utanför hotellet och båda förarna låg och sov i bilen, (min kompis röker och vi besökte därför rökområdet utanför hotellet). När vi mer än en timma senare beger oss från hotellet, stod båda bilarna kvar på tomgång och båda förarna låg och sov.
Jag har fotat mycket roliga skyltar, och mycket roliga texter på engelska. Japanerna är inte bäst i världen på att översätta till engelska, den saken är klar.
Man blir förvånad över hur rent allt är och över hur artiga och väluppfostrade alla är. I ett bås där man tar ut pengar låg det två anställda på knä och räknade igenom STORA sedelbuntar. Helt öppet, i ett litet bås med glasväggar, jag fick fram kameran och tog ett foto, men vågade inte gå för nära för att fota. Jag har också foto på en arbetare som plockar skräp med pincett, samt två vakter utanför en bygg-arbetsplats. De såg till att ingen skulle gå in och skada sig på området.
Jag har också foton på riktigt häftiga parkeringar, och mycket konstiga tjänster som inte finns i sverige. Till exempel jobbar det 4 personer på parkeringen utanför hotellet, för att se till att allt flyter på samt hälsa folk välkomna.
Jag hyrde en dator nere i Lobbyn tidigare idag, men allt jag skrev blev på engelska tecken, så efter varje ord var jaag tvungen att klicka på F10 för att få med svenska bokstäver. Det var riktigt jobbigt och inte alls lätt att använda datorn till något. det kostar 1050 Yen för att ha tillgång till internet ett dygn på rummet. 100Yen för 10 minuter nere i Lobbyn.
Man klarar sig bra med engelska, men många japaner pratar väldigt knackig engelska eller ingen alls. Men vi har listat ut att många ljuger och säger att de inte pratar engelska trots att de gör det. Misstänker att det beror på att de är trötta på långa och invecklade förklaringar.
Angående Tokyo Tower som finns det två nivåer med observatorier. När kan kommer innanför entrén så hälsas man välkommen av två kvinnor, samt att en tredje visar vägen till kön. sedan finns det 4 hissar tror jag, med en kvinna utanför varje hiss. De hälsade oss välkomna och visade oss in i hissen. Väl inne i hissen stod det ytterliggare en tjej och körde hissen upp åt oss till första nivån. Vi hade köpt till biljetter för att komma upp på översta nivån också, men det gjorde varken till eller från, vi såg inte speciellt mycket mer för det. Vi hade hoppats på att kunna se Mt Fuji men vi kunde inte se berget pga dimma och moln. Det var dock väldigt klart väder över sjävla Tokyo. Jag rekommenderar er verkligen att besöka Tokyo Tower. Det finns ingen anledning till att köpa till biljett för översta våningen, men vi ville inte gå och fundera på om man såg bättre därifrån. Det rörde sig inte om mycket pengar heller, så det är inget vi ångrar. Jag kan rekommendera att vara där precis vid öppning, 09:00 var det idag, för då slipper man allt folk. Efter en timme var det helt fullt med skolbarn och vi var glada att vi tagit de bästa bilderna redan vi start.
Sitter just nu med en mini-bärbar dator och tittar ut över tågstationen från hotellfönstret. Ska snart väcka min kompis så ska vi ge oss iväg för att försöka hitta något super-market i närheten. Skoj att titta på vad de har för varor här i Tokyo.
Lite långt inlägg, jag ber om ursäkt för stavfel eller dubbla bokstäver, tangentbordet är lite segt, samt att min vänsterarm typ har somnat av att skriva detta.
