Civilisationen är en fasad, vi lever i hypnos

Gravitationen är en av logikens/naturens lagar. Det är gravitationen som håller dig fast på jorden och tynger ner dig.

Ehh ok så du vill bryta hypnosen och bygga ett nytt samhälle befriat från gravitation?

Låter spännande.

Tyvärr, spänningen i denna tråden är slut. Grindvakterna har tagit ner oss på jorden igen och satt på oss fotbojorna

Postade detta i konspirationsteorier för någon månad sedan, men moderatorn valde att kasta texten i papperskorgen. Postar om det här så att fler får tillgång till läsningen (om inte moderatorn väljer att kasta texten igen).

---------

Konspirationsteorier kan ibland verka lösaktiga och ibland mer rationella. Storheten med att vara öppensinnad är att du lyssnar till allt men rättar dig inte efter något. Alla teorier kan eventuellt vara möjliga och ingen människa kan veta tillräckligt för att utesluta något med all säkerhet.

Jag är 22 år gammal studerande och är i färd med att upptäcka livet. Det finns vissa särdrag som skiljer mig ifrån majoriteten. Jag tänker mer än vad jag talar och har en psykisk åkomma samt depression som varat i många år vilket fått mig att trilla ur samhällsmaskineriet, ifrågasätta livet och tillvaron och vad som egentligen spelar roll. Jag brukar ofta iaktta människor och beteenden och kan tyda vissa signifikativa mönster hos majoriteten. Folk är b.l.a. sjukligt tävlingsinriktade, egoistiska, besatta av sitt utseende, stressade och i färd med att skapa en bättre morgondag för sig själv. Beroenden i syfte att undergräva emotionell obalans växer sig allt starkare.

Unga kvinnor är ofta upptagna i telefon vart de än går och tycks ständigt ha ett behov av att avskärma sig i meningslösa konversationer fyllda av skitsnack och skvaller. Sällan tycks folk stanna upp och reflektera utan beter sig mest som att deras egna lilla värld är allt som existerar och spelar roll. Vi drillas in i mallar och agerar per automatik efter dessa utan att egentligen ha kontroll över situationen.

Det finns en allmän uppfattning om hur man är smart eller korkad. Är du snabbtänkt, har hög iq, är självsäker (stort ego) och är duktig i skolan anses du vara smart. Folk som pluggar vidare specialiserar sig på något ämne och vissa blir t.o.m professorer. Därefter följer storhetsvansinnet och man anser sig vara intellektuell/akademiker. Folk ser upp till politiker, kirurger, professorer och ingenjörer. Det råder överflöd av intellektualism men brist på emotionell intelligens och mognad. Alla är specialiserade på information som man intagit under flera års intensivt räknande eller bokläsande. Vi blir enformiga och är så fulla med siffror och information att vi ser ner på allt utanför det upplysta informationssamhället när vi egentligen är desillusionerade och inledda på villospår. Alla vill vi känna oss trygga genom att hålla fast vid något och följa det tills vi är ekonomiskt oberoende. Vi låser in oss i stora städer och i mentala boxar och dräper vår förmåga att nyansera tillvaron och uppfatta helhetsbilder.

Alla ska stöpas i samma form genom dagis och skola där vi lär oss att livet ser ut på ett visst sätt. Alla måste vara bra på samma ämnen för att klara skolan och människor som är annorlunda får dåliga betyg, taskigt självförtroende. Individualism tas inte hänsyn till utan vi blir tvingade till meningslösa läxor och stress utan att veta varför. Resultaten blir att vi innerst inne mår dåligt, vi blir ytliga men för avskärmade för att kunna eller våga ta på vad som är fel i samhället trots att klyftor, klasskillnader, våld och ohälsa ökar drastiskt. Skaffar vi oss utbildning, jobb och familj känner vi oss trygga men tappar livsgnistan på vägen, hela tiden på väg mot något nytt utan att förstå att livet inte är någon destination.

Andlig vetenskap är den sanna upplysningen. Om vi inte lär oss mer om vår andliga och gudomliga förmåga kommer vi fortsätta att sväva i ovisshet. Fred kommer aldrig att uppnås eftersom fred kommer inifrån. Fred är något man tar till sig och inte söker genom att ändra på fysiska förhållanden.

Jag ser en värld full med människor utan stake, hjärta, moral, heder, principer, insikter och rättfärdighet. Folk som tappat bort sig själva upptagna i den falska illusionen som skapar vår tidsbaserade föreställningsvärld. Folk lever ständigt i det förflutna eller i framtiden vilket dräper ens förmåga att känna empati och respondera emotionellt i nuet istället för att reagera med egot.

Den tragiska sanningen är att vi lever i en epok av mörker. Vår törst efter framsteg har lett oss in i en tidsbegränsad mental illusion där vårt ego som vill förstå allt hållit oss borta ifrån livets sanna frukt som ligger i evigheten.

Vad krävs för att folk ska börja inse sina emotionella och andliga brister?
Vad krävs för att folk ska inse att tid är en illusion och att nuet är det autentiska tillståndet?
Vad krävs för att få folk att blint sluta tro på allt de serveras för att sedan förkasta det okända?
Hur ska man uppmuntra mer fritänkande bland får som vaktar sig själva?
Är vi förevigt dömda att leva instängda i mentala boxar?

Vad krävs för att folk ska börja inse sina emotionella och andliga brister?
Vad krävs för att folk ska inse att tid är en illusion och att nuet är det autentiska tillståndet?
Vad krävs för att få folk att blint sluta tro på allt de serveras för att sedan förkasta det okända?
Hur ska man uppmuntra mer fritänkande bland får som vaktar sig själva?
Är vi förevigt dömda att leva instängda i mentala boxar?

Postade detta i konspirationsteorier för någon månad sedan, men moderatorn valde att kasta texten i papperskorgen. Postar om det här så att fler får tillgång till läsningen (om inte moderatorn väljer att kasta texten igen).

---------

Konspirationsteorier kan ibland verka lösaktiga och ibland mer rationella. Storheten med att vara öppensinnad är att du lyssnar till allt men rättar dig inte efter något. Alla teorier kan eventuellt vara möjliga och ingen människa kan veta tillräckligt för att utesluta något med all säkerhet.

Jag är 22 år gammal studerande och är i färd med att upptäcka livet. Det finns vissa särdrag som skiljer mig ifrån majoriteten. Jag tänker mer än vad jag talar och har en psykisk åkomma samt depression som varat i många år vilket fått mig att trilla ur samhällsmaskineriet, ifrågasätta livet och tillvaron och vad som egentligen spelar roll. Jag brukar ofta iaktta människor och beteenden och kan tyda vissa signifikativa mönster hos majoriteten. Folk är b.l.a. sjukligt tävlingsinriktade, egoistiska, besatta av sitt utseende, stressade och i färd med att skapa en bättre morgondag för sig själv. Beroenden i syfte att undergräva emotionell obalans växer sig allt starkare.

Unga kvinnor är ofta upptagna i telefon vart de än går och tycks ständigt ha ett behov av att avskärma sig i meningslösa konversationer fyllda av skitsnack och skvaller. Sällan tycks folk stanna upp och reflektera utan beter sig mest som att deras egna lilla värld är allt som existerar och spelar roll. Vi drillas in i mallar och agerar per automatik efter dessa utan att egentligen ha kontroll över situationen.

Det finns en allmän uppfattning om hur man är smart eller korkad. Är du snabbtänkt, har hög iq, är självsäker (stort ego) och är duktig i skolan anses du vara smart. Folk som pluggar vidare specialiserar sig på något ämne och vissa blir t.o.m professorer. Därefter följer storhetsvansinnet och man anser sig vara intellektuell/akademiker. Folk ser upp till politiker, kirurger, professorer och ingenjörer. Det råder överflöd av intellektualism men brist på emotionell intelligens och mognad. Alla är specialiserade på information som man intagit under flera års intensivt räknande eller bokläsande. Vi blir enformiga och är så fulla med siffror och information att vi ser ner på allt utanför det upplysta informationssamhället när vi egentligen är desillusionerade och inledda på villospår. Alla vill vi känna oss trygga genom att hålla fast vid något och följa det tills vi är ekonomiskt oberoende. Vi låser in oss i stora städer och i mentala boxar och dräper vår förmåga att nyansera tillvaron och uppfatta helhetsbilder.

Alla ska stöpas i samma form genom dagis och skola där vi lär oss att livet ser ut på ett visst sätt. Alla måste vara bra på samma ämnen för att klara skolan och människor som är annorlunda får dåliga betyg, taskigt självförtroende. Individualism tas inte hänsyn till utan vi blir tvingade till meningslösa läxor och stress utan att veta varför. Resultaten blir att vi innerst inne mår dåligt, vi blir ytliga men för avskärmade för att kunna eller våga ta på vad som är fel i samhället trots att klyftor, klasskillnader, våld och ohälsa ökar drastiskt. Skaffar vi oss utbildning, jobb och familj känner vi oss trygga men tappar livsgnistan på vägen, hela tiden på väg mot något nytt utan att förstå att livet inte är någon destination.

Andlig vetenskap är den sanna upplysningen. Om vi inte lär oss mer om vår andliga och gudomliga förmåga kommer vi fortsätta att sväva i ovisshet. Fred kommer aldrig att uppnås eftersom fred kommer inifrån. Fred är något man tar till sig och inte söker genom att ändra på fysiska förhållanden.

Jag ser en värld full med människor utan stake, hjärta, moral, heder, principer, insikter och rättfärdighet. Folk som tappat bort sig själva upptagna i den falska illusionen som skapar vår tidsbaserade föreställningsvärld. Folk lever ständigt i det förflutna eller i framtiden vilket dräper ens förmåga att känna empati och respondera emotionellt i nuet istället för att reagera med egot.

Den tragiska sanningen är att vi lever i en epok av mörker. Vår törst efter framsteg har lett oss in i en tidsbegränsad mental illusion där vårt ego som vill förstå allt hållit oss borta ifrån livets sanna frukt som ligger i evigheten.

Vad krävs för att folk ska börja inse sina emotionella och andliga brister?
Vad krävs för att folk ska inse att tid är en illusion och att nuet är det autentiska tillståndet?
Vad krävs för att få folk att blint sluta tro på allt de serveras för att sedan förkasta det okända?
Hur ska man uppmuntra mer fritänkande bland får som vaktar sig själva?
Är vi förevigt dömda att leva instängda i mentala boxar?

För att skapa mer fritänkande måste människor bli mer nyfikna.

Så länge vi inte förmår leva i nuet så måste vi acceptera våra mentala boxar (fängelser).

Det enda sättet att sluta blint tro på det som serveras är utbildning.

För att människor skall inse att tid är en illusion krävs förmodligen evigt liv.

Hur menar du att livet skulle kunna vara begränsat om tid är en illusion? Utan tid ingen förändring och vi är bara frusna ögonblicksbilder som inte kan tänka.

Hade medborgarlön kunnat hjälpa oss ta ett steg mot andlig upplysning? Detta slopande av vuxendagisobligatoriet skulle ju onekligen ha en radikalt frigörande effekt på oss som fritt tänkande & kännande sociala individer.