Filosofisk poetri fri att bygga vidare på

Jag har funderat på en fråga, en filosofisk sådan som nedan står att läsas. Jag hoppas någon orkar svara. Jag fann dess mening vida för bred för att tolkas på enbart ett sätt, skriv en fortsättning eller än bättre ett svar.



Så kom det sig att frågan ställts, om ock för blotta svarets dröm, ty i dess väntan fann man tröst. Ehuru livets allt ej funnits för att förtvina, så skall jag ändock söka, blicka ut mot intet. Varför?