Classical latin mot Latin 1086 – 1733

Okej, en fråga här.

Jag ska börja lära mig Latin av okänd anledning. Min fråga är vad är grejen med Classical latin mot Latin 1086 – 1733. http://www.nationalarchives.gov.uk/latin/beginners/
Det står där att denna Latin från 1086 - 1733 kan skilja sig en del från classical Latin. Vad är grejen?

Har googlat och hittat lite olika svar som att det inte spelar roll och att jag kommer förstå classical latin till att det är olika grejer och att jag kommer bara bli förvirrad om jag läser en classical latin text baserat på mina Latin 1086- 1733 kunskaper... Någon här som kan klargöra vad som gäller?

Vad ska du ha det till? Vill du läsa klassiska latinska författare bör du lära dig klassiskt latin. Ska du läsa medeltida mystiker bör du läsa medeltida latin. Ska du åka till Vatikanen på semester bör du lära du nylatin. Är anledningen helt okänd spelar det kanske ingen större roll?

Uttalet skiljer sig en del, om anledningen till dina latinstudier är okänd kanske du bara kan ta det som låter ''finast''?

Klassiskt latin (det heter inte classical Latin på svenska) är väl trots allt standard. Det är väl oftast det man syftar på när man tänker på "latin". Är man intresserad av latin i allmänhet tycker jag att man bör känna till grunderna i klassiskt latin först, för att därefter kunna förstå hur medeltida latin skiljer sig. Har man ett mycket speciellt syfte, t.ex. att läsa medeltida mystiker som atitaranta- skrev, kan man gå direkt på medeltida latin.

Jag hörde låten O fortuna
Och tänkte , fan.. varför inte lära sig lite latin..Visste inte ens att det fanns flera sorters latin.
Hemsidan jag länkar till är medeltida latin.

Men vad då? Så uttalet är skillnaden, om jag lär mig medeltida latin så kommer jag kunna läsa och förstå klassisk Latin? Eller med medeltida latin som grund kunna förstå vad jag läser i grova drag och kanske kunna själv lista ut vad orden betyder eller menas ? ? ?

Nylatin?!?!?! Ännu en !?!? Men för i helvete... Hur många finns det egentligen?

Det är inte sådan jätteskillnad på uttalet. Nylatin och medeltidslatin har ett uttal som är nästan identiskt med det italienska, bara.

Klassiskt latins uttal är enkelt:

*alla enskilda vokaler uttalas som på tyska
*diftongerna ae och oe uttalas som "aj" och "oj"
*b uttalas som p där det gör det på tyska t.ex. i "abstine"
*c uttalas alltid som k
*m i slutet av ord uttalas svagt eller inte alls
*v uttalas som engelskt w

Medeltidslatinskt och nylatinskt uttal är för kärringar, som amerikanska katoliker och italienare.

Ett tips kan kanske vara att du lär dig den svenska terminologin. Vi har en lång tradition av latinstudier i det här landet. Eller tänkte du köra "Harry Potter-uttal" också?

Que? Blir jag retad av ett gäng lingvister?

Alright man, du verkar vara nå sorts klassisk latin fan, men det kommer väl hjälpa mig om jag börjar i den medeltida versionen och jobbar därifrån mot klassisk? För jag hittar ingen bra sida för att lära mig klassisk latin med interaktiva övningar osv..

Det är lättare att lära sig klassiskt först. Klassiskt är aldrig "fel" även om pederasterna i katolska kyrkan har medeltidsuttal.

På klassiskt latin uttalas Caesar ungefär som /kajsar/. Därav tyskans Kaiser.
På medeltida latin uttalas Caesar ungefär som /sésar/ vilket många säger också på svenska. Det är ett uttal han själv inte skulle ha känt igen.