Genuint övertygad om att allting är 100% meningslöst

Kvittar väll om jag är tydlig eller ej, det är ju meningslöst i vilket fall.

Dessutom är det du själv som talar i gåtor när du/ni säger att allt är meningslöst. Bara att ni inte inser det själva.
Jag har gett flera ledtrådar till grejer som har mening, men det ignoreras. Passa inte in i teorin som ska försvaras, att "allt är meningslöst".

Det finns bara relativ mening. Alla dessa saker sammantagna har ingen mening alls. Livet har ingen mening. Existensen har ingen mening.

Bra sagt!

Jag vet att det finns en mening med allt, mer tänker jag inte avslöja för den goda sakens skull. Eller hur? Jag är säker.

Skrattade till lite när jag hittade denna tråden. Har vid säkert tusentals tillfällen funderat på att starta en likadan tråd. Har till och med börjat skriva, men aldrig postat tråden. Varför? Jo för att vad jag tycker och tänker och känner runt livets meningslöshet, och vad ni tycker, tänker och känner om min känsla av meningslöshet, är totalt meningslös och därmed irrelevant. Ett moment 22 som heter duga.

Varför svarar jag i tråden då? För att jag har tråkigt. Om ni förstår mig, eller min syn på livet, spelar ingen roll. Om ni kan få mig att vara mindre nedstämd, spelar ingen roll. Ingenting spelar någon roll. Men det hindrar inte mig från att uttrycka mig.

Jag känner mig otroligt kall ibland när jag ser någon(bekant eller främling spelar ingen roll) som försöker med något som är svårt. Jag vet hur personen kan agera för att göra det mycket lättare/bättre osv. Allt jag behöver göra är att presentera min ide. Ändå gör jag det inte. För jag klarar verkligen inte av att se poängen med något. Oavsett vad det handlar om så ser jag bara en massa hamstrar som vill att jag ska smörja deras hjul, så att de kan ta sig ut i den vida världen. Att försöka förklara för folk att det bara är ett stativ-monterat hjul, som inte tar dem någonstans funkar inte. Det är som att förklara kvantmekanik för en hund, och ögonen gnistrar av tomhet. Jag vet inte vad som är värst, att jag ser dem som äckliga undermänniskor, eller att jag önskar att jag var en av dem?

Jag undrar hur många det egentligen är som resonerar såhär/upplever världen såhär, men låter bli att berätta det. Personligen så ser jag hur vissa människor skulle må dåligt av att veta att jag ser så på världen, eller att de själva skulle anamma samma syn, vilket jag verkligen inte önskar någon, för det finns inte mycket att hämta av denna "livsåskådning".

Du påminner om mig själv i mina mörkaste stunder...

Några frågor:
* Vad innebär ordet "meningslöst" för dig?

* Hur vet du att allt är meningslöst?

Jag tror inte på att någon kan veta något med 100% säkerhet som TS påstår, och just därför finns det hopp om att livet inte är meningslöst för mig.

* Även om det(livet) nu är "meningslöst", varför ska du eller jag spendera vår tid med att vara bittra? Hellre försöka uppnå lycka i livet, än att bara existera och låta tiden flyga förbi?