Jag är benägen att hålla med TS. Jag har bott i Tyskland i drygt 10 år nu och det är fascinerande att komma hem på besök och hela tiden höra något nytt amerikanskt kulturfenomen som satt sig hos en stor del av svenska folket. Eller verb, som pawna och facepalma..
Nackdelen med denna amerikanisering är att den är tydlig långt upp i övre medelklassen, som därför framstår som rätt korkad och inskränkt vad gäller synen på andra länder. Utlandsnyheter får man i bästa fall från CNN och BBC. Perspektiv från andra stora europeiska länder, från Ryssland till Spanien, är helt obefintliga.
Synen på Tyskland handlar inte om andra världskriget i sig, utan om den amerikansk-brittiska synen på kriget och tyskarna i samband med detta. Pratar svenskar om fransmän är de senare arroganta, det vet man ju (åtminstone om man får tro engelsmännen och amerikanerna, men de utgör ju hela svenskens civiliserade omvärld så de har nog rätt). I Ryssland sups det mest och gnälls på bögar. Spanien och Italien är krisländer som odlar oliver.
Förutom Thailand är det nog bara Japan som är riktigt populärt av icke-engelskspråkiga länder, men landet är ju väldigt hippt även i engelsktalande världen så det är egentligen inte så konstigt.
Gorm Den Gamle har för övrigt helt rätt, svenskar är inte alls som tyskar, och de skillnader han nämner är bara några av många. Jag tror mer att missuppfattningen om den likheten kommer från den amerikanska/brittiska synen på oss som lilltyskar
Jag tror för övrigt att vi fortfarande är enda icke-engelskspråkiga landet i världen med ett engelskt namn på vår officiella utrikesrepresentation, Sweden Abroad. Eller med en ny nationalarena som heter...."Friends arena"...vafan!?