Mobbning kanske är fel ordval. Men det har väl inte undgått någon att länder som bråkar och jävlas bli respekterade, medans länder som tar det lugnt blir antingen avskydda eller drivna med? För 200 år sedan föraktade europeerna de fredliga naturfolken i söderhavet, Asien och Afrika. Idag föraktar vänstern svenskar som aldrig upplevt svält och krig.
Ifall modet ändrades, och det plötsligt blev opopulärt att ha MÖ-attityd, så skulle vänstern och PK-svenskarna säkert ändra sig direkt. Samma sak i retsen av världen. I USA har de högljudda och bråkiga italienska ättlingarna mycket respekt, medans t.ex. sikherna eller sydkoreanerna knappt får någon uppskattning.
Varför är det så? Styrs människor av någon omedveten förhistorisk rädsla gentemot bråkigt folk? Eller är det jag som är onormal som tycker att bråkiga typer från MENA och sydeuropa bara är jobbiga? Det finns ju till exempel många kvinnor som älskar männens attityd i sydeuropa.
