Du eller Ni?

Jag är från Italien och jag är nyfiken att veta om svenskarna duar eller niar när de pratar. Beror kanske på vem som talar med?

Fab

Att dua är gängse och funkar alltid. Niandet har varit borta men återupptagits av en del yngre människor i en önskan att verka bildade och kontinentala. Man har dock missuppfattat användningen och tror att ni som tilltal är artigt och belevat. Det har dock aldrig varit avsikten, utan det ingick i ett system av tilltal för att markera social status. Tilltalet ni var då det lägsta tilltalet, som användes till personer som öht inte kunde eller förtjänade att tituleras. Mellan personer som titulerade varandra användes ni som instickstilltal tills man blivit så personliga att man duade. Man känner igen ordväxlingen från gamla filmer: -Äh, bäste bror, vi lägger väl bort titlarna va? -Ja visst, får jag bjuda dig på en cigarr!

Tror det mesta är sagt i de här trådarna:
http://forum.flashback.info/scandina...d.php?t=139209
http://forum.flashback.info/scandina...d.php?t=122170
http://forum.flashback.info/scandina...ad.php?t=93960

Jag använder enbart Ni när det är flera stycken jag tilltalar.

Då är du cp, ty Ni skall i pluralis användas om dem som i singularis benämns Ni, ni om dem som benämns du.

läser_bara förefaller inte alls att vara "cerebral pares", utan blott litet vilsen. Behärska Eder till nästa gång.

Stämmer alldels utmärkt, det.

"Ni" eller förnamn användes till tjänstefolk, medan artighet markerades med titel, eller åtminstone med "herrn", "frun" eller "fröken".

-"Skulle Greta vilja duka av bordet? Ni kan ta ledigt resten av kvällen när ni är färdig."
-"Å tack så mycket herrn! Jo, jag undrar om herr Vasile skulle kunna ge mig ledigt på onsdag eftermiddag, då jag ämnar besöka min krasslige bror?"
-"Självfallet, Greta kan sluta vid tvåsnåret."

Nej, "ni" är inte speciellt artigt. Jag har vid några tillfällen snäst av 25-åriga snorungar med kommentaren att "niar gör man bara på tjänstefolk, önskar lilla fröken/unge herrn titulera mig så ska ni använda herrn, ingenjören, eller mitt namn. Annars går det utmärkt med du, om folkvettet brister".

Vissa dagar har jag mental PMS.

Svenskan är väl inget mot rumänskans "doamna Vasilescu" (fru Vasilesu) med vokativformen "doamno", eller den nästan larvigt artiga "doamnavoastra/o"
(bokstavligen "vår fru", lite i stil med "nådig frun")