Tidigare erfarenheter: Alkohol, niktoin, cannabis, tramadol, xanor, valium, zolpidem, zopiklon, LSD, 25I-NBOMe, Special
Substans: MDMA, cannabis, alkohol
Dos: 120 + 60 + 60mg
Ålder: 21
Kön: Man
Vikt: 85kg
På senaste tiden har jag blivit vad mina vänner kallar för en "hippieknarkare". Jag har varit otroligt nära att fastna för droger som Tramadol, och har sedan dess lämnat opioder, benso och andra starkt fysiskt beroendeframkallande droger bakom mig. På senaste tiden har det nästan enbart varit cannabis och LSD som gäller.
Just hallucinogener har jag tagit i helt fel syfte. Efter att jag provade min första hallucinogen (25I-NBOMe) och kände den där otroliga euforin som ibland kan komma under trippen, den där euforin som känns så mycket mer meningsfull, ren och äkta än den man känner på opioder så fortsatte jag att ta hallucinogener som besatt, i jakten på den där euforin. Jag slutade bry mig om att titta in i mig själv för att lära mig mer om mig själv och min omgivning. I början blev det en gång i veckan som jag tog olika hallucinogener för detta syfte, en gång försökte jag två gånger under en och samma helg (först LSD, sen 25I-NBOMe), men det blev inte särskilt lyckat trots hög dos. Varje tripp innebar för mig i princip hälften eufori, hälften misär. För till slut så vänder alltid lyckan, och det går jävligt snabbt.
Efter att jag sneade ordentligt (antagligen ett direkt resultat av mitt euforisökande) så minskade även mitt hallucinogen-sug ordentligt, och jag började istället trippa kanske var trejde eller fjärde vecka. Jag hade insett att jag inte kunde bruka hallucinogener på det här sättet längre, det var oansvarigt och var faktiskt mer av ett missbruk än ett bruk, även om det säkerligen finns människor som hanterar det mycket värre än vad jag gör.
Då började en vän prata om att hon ville prova MDMA. "Det kan jag fixa", sade jag, och beställde hem ett halvt gram MDMA från Silk Road. Det var först bara tänkt att det skulle vara jag, hon och en annan vän, men sen var det en till som ville vara med. Vi bestämde ett datum, men tyvärr så blev stället där vi hade tänkt vistas oaktuellt, vi kunde inte vara där. Sedan har det gått ett antal veckor och inte blivit av, vi har helt enkelt inte hittat ett lämpligt ställe att vara på.
Så i lördags tappade jag tålamodet. Jag hade haft en jättetråkig dag, inga vänner vara tillgängliga för att umgås och jag kände inte för att spela eller titta på någon film. "Nej, jag ska fan prova MDMA", tänkte jag. Jag började förbereda ordentligt. Jag tog en multivitamintablett och tre magnesiumtabletter. Multivitaminen var jag inte säker på om den skulle göra någon nytta, men magnesium tog jag för att minska på käkspänningarna.
Jag åt två mackor eftersom jag var hungrig. Jag tuggade även ett "Calma"-tuggumi och runt sex stycken Postafen-tabletter. Dessa är mot åksjuka/illamående. Jag hatar, hatar, HATAR att vara illamående då jag har problem med ångest, och min ångest börjar alltid med att jag känner mig illamående, så syftet med dessa var att minska risken för illamående och kräkningar under come-upen. Jag rökte även lite cannabis för att lugna nerverna, och för att det är antiemetiskt. Jag är alltid väldigt nervös när jag ska prova en ny drog som påverkar ens sinnen och tankesätt.
När jag hade rökt och förberett allt så slängde jag i mig en kapsel (runt klockan 23 om jag minns rätt) som jag sedan flera veckor tillbaks fyllt med ca 120mg MDMA. Jag lade mig ner i sängen och tog det lugnt, pratade med lite folk på Facebook genom mobilen.
Tiden gick extremt långsamt. Fem minuter... tio minuter... tjugo minuter... Hmm, ingenting har hänt än. Trettio minuter... vad var det där? Jag tyckte jag kände en liten våg av lycka och välbehag forsa genom min kropp där, bara för en sekund. Nä, det måste vara som jag inbillar mig. Kan lika bra vara cannabisen.
Förtio minuter... femtio minuter... Nä, jag känner fan ingenting.
Jag satte mig vid datorn istället och gick in på Flashback och läste runt lite. Sextio minuter... Jag skrev i en tråd på Flashback och beklagade mig över att jag inte kände någonting. Någon föreslog att jag skulle ta mer. Trots att jag läst att påfyllning inte ska ge ökad effekt, utan bara ökad ruslängd, så tog jag en kapsel med ca 60mg i för säkerhets skull.
Sjuttio minuter... eh, fortfarande inget märkvärdigt. Musiken jag lyssnar på låter annorlunda, men det är säkert bara som jag inbillar mig. Åttio minuter... vänta, vad fan händer? Det pirrar lite lätt i hela kroppen och jag känner mig glad. Jag känner helt plötsligt att jag är ganska yr. Jag reser mig upp, jag är så överväldigad att jag får gå och lägga mig ner igen. Efter bara nåra sekunder så känner jag en EXTREM rush, ren lycka som sprider sig i hela kroppen. När jag tänker på det nu i efterhand så är det precis så jag har tänkt mig att rushen när man injicerar heroin känns. Någon som har erfarenhet av heroin får gärna inflika.
Lyckan var enorm. Ögonen spärrades upp. Och KÄRLEKEN! Jag råkade röra mitt täcke med handen. Jag började stryka med handen över det, plockade upp det och kramade om det. HERREGUD VAD JAG ÄLSKAR MITT TÄCKE!
Jag ligger kvar och myser i sängen ett tag, sen stället jag mig upp. Jag blir otroligt yr, kan inte stå upp, så jag sätter mig framför datorn. Jag förstod inte riktigt varför jag blev så yr. Hur kunde folk dansa så mycket när de tagit MDMA om man blir så här yr och knappt kan stå upp? Jag googlade lite, och hittade endast inlägg på forum av folk som blir yra dagarna efter de intagit MDMA, men inte under ruset. Det hjälpte inte mig att sluta tänka på det, men efter bara någon minut så slutade jag nojja. Jag mådde så jävla bra att det inte spelade någon roll längre. Jag mådde inte lika bra som under rushen, som är helt OSLAGBAR, men jag mådde fortfarande bättre än jag någonsin gjort. Euforin man kan få på LSD + en enorm kärlek till allt och alla i vårt universum är en kort, bra beskrivning av hur MDMA känns för mig.
Det som förvånade mig med ruset var väl att jag inte kände mig så stimulerad och rastlös som jag väntat mig. Visst, jag var pigg, men samtidigt så var jag väldigt seg i kroppen och ville helst inte röra på mig särskilt mycket. Men det passade mig bra, då jag behövde hålla mig till mitt rum.
Jag satte igång lite musik och gick in på Flashback, gick in på tråden där jag tidigare hade skrivit att jag inte kände någonting och skrev att jag fick effekt trots allt, och önskade kärlek och lycka åt alla som var där. Några andra som också var påtända kom också in och spred kärlek. Någon dryg människa kom in och sade att vi "pratade som bögar". Jag kunde inte riktigt bli arg på honom även om jag tyckte att han betedde sig som ett rövhål. "Du är säkert en fin människa innerst inne du också.", sade jag.
Även LightCloud kom in och skrev i tråden, och försvarade oss påtända människor som bara ville sprida kärleken till okända människor. Efter det inlägget blev jag otroligt fäst vid honom, han verkade som en sådan otroligt fin människa, så jag skrev ett PM och tackade honom för det. Då skrev han tillbaka och erbjöd att prata med mig på Skype genom text.
Jag tvekade lite i någon minut, men till slut så lade jag till honom på Skype. Samtidigt så satt jag och skrev till hälften av min vänlista på Facebook och beskrev hur bra jag mådde och hur mycket jag älskade dem.
Substans: MDMA, cannabis, alkohol
Dos: 120 + 60 + 60mg
Ålder: 21
Kön: Man
Vikt: 85kg
På senaste tiden har jag blivit vad mina vänner kallar för en "hippieknarkare". Jag har varit otroligt nära att fastna för droger som Tramadol, och har sedan dess lämnat opioder, benso och andra starkt fysiskt beroendeframkallande droger bakom mig. På senaste tiden har det nästan enbart varit cannabis och LSD som gäller.
Just hallucinogener har jag tagit i helt fel syfte. Efter att jag provade min första hallucinogen (25I-NBOMe) och kände den där otroliga euforin som ibland kan komma under trippen, den där euforin som känns så mycket mer meningsfull, ren och äkta än den man känner på opioder så fortsatte jag att ta hallucinogener som besatt, i jakten på den där euforin. Jag slutade bry mig om att titta in i mig själv för att lära mig mer om mig själv och min omgivning. I början blev det en gång i veckan som jag tog olika hallucinogener för detta syfte, en gång försökte jag två gånger under en och samma helg (först LSD, sen 25I-NBOMe), men det blev inte särskilt lyckat trots hög dos. Varje tripp innebar för mig i princip hälften eufori, hälften misär. För till slut så vänder alltid lyckan, och det går jävligt snabbt.
Efter att jag sneade ordentligt (antagligen ett direkt resultat av mitt euforisökande) så minskade även mitt hallucinogen-sug ordentligt, och jag började istället trippa kanske var trejde eller fjärde vecka. Jag hade insett att jag inte kunde bruka hallucinogener på det här sättet längre, det var oansvarigt och var faktiskt mer av ett missbruk än ett bruk, även om det säkerligen finns människor som hanterar det mycket värre än vad jag gör.
Då började en vän prata om att hon ville prova MDMA. "Det kan jag fixa", sade jag, och beställde hem ett halvt gram MDMA från Silk Road. Det var först bara tänkt att det skulle vara jag, hon och en annan vän, men sen var det en till som ville vara med. Vi bestämde ett datum, men tyvärr så blev stället där vi hade tänkt vistas oaktuellt, vi kunde inte vara där. Sedan har det gått ett antal veckor och inte blivit av, vi har helt enkelt inte hittat ett lämpligt ställe att vara på.
Så i lördags tappade jag tålamodet. Jag hade haft en jättetråkig dag, inga vänner vara tillgängliga för att umgås och jag kände inte för att spela eller titta på någon film. "Nej, jag ska fan prova MDMA", tänkte jag. Jag började förbereda ordentligt. Jag tog en multivitamintablett och tre magnesiumtabletter. Multivitaminen var jag inte säker på om den skulle göra någon nytta, men magnesium tog jag för att minska på käkspänningarna.
Jag åt två mackor eftersom jag var hungrig. Jag tuggade även ett "Calma"-tuggumi och runt sex stycken Postafen-tabletter. Dessa är mot åksjuka/illamående. Jag hatar, hatar, HATAR att vara illamående då jag har problem med ångest, och min ångest börjar alltid med att jag känner mig illamående, så syftet med dessa var att minska risken för illamående och kräkningar under come-upen. Jag rökte även lite cannabis för att lugna nerverna, och för att det är antiemetiskt. Jag är alltid väldigt nervös när jag ska prova en ny drog som påverkar ens sinnen och tankesätt.
När jag hade rökt och förberett allt så slängde jag i mig en kapsel (runt klockan 23 om jag minns rätt) som jag sedan flera veckor tillbaks fyllt med ca 120mg MDMA. Jag lade mig ner i sängen och tog det lugnt, pratade med lite folk på Facebook genom mobilen.
Tiden gick extremt långsamt. Fem minuter... tio minuter... tjugo minuter... Hmm, ingenting har hänt än. Trettio minuter... vad var det där? Jag tyckte jag kände en liten våg av lycka och välbehag forsa genom min kropp där, bara för en sekund. Nä, det måste vara som jag inbillar mig. Kan lika bra vara cannabisen.
Förtio minuter... femtio minuter... Nä, jag känner fan ingenting.
Jag satte mig vid datorn istället och gick in på Flashback och läste runt lite. Sextio minuter... Jag skrev i en tråd på Flashback och beklagade mig över att jag inte kände någonting. Någon föreslog att jag skulle ta mer. Trots att jag läst att påfyllning inte ska ge ökad effekt, utan bara ökad ruslängd, så tog jag en kapsel med ca 60mg i för säkerhets skull.
Sjuttio minuter... eh, fortfarande inget märkvärdigt. Musiken jag lyssnar på låter annorlunda, men det är säkert bara som jag inbillar mig. Åttio minuter... vänta, vad fan händer? Det pirrar lite lätt i hela kroppen och jag känner mig glad. Jag känner helt plötsligt att jag är ganska yr. Jag reser mig upp, jag är så överväldigad att jag får gå och lägga mig ner igen. Efter bara nåra sekunder så känner jag en EXTREM rush, ren lycka som sprider sig i hela kroppen. När jag tänker på det nu i efterhand så är det precis så jag har tänkt mig att rushen när man injicerar heroin känns. Någon som har erfarenhet av heroin får gärna inflika.
Lyckan var enorm. Ögonen spärrades upp. Och KÄRLEKEN! Jag råkade röra mitt täcke med handen. Jag började stryka med handen över det, plockade upp det och kramade om det. HERREGUD VAD JAG ÄLSKAR MITT TÄCKE!
Jag ligger kvar och myser i sängen ett tag, sen stället jag mig upp. Jag blir otroligt yr, kan inte stå upp, så jag sätter mig framför datorn. Jag förstod inte riktigt varför jag blev så yr. Hur kunde folk dansa så mycket när de tagit MDMA om man blir så här yr och knappt kan stå upp? Jag googlade lite, och hittade endast inlägg på forum av folk som blir yra dagarna efter de intagit MDMA, men inte under ruset. Det hjälpte inte mig att sluta tänka på det, men efter bara någon minut så slutade jag nojja. Jag mådde så jävla bra att det inte spelade någon roll längre. Jag mådde inte lika bra som under rushen, som är helt OSLAGBAR, men jag mådde fortfarande bättre än jag någonsin gjort. Euforin man kan få på LSD + en enorm kärlek till allt och alla i vårt universum är en kort, bra beskrivning av hur MDMA känns för mig.
Det som förvånade mig med ruset var väl att jag inte kände mig så stimulerad och rastlös som jag väntat mig. Visst, jag var pigg, men samtidigt så var jag väldigt seg i kroppen och ville helst inte röra på mig särskilt mycket. Men det passade mig bra, då jag behövde hålla mig till mitt rum.
Jag satte igång lite musik och gick in på Flashback, gick in på tråden där jag tidigare hade skrivit att jag inte kände någonting och skrev att jag fick effekt trots allt, och önskade kärlek och lycka åt alla som var där. Några andra som också var påtända kom också in och spred kärlek. Någon dryg människa kom in och sade att vi "pratade som bögar". Jag kunde inte riktigt bli arg på honom även om jag tyckte att han betedde sig som ett rövhål. "Du är säkert en fin människa innerst inne du också.", sade jag.
Även LightCloud kom in och skrev i tråden, och försvarade oss påtända människor som bara ville sprida kärleken till okända människor. Efter det inlägget blev jag otroligt fäst vid honom, han verkade som en sådan otroligt fin människa, så jag skrev ett PM och tackade honom för det. Då skrev han tillbaka och erbjöd att prata med mig på Skype genom text.
Jag tvekade lite i någon minut, men till slut så lade jag till honom på Skype. Samtidigt så satt jag och skrev till hälften av min vänlista på Facebook och beskrev hur bra jag mådde och hur mycket jag älskade dem.
__________________
Senast redigerad av AngelusDiaboli 2013-10-07 kl. 17:01.
Senast redigerad av AngelusDiaboli 2013-10-07 kl. 17:01.

Precis som igår så kändes det bättre efter att jag fått någonting i magen, men jag känner mig allmänt skum. 5-HTPn har nog hjälpt en del också, tror jag. Glömde ta igår, kanske därför jag mådde riktigt dåligt fram tills nu.