Hur vår personlighet/tänkande är uppbyggd.

Kanske passar bättre i psykologi mod får gärna flytta i så fall

Har under en längre tid funderat på hur jag egentligen värderar saker och ting i livet, hur jag fattar beslut och vad jag tycker är viktigt. I de här tankarna har jag kunnat uppmärksamma ett system för hur mina tankegångar fungerar.

Jag ville bara skriva av mig det här och se ifall det är någon som kan känna igen sig, eftersom jag inte är så van att skriva ner filosofiska tankar så ska jag försöka göra mitt bästa för att ni ska kunna hänga med.

Min tes är:

Människans psyke/tänkande är uppbyggt i tre olika dimensioner.

Den första dimensionen är den yttre, den sociala, det är den som människorna runt omkring dig ser, den som du visar att du är. Ibland känns det som att denna är den mest renaste formen av fritt sinne, det är här man vill vara. Men det kan också vara den som känns mest påklistrad och falsk.

Den kognitiva dimensionen är den där som du själv tror att du är, och vill visa för andra.
När man tänker på den kognitiva dimensionen så tänker du faktiskt själv hur du vill vara för att andra ska uppfatta dig på rätt sätt. Låt säga, att det är i den kognitiva dimensionen som du bestämmer hur du vill känna.

Ett exempel: säg att du har en person som du vill utveckla relationen med men inte vet hur du ska ”spela dina kort” Då bollar du mellan vad du själv värderar.
Är personen ett as som inte släpper in dig i sitt liv? – är det värt att fortsätta lägga ner tid? Ska du spela svår eller lägga alla kort på bordet?. De besluten påverkar ditt kognitiva beteende alltså hur du värderar saker och ting. Du själv bestämmer om det är hon som är ”bara vill att saker ska gå långsamt fram” eller om hon helt enkelt inte har intresse. Även fast du egentligen vet.

Den djupaste dimensionen är jaget. Det är den rösten som du hör argumentera med eller mot dina värderingar. De tankarna som du aldrig skulle släppa ut, som bara är för dig själv och som är alldeles för komplicerade eller opolitiskt korrekta för omvärlden att kunna förstå eller lyssna till.
Tankar som att, alla andra människors psyken också har dessa steg eller dimensioner till exempel.
Om det kognitiva psyket tänker frågan ”Varför är jag på den här jorden?” så frågar Jaget ”varför tänker jag varför är jag på den här jorden?”.
Den kognitiva dimensionen ställer frågor och söker svar på livet. Medan jaget ställer frågor och svar om dig själv.

Det kognitiva tänkandet kan ha varit det som tänkte att min rubrik på tråden känns grammatiskt fel. Och jaget kan ha varit det som nu tänker, varför bryr jag mig ens, jag förstod vad som menades. Vem har bestämt att jag måste påpeka det här, jag gör det bara för att höja mig själv i status om TS.

Är det någon som känner igen sig i något av det här? Funderingar?

Förstår inte riktigt dina 3 dimensioner. För mig verkar det som att alla dessa tre tillhör en och samma dimension, dvs den yttre, falska. Det du beskriver som den djupaste dimensionen "jaget" är enligt mig samma dimension som din kognitiva eller sociala, den där rösten i huvudet dvs.


Som jag ser det finns det enbart två dimensioner; Rösten i huvudet, dvs dina värderingar, åsikter och annat trams. Sådant som skapar lidande i människan; rädsla, ilska, hat, sorg, skam och svek. Det finns inte bara lidande i denna dimensionen; det finns även "positiva" reaktioner så som; stolthet, till viss del också glädje (för att ha uppnått något, som ändå faller tillbaka till normer och värderingar)

Sedan har vi den andra dimensionen; som är medvetandet. Här hittar vi förståelse, förlåtelse, glädje, lycka och annat mumsigt.


Problemet med människan är att dimension 1 har tagit över något så fruktansvärt mycket att vi i princip helt tappat bort dimension 2. I dimension 2 ligger alla svar vi behöver för att finna välmående, tyvärr har nästan hela mänskligheten fastnat i den första dimensionen, vilket är anledningen till allt lidande på jorden. Anledningen till alla krig, alla mord och alla skamliga situationer vi utsatts för i tonåren. Dvs detta är de flesta människornas verklighet, har blivit "normalt", norm. Är galenskap som einstein beskriver det. Oändlig mänsklig dumhet, eftersom vi inte lyckas komma ur denna dimension.

Vissa har genom tiderna nått dimension 2; jesus, buddha, einstein, eckhart tolle för att nämna några. Innebär att man låter sitt liv styras genom medvetandet, man har kommit loss från tankeverksamhetens grepp, släppt gamla normer och värderingar. Blivit fri från galenskaperna, nått nirvana/upplysning eller vad man nu vill kalla det. Syftet med livet är att nå nivå 2, nödvändigt för människan för överlevnad.

Självklart är det att rösten i huvudet inte är den djupaste dimensionen i alla fall. Du ska inte tro på allt du tänker. Dina tankar är ett resultat av din omgivning och är inte att förlita sig på.

För att sammanfatta och generalisera människor:

1.De som tror sina tankar är de som skapar lidande, de som straffar och dödar. De som styr världen tyvärr. Politiker, tror på sina egna åsikter och värderingar så hårt att det har helt tappat kontakten till dimension 2. Dessa människor dör och dödar för sina värderingar, de är galna. (i princip känslodöda människor, lever enbart på stolthet och "image")

2. Andra människor trivs hyfsat med sina värderingar och åsikter, mår ganska bra och lägger inte för mycket tid att reflektera över dessa något mer. Drömliknande tillstånd där fortfarande viss friskhet finns kvar, men för lite för att de ska ske någon förändring. De som klagar varje måndag, jobbar 9-5 och stretar på trots att det känns ganska meningslöst. (vanligaste typen av människor)

3. Lidande människor, trivs inte med sina egna värderingar och åsikter och förstår inte varför. Kan leda till oerhörd smärta, så långt att vissa är villiga att begå självmord. Ångest och depression. Här finns ganska mycket friskhet kvar men som tyvärr leder till lidande, detta är däremot viktigt för att människan ska utvecklas, det krävs lite lidande i denna fas för att sätta bollen i rullning och kräva förändring.


Trots dessa olika stadier av galenskap så finns friskheten inom oss alla, om vi bara vågar släppa våra egna värderingar och åsikter, släppa tron på livet och acceptera sanningen, låta medvetandet vakna till liv och finna oerhörd lycka, frihet och gemenskap. Himlen på jorden uppstår i denna dimension, inget mer lidande, bara mänsklig samhörighet och jämlikhet.