Citat:
Ursprungligen postat av
Bosh
Man behöver inte åka till Japan för att se japaner. Man kan gå ut i valfri metropol (London, Paris, New York etc.) och observera den välvårdade och rasligt friska japanska mannen som utan större problem hade kunnat attrahera en kvinna ifrån valfri vit stam ifall han kände för det, vilket är väldigt sällsynt att han vill.
Jag som vit man uppskattar att konversera med japanska män. Jag har träffat på en hel del i mina dar och slås direkt av deras rasligt sunda tänk och etnokollektivism. Jag kan ärligt talat inte påminna mig om att jag sett en japansk man nedlåta sig till att ens dregla över tanken att kladda på en stamfrämmande kvinna. Jag kan dessvärre påminna mig om en del japanska kvinnor som valt att ingå i tvåsamhet med rasfrämlingar och föda deras barn, dock inte i närheten av i samma utsträckning som dagens vita kvinnor.
Vi och japanerna delar den där äventyrs- och upptäckargnistan. De fascineras av vår kultur och är i regel ödmjuka emot oss men fördömer allt vad rasblandning heter. Japanen kan bjuda över mig på bbq men vill inte veta av mig eller mina stamfränder vid familjeexklusiva tillställningar. Här råder det ett konsensus och en ömsesidig respekt oss emellan.
Är jag ensam om att ha denna empiriska uppfattning av japanska män?
Först: Är du säker på att det är japaner du ser på gatorna? Numer ser kinesiska turister ut som sinnebilden av japanska turister á la 1980-tal. Officiellt åtminstone fördömer inte Japan blandäktenskap. Återigen: blandar du ihop Japan med Kina?
Det var uppfriskande att läsa om någon som faktiskt
ser upp till japanska män. Personligen, som boende i Japan, kan jag inte förstå vad en kvinna (oavsett var hon kommer ifrån) skulle se i en genomsnittlig japansk man. Han har oftast vare sig utseende, kropp, social förmåga, ölsinne, hälsa eller gott uppförande på CV:t. Hans yrkesroll som löneslav gör att han förtvinar som människa och efter att frun klämt ut två ungar så särar man snart på sängarna och slutar ha intimt umgänge för resten av livet.
Vita kvinnor, eller svarta för den delen, ser nog ingen lycklig framtid med en japansk man. Tvärtom är klart vanligare; oftast är det drivna och utbildade japanskor som vill något mer än bara vara hemmafru i kärlekslöst förhållande resten av livet, som gifter sig med utlänningar. Avkomman,
haafu, är mäkta populär (pga de västerländska dragen, får man anta).
Japanska män gifter sig kanske i mindre utsträckning över gränserna, men när det sker är det med filippinskor. Svårare att härleda, men tydligt ändå.
Japansk rasism existerar säkerligen så som TS tänker sig det. Men den är i så fall dold och svårtydd. Den explicita rasismen syns i form av svarta bussar med högtalare på taket och demonstrationståg. Udden ligger då mot andra gula folk, dvs kineser och koreaner främst.