Jaaadå, kommer alla säga. Men vill ha seriösa svar o ska ge bakgrund...
När jag var ung var det psykedelika som gällde, nu snackar vi musik.
Jag älskade det, och jag älskar det än idag.
Jag fick intresse för droger. Köpte HBWS, Vi var ett gäng, jag mixade ogämt o själviskt i yoghurten... Fick i mig kanske 9-10 frön typ.
Allt var fint, musiken flöt, väggarna andades o allt var allmänt mys (förutom den extrema bodyloaden. Plötsligt var det dags att spy. Sagt o gjort. Försökte lugna ner mig men hade redan hamnat i loopar. "kommer detta gå över?", "Kommer jag bli galen?", "vad är verkligt?", "varför gjorde ja såhär mot mig själv??" etc.
Då var jag 16, nu är jag 29.... Jag visste inte vad egodöd var då, men inseridag att jag var "på väg" mot en, men att jag vägrade släppa taget, vilket resulterade i min totala ångest.
Försökte sova, efter att klockan gått åt fel håll o jag fick min flickvän att läsa välkända barnsagor för mig ett tag så somnade jag.
jaja, det var väl det.. trode jag.. Allt var frid o fröjd. Tills två veckor senare. Plötslit kom allt tillbaka, inte ruset, men ångesten. Inser idag att jag bygge upp en ångest innom mig som tog sig ut i form av en panikattack.
Jag hade kanske bara 2 attacker. Men blev livrädd, och istället tog rädslan för panikattackerna över, och jag skapade någon form av agorafobi o tvångsbeteende (typ, aldrig gå ut utan vatten att splasha ansiktet med för att "vakna" etc)...
Jaja, tiden gick, jag blev "normal", jag blev stoner. Jag slutade vara stoner. Jag blev Kratom-ätare. och är en idag.
Så, idag är jag smygberoende av en låtsasopiat, inget alvarligt o klarar mig fint utan.
Dock de dagar då jag hade som värst ångest o hela verkligheten såg annorlunda ut (inga hallicar, uta den såg ond ut, husen stora, allt så "äkta" och hårt, svårt att beskriva.. Under den tiden LOVADE jag mig själv att ALDRIG försätta mig i denna situation igen...
Nu står jag i ett dilemma..
1. Hoppa på hästen o lära mig rida livet igen.
2. Vara nöjd som det är, då allt faktiskt är frid o fröjd.
Så, varför 2c-b? har hört om mindre mind-fuck.
Fuckade ur på 0,5g Mephedrone i ett glas soda också, en annan historia, men det lärde mig att jag växt som människa o kan hantera ångest betydligt bättre.
Nu vill jag sakta ta mig tillbaka till ruta ett. Inte bli ett pundhuvud, det är jag redan. Mkt benso, opiater om det finns (inte ofta, kanske nån gång/halvår, förutom Opium då som finns i Asien där jag bor deltid), tjack, ladd o annat. men benso o Kratom är det väl mest...
Jag vill bli motsatsen, jag vill se det vackra i verkligheten igen. Cannabis fick mig att se det. Ja, så Cb kanske är lösningen. Kanske. Ska börja röka igen. Inte dagligen som förr (säger jag nu), men iaf ibland o lära mig se livets andra sida.
MDMA känns som ett alternativ med?
Ingen entheogen jag vet. Men jag tror det skulle kunna hjälpa mig ta mig upp ett par steg och väck från benso o kratom som dagliga pålitliga källor till att göra mig känslolös nog att stå ut, eller vad säger ni psykonauter?
jag tänker 5-10mg 2cb. en dag. kanske nästa gång 15 osv.
Lära mig långsamt.
Är det en värd substans att göra denna resa med? Eller bör jag vänta på Meskalin eller Ayahuasca/DMT för att ransaka mig själv?
Svamp?
Har lovat mig själv inga tryptaminer, jag VET att jag kommer minnes detta på onsetten och det kommer färga trippen. är livärdd för det.
Så därför välger jag Fenetylaminer... För att lura mig själv...
När jag var ung var det psykedelika som gällde, nu snackar vi musik.
Jag älskade det, och jag älskar det än idag.
Jag fick intresse för droger. Köpte HBWS, Vi var ett gäng, jag mixade ogämt o själviskt i yoghurten... Fick i mig kanske 9-10 frön typ.
Allt var fint, musiken flöt, väggarna andades o allt var allmänt mys (förutom den extrema bodyloaden. Plötsligt var det dags att spy. Sagt o gjort. Försökte lugna ner mig men hade redan hamnat i loopar. "kommer detta gå över?", "Kommer jag bli galen?", "vad är verkligt?", "varför gjorde ja såhär mot mig själv??" etc.
Då var jag 16, nu är jag 29.... Jag visste inte vad egodöd var då, men inseridag att jag var "på väg" mot en, men att jag vägrade släppa taget, vilket resulterade i min totala ångest.
Försökte sova, efter att klockan gått åt fel håll o jag fick min flickvän att läsa välkända barnsagor för mig ett tag så somnade jag.
jaja, det var väl det.. trode jag.. Allt var frid o fröjd. Tills två veckor senare. Plötslit kom allt tillbaka, inte ruset, men ångesten. Inser idag att jag bygge upp en ångest innom mig som tog sig ut i form av en panikattack.
Jag hade kanske bara 2 attacker. Men blev livrädd, och istället tog rädslan för panikattackerna över, och jag skapade någon form av agorafobi o tvångsbeteende (typ, aldrig gå ut utan vatten att splasha ansiktet med för att "vakna" etc)...
Jaja, tiden gick, jag blev "normal", jag blev stoner. Jag slutade vara stoner. Jag blev Kratom-ätare. och är en idag.
Så, idag är jag smygberoende av en låtsasopiat, inget alvarligt o klarar mig fint utan.
Dock de dagar då jag hade som värst ångest o hela verkligheten såg annorlunda ut (inga hallicar, uta den såg ond ut, husen stora, allt så "äkta" och hårt, svårt att beskriva.. Under den tiden LOVADE jag mig själv att ALDRIG försätta mig i denna situation igen...
Nu står jag i ett dilemma..
1. Hoppa på hästen o lära mig rida livet igen.
2. Vara nöjd som det är, då allt faktiskt är frid o fröjd.
Så, varför 2c-b? har hört om mindre mind-fuck.
Fuckade ur på 0,5g Mephedrone i ett glas soda också, en annan historia, men det lärde mig att jag växt som människa o kan hantera ångest betydligt bättre.
Nu vill jag sakta ta mig tillbaka till ruta ett. Inte bli ett pundhuvud, det är jag redan. Mkt benso, opiater om det finns (inte ofta, kanske nån gång/halvår, förutom Opium då som finns i Asien där jag bor deltid), tjack, ladd o annat. men benso o Kratom är det väl mest...
Jag vill bli motsatsen, jag vill se det vackra i verkligheten igen. Cannabis fick mig att se det. Ja, så Cb kanske är lösningen. Kanske. Ska börja röka igen. Inte dagligen som förr (säger jag nu), men iaf ibland o lära mig se livets andra sida.
MDMA känns som ett alternativ med?
Ingen entheogen jag vet. Men jag tror det skulle kunna hjälpa mig ta mig upp ett par steg och väck från benso o kratom som dagliga pålitliga källor till att göra mig känslolös nog att stå ut, eller vad säger ni psykonauter?
jag tänker 5-10mg 2cb. en dag. kanske nästa gång 15 osv.
Lära mig långsamt.
Är det en värd substans att göra denna resa med? Eller bör jag vänta på Meskalin eller Ayahuasca/DMT för att ransaka mig själv?
Svamp?
Har lovat mig själv inga tryptaminer, jag VET att jag kommer minnes detta på onsetten och det kommer färga trippen. är livärdd för det.
Så därför välger jag Fenetylaminer... För att lura mig själv...
Gärna under en skogspromenad precis före soluppgången?