Främre korsbandet av, 2a gången, värt att fortsätta?

Hallå flashback!

Då var olyckan framme igen, efter att en motståndare som har blivit lurad att han kan dribbla, ramlade över mitt ben hände det för andra gången. Mitt främre korsband i vänstra knät är av. Blev 2010 opererad i högra knät för samma grej. Har inte alls haft några problem med höger knät! (som tur är..)

Jag fattar mig kort för att det känns så jäkla tungt just nu. Allt är bara grått runtomkring mig.
Anledningen till varför jag skriver här är att jag bara vill skriva av mig. Såhär har året sett ut:

Försäsongen blev kass, var borta runt 60-65% av försäsongsträningarna och kom därför inte upp i toppformen tidigt. När seriesäsongen började släppte allt, allt gick exakt som planerat och det märkte jag direkt när klubbar började visa intresse (Handlar mest om div1 södra och norra, ett i superettan och ett i div 2 västra götaland.)

Det tog 18 månader (!) efter min första operation eftersom jag fick en rejäl muskelbristning i samma ben i baksida låret efter ca. 1 månad. Bara det satte stopp i rehaben för mitt knä. Men jag är tacksam att det bara var det som var problemet.

Vad händer nu? Jag vet inte ens själv. Jag har nyss fyllt 19 år, jobbar vid sidan, har det bra annars. Fotbollen har bara varit en sådan stor del av mitt liv, någonting som jag tänker på hela tiden. Jag har sagt upp vänskapen med flera vänner och förhållanden pga jag inte hade folk bakom mig. Detta märkte jag efter min första operation då folk tog steget bak när jag egentligen behövde dem som mest!

Finns det någon här som har gått igenom samma? Nej, jag är inte rädd. Nej, jag kommer inte ge upp. Ja, jag har sådan stark stöd från vänner och familj. Kanske kan fortsätta träna seriöst till en viss nivå men börja lägga ner mer tid på min framtid (utbildning etc)?

Tack för mig, uppskattar hjälp!

Klart du ska fortsätta. Lyssna på ditt hjärta. Du är ung. Har du inte ambitioner för att nå extremt högt tycker jag definitivt du ska fortsätta att spela för du älskar fotboll.

Ta det en dag i taget så märker du själv hur du känner. Men ge inte upp direkt efter en skada. Rehab och spela lite igen, sen om du känner att du tappat för mycket/inte har lust så kan du lägga av. Men ta inte beslutet innan du kommit tillbaka och känt dig för igen.

Lycka till med allt och jag lider med dig kompis!

Kämpa på!

Befinner mig i en liknande sits och jag säger ja, klart att det är värt.
Får typ ångest när jag ser andra spela och inte själv kan spela, och hade det varit ett val så hade jag nog bara mått ännu sämre.

En kul grej vore ju om du bygge upp en annan typ utav fysik så att du blir en annan typ utav spelare när du kommer tillbaka, gjort det tidigare och tycker att det är riktigt kul.

Känner några spelare som gått igenom samma sak. Olika typer av komplexa knäskador. En av dessa, som drabbades av tre ledbandsskador på ett år, är idag tillbaka sedan en tid tillbaka. Ikapp de som var bättre än honom, och höjt sin tränings- och matchnivå betänkligt. Han är förövrigt på ungefär samma nivå som dig.

Sedan gillar jag generellt inte attityden om att man ska ge upp, man kommer ju inte bli proffs, det är kört, jag är för gammal för att ta sista stegen, etc. Dels så är jag övertygad om att många, många spelare i div2-1 skulle kunna gå in i en Allsvensk trupp med en hård uppbyggnadsträning i kroppen. Och det visar sig ganska ofta. Dessutom så måste man ha den verkliga drivkraften till att spela fotboll. Det är det överlägset roligaste som finns. Inget annat är i närheten för mig. Når man inte till proffsnivå, så ska man således inte känna att det var ovärt. Vägen har ju varit rolig. Jag skulle själv fortsätta spela även om jag till 100 % visste att jag inte når en högre division. För det är så jävla kul.

Jag kan bara tänka på vad jag själv skulle gjort i din situation. Jag skulle tänka på hur underbart varje mål är, hur jävla skön känsla det är när man slagit en genial genomskärare som leder till ett mål, för att sedan låta målskytten ta all cred medan man förnöjt går mot mittlinjen, och vet att de som vet, vet att det var mitt mål. Rent konkret skulle jag bygga upp min fysik och träna stenhårt. Nu har jag visserligen en dålig fysik, så för mig skulle det göra underverk, men det är iaf något du kan träna upp. För efter någon veckas träning är du minst lika bra med boll igen. Som fotbollsspelare växer du också av ålder, erfarenhet och att bli mer mogen. Så när du är frisk är du ändå en bättre fotbollsspelare än innan, även om du tyvärr vore ännu bättre med en säsongs träning.

Nu blev man ju nästan lite tårögd av hur fint du skrev

Du skriver ju själv att du inte ska ge upp. Vad exakt vill du uppnå med tråden? Du verkar ju redan ha det klart för dig.

Jag går själv igenom det du går igenom just nu. Och ja, det är fruktansvärt tråkigt att ständigt bara gå runt och längta efter att få spela fotboll igen. Vänta på uppskjutna operationer, vänta och upprepa samma tråkiga rehab.

Kommer det vara värt det? Utan tvekan. Att spela fotboll är det roligaste som finns. Även om jag vet att jag aldrig kommer bli bra.


TS, ge inte upp. Finner du glädje i fotbollen så ska du självklart fortsätta spela.

Blev en lång citering, men skitsamma!
För det första vill jag tacka er för era svar och för era underbara ord! (Framförallt anteri17!)

Var idag på ett möte hos en utav division 1 klubbarna och har skrivit på ett litet kontrakt där jag ifrån att jag blir 100% friskförklarad från rehaben kommer få hjälp och en opinion(?) på att representera klubben i 2 år. Så motivationen är på topp just nu iallafall! På tisdag ska jag träffa sjukgymnasten och läkaren för att få fart på processen till en operation.

Återigen, tack så mycket! Kan gärna göra en liten rehab-dagbok om så önskas (Ni har säkert bättre grejer för er ) Ha det bra!

Option tror jag bestämt att du menar.