Citat:
Ursprungligen postat av
Oskar.
Strukturen på serien i stort är det jag har svårast för. Det dyker upp en skurk som gör något i början av avsnittet och under avsnittet så utgör han ingen som helst gåta. Det är ingen CSI-utredning, ingen tankeverksamhet och ingen ansträngning. Allt som behövs för att lösa fallet ligger redan på skrivbordet, det handlar bara om att titta i rätt pappkartong. Mot avsnittets slut så dör mördaren, ofta för att polisen känt sig villiga eller nödgade att skjuta honom.
Det kanske är grovhugget, men det är en cykel jag tycker mig ha sett i varje avsnitt. Det är som om författarna inte har några andra förhoppningar än att vi ska förstå att Gotham är en stad där det vad som helst kan hända.
Ja. Det är inte Miami år 2014 när allt DNA-analyseras, mobiltelefonerna registrerar hur vi rör oss eller kvalificerad data mining i brottsbekämpande syfte - utan en jävligt korrupt stad på 80-talet där polisen sätter dit folk efter vad de känner för / är mutade att göra. Mannen på gatan litar inte på polisen, och snackar ogärna med poliserna (som illustreras av episod 5 där poliserna låtsas vara privatdeckare för att få svar) vilket gör att själva konceptet "brottsutredning" känns lätt medeltida.
Jag är väldigt känslig för mönster i TV-serier (och böcker, filmer mm - jag förutsåg slutet i filmen Avatar efter 20 minuter) men tycker inte att Gotham ännu gått ner sig i förutsägbarhets-träsket. Förvisso har de en rad "villain of the week", men det är ett löpande sidospår mellan Bruce Wayne, Fish, maffiakampen och Penguin, plus Gordon. Samt de senaste avsnitten Selina Kyle.
Så mycket kan hända.