Optimal argumentation

Om man bortser från att alla inblandade har olika förhållningssätt till argumentation, och istället ger alla parter ett medelvärde i sitt sätt att argumentera. Vad kan i så fall vara ett optimalt antal deltagare i t. ex en tråd i detta forum?

Om vi låtsas att en diskussion handlar om ett ämne dår det finns endast 2 tydliga ståndpunkter, antingen tror man på det ena eller så tror man på det andra. Hälften av de som deltar i diskussionen håller på den ena ståndpunkten och den andra hälften håller på den andra.

I en diskussion kan man ju försöka nå konsensus genom att lyckas vända den andra parter mer åt sin egna åsikt, eller kan man ju helt enkelt utvecklas genom att samarbeta och komplettera varandra, eller något annat. Men man ser ju en tydlig tendens att människan är mer intresserad av att argumentera emot en motpart än att samarbeta och komplettera en som tycker ungefär likadant.

Då tänker jag så här att om man bara är 2 personer med olika åsikt, då drar man ju i princip bara nytta av själva argumentationen. Är man istället 4 personer, 2 av varje sort , så drar man dels nytta av argumentation mot motparten samt den som är av samma åsikt som sig själv kan man komplettera.

Är det istället 20 personer, 10 av varje, då tenderar en diskussion endast bestå av pajkastning eftersom det oftast hittas minst en motpart som är "enkel" att argumentera mot och överbevisa, vilket kastar nyttan med diskussionen i skiten.

Så min tanke är egentligen om någon känner av någon slags helig gyllene regel gällande antal deltagare i en diskussion som direkt kan kopplas till om diskussionen kommer bli bra eller ren pajkastning?

Jag skulle vilja utöka det till fem, med en villrådig som lever i fältet mellan de säkra. Då blottläggs blinda punkter och ger perspektiv som de självsäkra saknar. Samtidigt vill alla slåss om det bytet, att få denne att ansluta sig. Och allt för sällan inser folk att man faktiskt kan vara i ett obeslutsamt läge, och att det kan vara nyttigt. Det kan vara första steget i att omvärdera sin ståndpunkt.

Ditt andra stycke håller jag med om. Och problemet är att diskussionen med den som är enkel att debattera mot ofta drar väg eftersom de får friktion under hjulen. Men man har egentligen inte åstadkommit något annat än falsk bekräftelse på sina trosföreställningar.

Jag skulle vilja påstå att pajkastning inte är avhängigt på antal personer som deltar i en diskussion det beror mer på hur personer argumenterar och beter sig gentemot varandra. Ofta kan det räcka med en person som är ihärdig nog för att lyckas sänka nivån betydligt, chansen för detta ökar naturligtvis ju fler personer som deltar i diskussionen.

Jag försöker använda mig av två olika metoder vid argumentation som eskalerat till pajkastning:
1. Försöka bemöta, men göra allt för att inte kasta paj tillbaka.
2. Ignorera personen helt.

Tyvärr har båda metoderna nackdelar, om man använder metod 1 så kanske man höjer nivån på diskussionen något men ofta inte tillräckligt, det kan också ge personen som argumenterar fult mersmak.

Metod 2 tycker jag är effektivast. Tyvärr kan det uppfattas som att man inte har något svar, istället för att det kanske istället handlar om att man inte vill föda ett OT spår eller man tycker att frågorna redan blivit besvarade tidigare och man vvill undvika upprepning.

Den gyllene regeln gällande argumentation är, i min hjärna, att hålla känslor utanför diskussionen.

Jag håller med till viss mån. Det beror såklart på vad man diskuterar, men man når nog snabbare och effektivast fram till nyare och bättre slutsatser om man håller känslor utanför.

En del personer är däremot väldigt känslosamma i sitt sätt att interagera med andra människor, oavsett forumsform. Det vore väldigt orättsvist om de inte ska få vara med i diskussioner, av just den anledningen. Det lutar åt diskriminering.