Berätta om era liv som jonkare??

För rätt så länge sen startade jag en tråd i "övriga droger" där jag uppmandae folk (och i första hand, Tim Hedlund) att berätta om sina liv som knarkare, men jag fick inte så mycket intressanta svar... Smacksilarne kanske har fört mer brokiga liv så jag ställer frågan här i stället...

OBS! Denna fråga riktar sig till användare av H och moffe... Det är dessa personer som jag vill att skall berätta om sina liv... Inte ni som bara leker med kodein och tramadol, ni har inga liv! =P

En gång tryckte jag i mig 2 matskedar koncentrerad Fun Light Saft. Blev bäng i 3 dygn

Kan bero på att det riktiga jonkarna kanske sålt av sin dator för nästa fix, men vad vet jag

Ja, men nästa gång en jonkare stjäl en bärbar dator kan väl han/hon koppla upp den till internet på motellet där han/hon skall möta någon "kund"... =)

Mitt liv som jonkare är in det nästa obefintligt, tar en del dolcontin varannan fredag (för o hålla det på en schysst nivå) testat heroin nu ett par ggr, först brunt vilket inte gav mig nåt o sen det vita i onsdags som gav mig allt o lite till...mitt liv ser väldigt enfaldigt ut, knarkar sådär lite lagom när ekonomin tillåter, bor ensam, har flickvän, jobbar osv...

Precis...

Förrutom de riktiga elitjonkarna som ligger 50 cm under jord för tillfället

ingen jonkare här,, bara testat H kanske 5ggr!!
men morfin och annat desto fler,, men är nu bara sporadisk opiatare!!

Då börjar väl jag då....

Vid 20års ålder röktes Hasch för första gången. Snart prövades även Amfetamin och Benzo, och tills jag var ca 23år så "helgknarkade" jag med ovanstående droger + LSD och E.

Runt 23års ålder så kom jag fram till den underbara drogen Heroin. Jag kände direkt att jag hittat hem. Det var ju så här jag ville må varje dag! Underbart!!

Och det var ju ingen risk att jag skulle bli som dom jag köpte Heroinet av, dvs utslagna pundare som varje dag måste ha jonk och säljer allt dom äger och kommer över.

"Jag" hade ju bra jobb (över 15000kr/mån efter skatt), fin bil, fin lägenhet, senaste datorn, senaste och största Widescreen-tv:n, senaste och största Hemmabioanläggningen med DVD å allt. Det var ju bara på helgerna jag njöt av Heroinet. Personerna jag köpte och njöt av jonk med sade alltid skrattandes: "Snart sitter du också här med nålen i armen"
Jag bara flinade åt dom och sade "knappast", inte jag, jag är ju en normal människa som harr allt, inkl god ekonomi.

Men något fattades, och bara Heroinet kunde ersätta det.
Jag var desperat efter en flickvän. 23år och fortfarande oskuld, trots normalt utseende, normala vänner (inte jonkarna). Jag var så blyg att om det var en fest med mina "normala" polare och det skulle komma mycket tjejer så avstod jag. Om en tjej kom fram å började snacka med mig på nån nattklubb så blev jag illröd i ansiktet och tyckte det var extremt jobbigt. Inte ens på Rave-fester med E å tjack i kroppen kund jag slappna av. Tillslut så slutade jag helt att "gå ut å festa" med mina normala polare och isolerade mig alltmer.

Min älskade bil, värd runt 50000kr, såldes för 11000kr. Dom pengarna tog slut på 7 dagar. Bilen efter byttes rakt över mot 600 Rohypnol. Allt i lägenheten såldes av, till och med El-tandborsten såldes för 200kr, precis så att jag kunde köpa ett "rör" (sugrör med Heroin)

Jobbet hade jag kvar, men sjukskrivningarna sköt i höjden och jag började ta Heroin även till vardags. Utåt sett var allt bara bra, men sanningen var att jag, innan jag åkte till jobbet, sköt i mig Heroin. Sedan tog jag benzo på jobbet för att hålla abstinensen borta tills jag kom hem. Då sprang jag in på dass, med diarren halvvägs ute, och löste en fix. På någon minut blev livet underbart igen.

Efter ca 1år med Heroinet sökte jag hjälp, sjukskriven med diagnosen "missbrukare, i.v Heroin"
Efter ca 6mån åkte jag på beh-hem, 12-stegs i ett litet skånsk samhälle. Desförinnan hade jag i ren desperation bekostat min egen avgiftning privat till en kostnad av 38000kr. Jag blev en stärkt människa av behandlingen och sprang på NA-möten och kramades. 2 veckor efter utskrivning hade nålen funnit min ven igen. In på avgiftning, träffade min fru, giftemål, barn m.m.

Idag sitter jag här, 28 år gammal, med ett fullständigt normalt svensson-liv. Men bara nästan. Då alkohol aldrig tilltalat mig så använder jag då och då opiater eller någon anna medicin i berusningssyfte. Men bara ibland och aldrig så att någon annan märker det. Ungefär som "normala" människor dricker alkohol, utan att det skadar dom själva, andra eller barnen.

Min kärlek för opiater kommer att vara livet ut, men det är upp till mig att se till att jag väljer om, hur mycket och när jag använder, så att jag ej faller tillbaka i helvetet som Heroinmissbruk skapar...


Tillägg: Många av dom jag umgicks med som också knarkade är idag döda. Några knarkar vidare och några kämpar mot sitt missbruk. En eller två har blivigt drofria.

Jag begick aldrig några brott, förutom inköp och användning av knark, och detta har nog bidragit till att den relativt lyckade "rehabiliteringen"

Det finns inte heller någon orsak till missbruket i min barndom. Jag växte upp i en paradis-by vid havet. Mina föräldrar hade god ekonomi och vi reste till Florida m.m. och levde ett gott liv. Jag finner ingen förklaring till mitt missbruk varken bland släkt eller vänner. Detta var något jag valde pga extremt dåligt självförtroende och blyghet...


Måste också säga att Sveriges narkotikapolitik är en Humanitär katastrof.
Dom som inte vill ha hjälp tvångomhändertages, och dom som vill ha hjälp får ingen. Dessutom finns det högt uppsatta personer som på fullaste allvar vill sluta med sprutbytesprogram. Innan Sverige kan ebjuda ALLA som vill hjälp, så skall sprutbyte och Subutexprogram vara möjligt för alla...

Det där var intressant läsning HobbyFarmaceut.

Jävligt intressant, HobbyFarmaceut!

Har du inte ett riktigt hårt sug efter Heroin hela tiden nu då?

Nej, faktiskt inte. Men när jag skaffar Citodon eller liknade så tar dom slut BETYDLIGT snabbare än läkaren tänkt sig...

så ska det se ut