har jag nån diagnos?

Har varit hemma (hos föräldrar) i +>1 års tid sedan jag slutade gymnasiet. Aldrig träffat folk typ. När jag har åkt på ärenden (typ doktor) och träffat folk så har jag blivit väldigt nervös och ångest (har väldigt svårt att käka då, mår illa, käkar seriöst knappt något den dagen)
Nu till mitt stora problem.

Jag har typ tvångstankar, alltså måste tänka på saker i huvudet rätt så mkt, har också tvångstankar då jag "säger" random ord upprepade gånger om och om igen.
Självklart kan jag sluta men liksom tvångstankar känns det som man mår sämre av att sluta (vill typ inte).

Är säker på att allt detta har orsakats av en period i livet då jag hade relationsproblem med en ovän. Tänkte så sjukt mkt den tiden, gick till kurator, skrev ner massa tankar på lappar.
detta i sin tur ledde till ännu mer tankar, då hade jag tankar om livet, filosoferade väldigt mkt om livet, osäker tonåring också.
Men under denna period var jag normal, å mådde bra, å tänkte aldrig samma tankar och "uttalade" inga ord.

Asså jag vet att jag kan sluta, har gjort det förr när jag hade liknande problem och efter då blev livet mkt bättre (normalt). Inte så att jag inte kan kontrollera de.

Jag har mkt tankar och tänker mkt, kan dagdrömma lätt, liksom jag pratar typ med mig själv i huvudet (typratar i hvudet: vad jag gör och vad jag ska göra, resonerar med mig själv) (pratar typ i stundens nu med vad jag ska skriva här i texten här näst). (detta pratandet har blivit värre på senaste 1 månaden. Tror inte jag hade detta så mkt innan.

dessa tankar gör att jag känner mig frånvarande och tappar fokus och uppmärksamhet (tex om jag pratar med nån kan jag börjar tänka på något dem sa eller liknande å då hänger jag inte alls med)

Alltså mkt av detta handlar om jag är osäker, dålig självförtroende, tänker massa på vad andra människor tycker och tänker.

Känns som jag håller på att förändras som människa, hände en väldigt konstig sak idag.
Skulle betala en produkt, kostade 149 kr hade jag nog kollat upp, när jag betalar ger jag fram 240 kr (2 hundralappar, 2x20). Vad hände här liksom? alltså jag är ju nervös och väldigt stressad när jag träffar folk, blir lätt man har för bråttom. Det var först efteråt jag såg kvittot jag blev chockad typ. Tänkte att jag kanske gav 500 kr (men stod 240 på kvitto), kommer inte ens ihåg vad jag gav dem.

Asså är säker om jag pratar med folk, så pratar jag helt normalt och kan ha ett samtal med någon.
Är säker dem inte märker nåt, ser en som helt normal. När detta inträffar så måste jag också verkligen uppträda normalt.
FRÅGOR:

1. Alltså kanske jag börjar få någon diagnos. Det jag tänker isåfall är typ: asperger eller schizofreni?
Vad är dina åsikter?

2. Asså detta är kanske helt normalt. är osäker, nervös, dåligt självförtroende, ångest, osv. Stressad man gör misstag osv, pratar för fort å glömmer bort saker.
Asså går detta verkligen att få en diagnos på hos läkaren? för jag är helt säker på jag skulle uppträda helt normalt i läkarens ögon och öron.

3. Det kanske inte dessa personer med någon av dessa 2 diagnoser gör (alltså läkare kanske upptäcker sådana här förändringar i beteende hos dessa personer)?

Slutligen:
Detta liksom förstör mitt liv, tappar fokus och har svårt att prata å lyssna på folk. Klarar liksom inte av att leva livet. Svårt att njuta å uppleva saker. Mår så mkt bättre av att vara normal å sluta mer tankarna. Därför jag är hemma för mig själv.
Asså jag gillar verkligen livet, gillar allting i livet, är jätte positiv, har stor vilja å lust, men allt detta sätter stopp för de.
Tack för din läsning å hoppas du tyckte de var intressant
Skriv gärna något

Ok, först måste du inse att du är KASS på att diagnosticera dig själv.

Men du ger bra info i övrigt, den kan jag jobba med.

Det låter som klockren OCD, ångestrelaterad och blir värre av stress. När din livssituation förbättas så blir symptomen färre och mildare.

Du är stressad som fan av dina problem vilket gör dig distraherad och tankspridd. Ångest gör det svårt att fokusera.

Alltså, OCD är huvuddiagnosen och resten är bara bieffekter av dessa problem.

Du kan gå till din vårdcentral, det är ofta en bra början. Där får du dock inte nån vettig diagnos, sånt skall göras på Vuxenpsyk.

Du kommer att erbjudas medicin, eventuellt är det de enda de vill ge dig. LÅT INTE DET HÄNDA!!!

Det kan hända att du behöver låga doser av medicinen under en period. Men det du behöver för att faktiskt rätta till problemen är samtalsterapi hos någon duktig psykolog. Det kan vuxenpsyk hjälpa dig med om du bara står på dig. Det kommer att ta rätt lång tid att få bukt med det hela, men om du är beredd att kämpa så ser du förbättringar fort.

Tänk på att medicin är som smärtstillande: Det kan behövas ibland, men det botar inget det bara döljer symptomen.

Men du är inte galen alls och inte ens konstig. Inte ens ovanlig. Dessa problem är så mycket vanligare än man tror och det typiska är att alla som har dem tror de är galna. Suck. Om man fått en peng varje gång någon sagt så...

Vill även lägga till att det verkar som om dina problem gett dig vad som påminner om social fobi. Det finns t o m en möjlighet att detta är grundproblematiken även om jag tror det är ytterst osannolikt. Fixa OCD'n så fixar sig resten!

Ok grymma och bra svar!. schystans att du ville hjälpa till! Fortsätt med detta i framtiden!
Har mkt att skriva och berätta och fråga.
Det går mkt lättare att komunicera på nån chatt.
Skulle gärna vilja chatta med dig, känner att du skulle kunna hjälpa mig till att må bra till den människan jag en gång var. Skicka pm eller skriv. höres..

Tack för berömmet. Men det är inte så enkelt... OCD är en seg åkomma och inget man kan fixa med några mail eller chattar. Vi snackar behandlingsplan, regler, hemuppgifter, uppcheckningar....

Det du behöver är en regelbunden vårdkontakt, helst med psykolog. Övrigt kommer inte att kunna hjälpa dig så det blir nån egentlig skillnad.

Jag är alltid öppen för PM när nån har en snabb fråga eller helt enkelt vill vara social. Men behandling skall utföras av folk som gör det på arbetstid. Vill du må bättre så behöver du hitta en sådan.

Lycka till!

Men en problematiskt faktor är om det kostar. För har inga pengar att lägga på sånt där. Eller kostar det något? isfåfall hur mkt?

En annan faktor är att det typ kan bli värre: alltså jag går till psykolog, då kan jag typ få ångest över jag söker hjälp för detta, alltså att jag har sjunkit så lågt å blivit så sjuk att jag behöver mental hjälp. Det jobbiga är att liksom behöva ta upp allting jag varit med om i livet å behöva förklara allt, vill ju bara slippa detta och sluta tänka på de, lämna de bakom mig. behöva förklara min tankar i detalj, kan bara bli jobbigt å kanske börjar tänka ännu mer då å blir värre. Ångest som sagt. Detta menar ja.

faktor 3: det där med medicin vill jag inte börja med. Hört det finns allt möjligt, typ sådant man bli beroende av å det verkar inte alls bra. Sedan vill jag inte ha medicin, tror sådan typ av medicin kan förvärra saker, olika biverkningar m.m. kanske man bli personlighetsförändrad, vilket de kanske gör, vet ej. Vill klara det på naturlig väg, vet att det går. Borde vara bäst. bara i värsta fall isåfall är medicin en utväg.

Jag är säker å tror min problem är väldigt speciella, vet hur man är som normal när man har normala tankar, typ som alex i solsidan när han filosoferar för sig själv. Mina problem är väldigt ovanliga extrema.

Håller med där med sociala fobin. Men samtidigt, alltså har inga problem att stå i centrum inför en stor grupp, behöver inte bry mig minsta vad folk tkr. Typ idag på ett teoriprov, snackade jag öppet högt inför en massa äldre folk samt en del snygga brudar, snackade till prov-personen,

börjar med detta så får jag se vad du svarar.

OCD -det finns jättebra och relativt snabb hjälp via Kognitiv beteende terapi -sök hjälp nu och börja leva!!!
Behandling är kostnadsfri om du börjar söka hjälp via närmaste VC
Inte alls säkert du behöver läkemedel om du gör det i början , handlar det om SSRI preparat dvs de som kallas antidepressiva läkemedel.Du har inte en depression , men teorin bakom är att samma "brist som orsakar depressioner kan orsaka tvångsmässiga tankar, beteenden osv.

Ps du har varken aspergers eller schizofreni.

Du. Dina problem är inte ovanligt extrema och definitivt inte väldigt speciella. Det du beskriver verkar vara en standard källarsittarkille av OCD-typ, problemen har satt sig. Ingen kommer att skiva artiklar i vetenskapliga tidskrifter om dig, ingen kommer att ens höja på ögonbrynen. Du blir en dussinpatient.

Det kan kosta lite att gå till psykolog och få detta avklarat. Men innan dess lär du ju knappast få någon inkomst, så du måste ju reda ut den biten.

"Mer ångest av att gå till psykolog". Nädu, det har jag svårt att tro. Inför första gångerna JA, alla är lite nervösa inför nåt nytt. Men man går ju inte till psykolog förrän man behöver det, så då "har man ju redan sjunkit så lågt". Ingen vidare människosyn du har när du verkar nedvärdera de personer som är smartare än vad du är och söker hjälp innan det går så här långt...

Läs på om OCD och sedan om KBT. Då får du svar på en hel del av dina frågor, särskilt behandlingen och vad som krävs. Hitta några sajter och läs så mycket du hittar. Har du sen frågor så kan du återkomma, men du behöver vänja dig vid att själv söka information.

Tja igen. Blir lite sent svar.
Kan du berätta vad ångest är å hur de fungerar. (läser på internet men vill höra din åsikt)
Alltså grejen är den, jag tror ALLTID jag ska bli normal och kunna sluta med mina tankar å ord.
Men jag slutar aldrig Ångesten blir den att det känns som man mår dåligt utan tankarna.
Söka hjälp kan jag inte nu, har ingen ekonomi.
vill heller inte säga något till mina föräldrar, dem skulle inte förstå å dem skulle se mig annorlunda.
Men jag håller på med jobb, försöker plugga taxi, å försöker få truck jobb.
Uppkörning imon så fösöker verkligen att sluta nu! Alltså imon så måste jag vara normal annars kommer jag ha svårt att koncentrera vad dem säger imon.... suck, vad jag har ångest, å inte lever livet å fungerar som en normal person.
Skriv gärna lite råd å tips inför detta.

Ångest är en fin liten mekanism som gör att människor lär sig att inte göra farliga saker. Ångesten har stort överlevnadsvärde. När grottmannen Kalle såg sin kompis Olle bli uppäten av en björn så blev han rädd. Nästa gång han såg en björn fick han ångest och sprang så fort han såg den. Då överlevde han. Sen såg han spår av en björn och fick ångest även då. Smart. Han gick åt ett annat håll än dit spåren pekade. Så han överlevde. Himla fiffigt.

Idag har vi inte lika många björnar, lejon, krokodiler osv att oroa oss för. Det är andra saker vi upplever som hotande. Chefens kommentarer som kan innebära att man blir avskedad, fruns beteende som kan innebära otrohet, knölen i bröstet som kan vara nåt allvarligt... Och ibland blir det fel. Vi upplever ett hot och vi försöker fly fast hotet bara är tankar inom oss, inget man kan fly från. Då blir det dysfunktionellt.

Ångesten har ett jobbigt sätt att förstärka sig själv. Tänk dig att du är rädd för hundar. Du är trött på detta och en dag ser du en hund säkert uppbunden vid en stolpe. Du tänker att du ska lära dig att inte få ångest av hundar så du går fram emot hunden. Steg för steg närmar du dig. Ångesten stiger för varje decimeter, men du går vidare. Hjärtat bankar, du svettas, du darrar... sen till slut klarar du inte mer och du känner paniken komma. Du vänder och går därifrån.

Vet du vad du nu gjort? Jo, du har befäst ångesten. Du mådde sämre ju närmare hunden du kom, men allt gick över när du gick därifrån. Alltså har du nu lärt in ännu hårdare att om du bara flyr från det jobbiga så mår du bättre. Dina problem har alltså blivit ännu allvarligare.

Vad du SKULLE ha gjort är följande:
Gå fram emot hunden tills du börjar känna viss ångest. Stanna. Stå still tills ångesten har gått över HELT. Även om detta tar en timme. Bara stå kvar. När ångesten har lagt sig så bör du gå därifrån. Du har då segrat. Du vet att det går över och att du denna gång vann.
Nästa gång gör du likadant. Men nu kan du förhoppningsvis komma ett steg närmare innan du behöver stanna.
Och så fortsätter du. Gång efter gång kommer du närmare och går inte därifrån förrän du vunnit över ångesten.

När det gäller OCD så är det en felkoppling där man liksom inte hittar avstängningsknappen. Man kan inte bli säker på vissa saker. Det enda som hjälper är att INTE försäkra sig. Man skall alltså inte göra just de sakerna som gör en lugnare. Men för att välja rätt saker och inte göra för mycket så bör man snacka med ett proffs först. Nån som guidar en genom processen. Att få bort tankarna är lite klurigare, men det handlar om att hitta egna argument för att de är FEL. Det finns mycket knep kring sånt.

Om jag inte redan gjort det så rekommenderar jag följande bok:
http://www.bokus.com/bok/97891271158...-undviker-dem/
Jäkligt lättläst, mycket bra. Den tar upp hur dina tankar förstör för dig ibland och hur du kan hantera det. Billig är den också

Angående imorgon är det svårt, det är ju så kort tid. Men just nu har du ångest för att få ångest, det är ditt stora problem.

Så förutsätt att du kommer att få ångest. Bli förbannad på faktumet. Jaga upp dig lite. Man kan inte vara arg och rädd samtidigt, så blir du riktigt sur och irriterad på hur jävla orättvist det är så kan du sannolikt varva ner. Skriv ett brev, ett dagboksinlägg eller nåt där du får ur dig alla aggressiva känslor du har, hur du hatar hela skiten och hur orättvist det är. Var cynisk, var hånfull. Men ta för givet att du kommer att ha ångest imorgon så du ställer in dig på det. Då blir det mycket lättare.

Hitta en inre bild, nåt som lugnar dig. Att du ligger på rygg och flyter i en mörk pool, att du flyger som en örn över ängar, att du ligger skyddad i en grotta och sover. Vad som helst som känns tryggt för dig. Varje gång du börjar nojja kring imorgon så fnyser du ut luft genom näsan och går tillbaka till din bild. Gör det hundra gånger om det behövs. Var målmedveten.

Hoppas detta hjälper dig iallfall lite. Lycka till imorgon och berätta gärna hur det gick!

Aa tack för dina svar
Jag kommenterar detta mer å skriver hur de gick imon.

Då kommer uppdaten.
Jo visst, klarade körprovet, phew var ju rikitgt lätt. Tur att jag inte fick köra i stan, så mkt trafik
Jag klarade också det ganska bra mentalt. Alltså när de väl gäller, när jag träffar andra människor, då liksom blir det naturligt att jag slutar med tankarna å fungerar normalt.
Visst, hade vissa sekvenser under körningen då jag tänkte rätt mkt: "måste fokusera, måste koncentrera mig, måste lyssna på vad han säger" som gjorde jag tappade koncentrationen lite.
Alltså hör ju vad folk säger när jag har dessa tankar men det är svårt att liksom förstå vad dem menar om dem säger något komplicerat. Alltså jag tror å hoppas jag kommer bli normal å må bättre när jag börjar jobba å träffa folk så jag gör saker hela tiden. Försöker ju bli bra innan med tills dess. Vill hela tiden må bättre å bli normal men jag kämpar med att låta bli.

När jag körde så hade jag inte tvångord som jag sa inombords i mitt huvudet hela tiden, allt sådant släppte. Men ändå negativa med allt vad dessa tankar har orsaket är att jag har svårt att koncentrera mig å förstå vad folk säger.

Alltså kan ge ett exempel på vad för typ av tanke jag haft. Typ när jag skrivit något ( eller hört något) å vill komma på lite synonymer till ett ord, så MÅSTE jag googla upp ordet å leta efter synonymer till ordet. Annars känns de som de ligger hela tiden å huvudet å stör mig.
Ungefär såhär fungerar tvångstankarna, måste liksom tänka å säga orden.

Alltså rent generellt så mår jag bättre idag, känner mig friskare när jag varit iväg såhär. Så det är sånt här som hjälper mig.