Konservatismen och "judefrågan"

En alltid lika känslig, men oundviklig fråga som stundtals når mitt sinne. Jag ska försöka hantera den varsamt. Något judehat hoppas jag inte uppväcka, ty jag hyser intet agg för varken gruppen eller dess individer, men är ändå medveten om dess problematik. Jag ämnar inte fokusera på "ZOG", "internationell judenhet", "frimureri" eller liknande postulerade konspirationer. Istället syftar jag till den problematik som i Västerlandet följer av judens kosmopolitiska natur. Juden har större delen av historien fått finna sig kringresande utan någon land att finna rot i och därigenom utvecklat en etnisk identitet centrerad kring en övernationella identifikation med andra judar, präglad av det utanförskap man känt gentemot den inhemska befolkning i de länder man slagit sig ner och den unika trosföreställning man besitter. Likt sina semitiska bröder "araberna" och det nomadiska folket "romer" har man byggt sin identitet kring en gemensam åskådning, till sitt väsen internationell eller pan-nationalistisk, inte knuten på samma sätt till den jord våra förfäder trampat och det blod de fört vidare såsom präglat västerlandets kulturarv.

Ur detta föds också tanken för oss i väst alltid varit främmande, den kring den multietniska civilisationen där individen kan färdas fysiskt och själsligt från hörn till hörn och bli en del av den mångdimensionella relativistiska värld "metropolen" utgör. Den mångkulturella utopin är född ur judens lynne. Inte minst ges detta uttryck i Roths skönmålning av det mångetniska Österrika-Ungern, där judens kosmopolitiska drömmar levandegjordes och han inte behövda känna det utanförskap som präglat judarnas levnad i övriga Europa.

Specifikt för juden, som skiljer denna från andra nomadiska folk är dess utpräglade intellekt och sinne för finans. Till skillnad från romen eller araben som likväl hyser en ovilja till integrering med majoritetssamhället men som saknar reellt inflytande, tenderar juden att ta plats i maktens korridorer i egenskap av framgångsrik storkapitalist, opinionsbildare och mediemogul. Märk väl att jag inte förordnar någon illvilja i dennes natur, men ändock väcker judens privilegierade position en del frågar kring ideologiskt inflytande på det moderna samhället. Inte minst eftersom kapitalets intressen går hand i hand med liberalismens; där man välkomnar idéer kring fri marknad, globalism, konsumism, rovkapitalism, kommersialism, lönedumpning, effektivisering av arbetstagaren, anti-protektionism och anti-nationalism osv osv. Sannerligen lockande idéer för Krösus oavsett etnicitet, men där juden befinns pga sin natur, till skillnad från den västerländska kollaboratören sakna den ambivalens och samvetskval västerlänningen tvångs tampas med gentemot sitt folk.

Jag förstår att "judefrågan" är något man gärna skjuter bort och prokrastinerar, liksom jag själv ofta gör då den tenderar att mynna ut i antisemitism. Men det är ändå något som gäckar mig att man inom konservatismen tycks sakna orientering i fråga, när det trots allt rör sig om en folkgrupp vars ideal så starkt skiljer sig från de ideal vi som värnar om västs fortlevnad vill skydda. Inte heller kan man förneka densammes politiska inflytande i den värld vi befinner oss i.

Egna tankar i frågan? Är det något som berör er, eller ser ni "judefrågan" som illusionär? Om den är av vital art, hur bör den då bäst hanteras för att undvika fällan av kontraproduktivitet?

"specifikt för juden"

Vilken jude syftar du på då?


"Jag förstår att judefrågan är något man gärna skjuter bort och prokrastinerar"

Att du inte skjutit dig själv däremot är något som du "prokrastinerar".
Det förstår vem som helst.

Inlägg som ovan påvisar tyvärr svårigheten att röra vid ämnet. Hade jag talat om "muslimfrågan" hade jag mötts av en rad ryggdunkar av folk som genast känner igen sig i problemformuleringen, men nämner man "judar" reagerar de flesta tyvärr reflexartat med att tänka förintelserevisionism, konspirationsteorier och nazism.

Det var ingen reflex för det första, utan en reaktion på det autistiska språket, samt det nya
mer ovanliga greppet som här använts till att attackera judar från en annan vinkel.
Mot sådant finns inga inarbetade reflexer, och jag hade aldrig i åtanke vare sig förintelserevisionism,
konspirationsteorier eller nazism.
Däremot vänder jag gärna på steken, och tänker tvärtom, att judarna istället skulle börja utrota
europeer för ovanlighetens skull, för balansens skull om inte annat.
Jag lämnar alla teorier därhän, och pratar dödssiffror istället.
Som du säkert fattade bakom den autistiska dimman som du verkar röra dig i, så använde jag ordet
"prokrastinerar" du själv använde i judefrågan, till att istället beteckna senareläggandet av ditt eget självmord, apropå "den slutgiltiga lösningen" som du uppenbarligen avsåg.
För övrigt är ditt inlägg ett lapptäcke av lösryckta delar av den redan befintliga antisemitiska
litteraturen på Flashback.
Avsikten du har är att på ett nytt och oprövat sätt angripa judar.
Något annat värde än det lustiga språket står ej att finna i inlägget.
Substanslösheten är i sig något som ytterligare befäster likheten med Grönköpings
veckoblad, varför jag uppskattar inlägget för dessa kvaliteer.
Men det var väl knappast din avsikt att vara rolig.

Nej, jag åsyftar inget folkmord. Jag bara ställer en öppen fråga kring huruvida judarnas inflytelserika position via exempelvis framstående mediebolag som Bonniers är problematisk utifrån judarnas annorlunda kultur. Det är en etnisk minoritet som på många sätt sköter sig väl och är lättintegrerad, men som i grunden har en världsbild som skiljer sig från den västerländska, vilket givetvis blir intressant när man betraktar utvecklingen i det moderna samhället.

Du har 1 + 1, men vill inte riktigt koppla ihop det till 2.
Jag vet vad du frågar (har frågat mig det själv) och det finns inte få konservativa personer som kan tala öppet och diskutera judiskt inflytande/maktstrukturer.

Men varför gör det inte det? Antagligen därför att du ger dig in i ett tabu-belagt ämne som backas upp av den mäktigaste och mest inflytelserika lobby (skolor, media, politiska institutioner, finans) du har att göra med + att vi har matats med vår gemensamma skuld efter 1945. Det är klart att det finns konservativa personer medvetna om frågan, men de kommer aldrig att erkännas som "konservativa". De kommer att erkännas som anti-semiter, nazister eller rasister. Det finns inga nyanser i det här tabubelagda ämnet. Undantaget är om du är av judiskt ursprung (exempelvis Norman Finkelstein, Paul Gottfried, Gilad Atzmon): Då är du istället en självhatande judisk person.

I frågan du pratar om är därför ingen vare sig konservativ, socialist eller "nationalist". Du kan bara vara anti-semit. Om du tittar på den konservativa rörelsen i USA så finns ingen kritik vare sig mot judiskt inflytande eller Israel. Det finns vissa undantag, men i stora hela existerar detta inte.

Är Bonniers medieinflytande på något sätt problematiskt, frågar du. Du kommer sedan med svaret i frågoform, då du till synes inte vill skriva ut det själv. Gruppen vi talar om har, som du säger, en annan (men inte alltid) världsbild. Den är överrepresenterad att kritisera konservatism och tveklöst den vinnande gruppen att kritisera och motverka all form av nationalism och etnisk sammanhållning. Finns det då något problem med det icke-representativa ägarskap som många av gruppens individer innehar? Och jag menar Bonnier, herregud, det är bara en droppe i havet. Precis som Sverige är en droppe i havet. Bonnier är en del av ett större mönster som finns återspeglat i så många andra samhällen och situationer.

Om frågan inte vore så problematisk, varför är det då så problematiskt i sig att ens diskutera den?

Väl rutet, och jag instämmer i sak. Problematiken är spridd och inte heller knuten till blott stora aktörer, om än de utgör typexemplar. Jag tror inte på egenskaper knutna till ras såsom en grupp skribenter tycks göra, inte heller någon utstakad plan. Men ser man, såsom konservativ, kultur och tradition som starka band att hålla samman en holistisk enhet, vad vi nämner som etnicitet, så blir också tidigare teorier överflödiga. Likt vår värdegrund formats kring ett historiskt arv knutet till en geografisk plats och dess bosättare, formar andra sin värdegrund. För den nomadiska människan som levt utspritt som minoritet blir därav nationalismen något främmande. Rentav tycks nationalismen väcka avsmak hos de folk som i själen isolerat sig från majoriteten och över gränserna knutit sina band kring utanförskapet de upplevt i varje enskilt rike.

Likt jag tidigare nämnt hyser jag inte agg mot judarna, ty likt andra folk är de inte en homogen grupp, varken psykologiskt eller praktiskt, men på generell basis går att dra tydliga linjer. Till skillnad från andra nomadiska folk, eller för den delen, minoriteter runt om i Europa, är men generellt sett något så unikt som framgångsrikare än majoritetsbefolkningen och framförallt tenderar man att skapa sig ett oproportionerligt inflytande sett till sitt procentuella antal bland den totala populationen. Det gör gruppen betydligt mer högintressant än andra folk med liknande rotlösa historia. Inte minst eftersom dess värdegrund är så skild från den klassiska västerländska kulturen kring blod och jord.

Som konservativ tror jag någon gång man måste nå fram till frågan och hitta en väg att bearbeta den. Liksom de konservativa ställdes inför samma problematik innan världskrigens utbrott, är frågan än aktuell. Den gången vann de krafter som satte tron till eugeniken och de radikala lösningar utopismens ideologier kom att trolova. Någonstans tror jag rädslan för samma utveckling ligger till grund för beröringsskräcken vi ser idag.

Vad och vem är en jude först och främst?

Kan jag bli en jude om jag konverterar, fast jag är blond och blåögd med rena linjer i hela släktträdet?

En jude är någon som har ett judiskt utseende.
Du kan bli jude om du konverterar utseendet.
Vad en person med judiskt utseende har för "världsbild" m.m, och som omtalas i tråden,
saknar betydelse.
Omgivningen, och utomstående betraktare tillskriver en person med judiskt utseende
alla de (extremt dåliga) egenskaper man påstår att judar som grupp har.
Denna syn på judar omsätts till konkret förföljelse endast om de aktuella judarna
tillhör en lägre samhällsklass än vad angriparna har.
Judarnas position under efterkrigstiden som överklass är därför den enkla
anledningen att de lyckats överleva den här gången.
I det klassiska fallet är angriparna poliser, och jag är nog den ende juden i Sverige
som formellt tillhör en lägre samhällsklass än poliser...

En jude är en person som har Gamla Testamentet som nationalitet, tänk israeliter. Ja, du kan bli jude! Fast jude är någonting man utbildar sig till att bli, det är inte som kristendomen eller islam där du bara drar trosbekännelsen så tillhör du gruppen.

En persons ursprung eller religiös bekännelse bryr jag mig inte om. Om jag gillar eller ogillar en person beror det på dennes beteende, inte på tidigare nämnda persons ursprung eller religion.

Den grupp som har den främsta, rasliga övertygelsen av alla är den judiska. Judarna är den otvivelaktigt mest konservativa och nationalistiska grupp som existerar i hela världen. De är omätbara. Israel är också den främsta nationalistiska staten vi har att jämföra med idag. Det du bör fråga dig är hur detta går ihop med faktumet att samma grupp har varit överrepresenterad och den vinnande gruppen att kritisera precis dessa egenskaper och dessa idéer hos, vad du kallar, värdfolk.

Och visst är de en homogen grupp. Judarnas existens och tro är till en hög grad baserad på etnicitet och ras, med en gemensam tro på detta. De har fört sin etnicitet vidare i flera tusen år. På så vis har de en imponerande historia med otrolig styrka och tro på sitt folks överlevnad trots att de levt spridda runtom i världen. Skulle de inte varit detta, skulle de upplösas.

Skon klämmer därför i faktumet att man har kritiserat och motarbetat andra länders nationer och folk, medan man gör det motsatta (som alltid) gentemot den egna. Där har du den springande punkten.

Pekar du ut detta (faktum) är du automatiskt en anti-semit, nazist, eller rasist.
Därför tar få personer, konservativa eller icke, ens i frågan med tång. Det finns konsekvenser som alla känner till.