En alltid lika känslig, men oundviklig fråga som stundtals når mitt sinne. Jag ska försöka hantera den varsamt. Något judehat hoppas jag inte uppväcka, ty jag hyser intet agg för varken gruppen eller dess individer, men är ändå medveten om dess problematik. Jag ämnar inte fokusera på "ZOG", "internationell judenhet", "frimureri" eller liknande postulerade konspirationer. Istället syftar jag till den problematik som i Västerlandet följer av judens kosmopolitiska natur. Juden har större delen av historien fått finna sig kringresande utan någon land att finna rot i och därigenom utvecklat en etnisk identitet centrerad kring en övernationella identifikation med andra judar, präglad av det utanförskap man känt gentemot den inhemska befolkning i de länder man slagit sig ner och den unika trosföreställning man besitter. Likt sina semitiska bröder "araberna" och det nomadiska folket "romer" har man byggt sin identitet kring en gemensam åskådning, till sitt väsen internationell eller pan-nationalistisk, inte knuten på samma sätt till den jord våra förfäder trampat och det blod de fört vidare såsom präglat västerlandets kulturarv.
Ur detta föds också tanken för oss i väst alltid varit främmande, den kring den multietniska civilisationen där individen kan färdas fysiskt och själsligt från hörn till hörn och bli en del av den mångdimensionella relativistiska värld "metropolen" utgör. Den mångkulturella utopin är född ur judens lynne. Inte minst ges detta uttryck i Roths skönmålning av det mångetniska Österrika-Ungern, där judens kosmopolitiska drömmar levandegjordes och han inte behövda känna det utanförskap som präglat judarnas levnad i övriga Europa.
Specifikt för juden, som skiljer denna från andra nomadiska folk är dess utpräglade intellekt och sinne för finans. Till skillnad från romen eller araben som likväl hyser en ovilja till integrering med majoritetssamhället men som saknar reellt inflytande, tenderar juden att ta plats i maktens korridorer i egenskap av framgångsrik storkapitalist, opinionsbildare och mediemogul. Märk väl att jag inte förordnar någon illvilja i dennes natur, men ändock väcker judens privilegierade position en del frågar kring ideologiskt inflytande på det moderna samhället. Inte minst eftersom kapitalets intressen går hand i hand med liberalismens; där man välkomnar idéer kring fri marknad, globalism, konsumism, rovkapitalism, kommersialism, lönedumpning, effektivisering av arbetstagaren, anti-protektionism och anti-nationalism osv osv. Sannerligen lockande idéer för Krösus oavsett etnicitet, men där juden befinns pga sin natur, till skillnad från den västerländska kollaboratören sakna den ambivalens och samvetskval västerlänningen tvångs tampas med gentemot sitt folk.
Jag förstår att "judefrågan" är något man gärna skjuter bort och prokrastinerar, liksom jag själv ofta gör då den tenderar att mynna ut i antisemitism. Men det är ändå något som gäckar mig att man inom konservatismen tycks sakna orientering i fråga, när det trots allt rör sig om en folkgrupp vars ideal så starkt skiljer sig från de ideal vi som värnar om västs fortlevnad vill skydda. Inte heller kan man förneka densammes politiska inflytande i den värld vi befinner oss i.
Egna tankar i frågan? Är det något som berör er, eller ser ni "judefrågan" som illusionär? Om den är av vital art, hur bör den då bäst hanteras för att undvika fällan av kontraproduktivitet?
Ur detta föds också tanken för oss i väst alltid varit främmande, den kring den multietniska civilisationen där individen kan färdas fysiskt och själsligt från hörn till hörn och bli en del av den mångdimensionella relativistiska värld "metropolen" utgör. Den mångkulturella utopin är född ur judens lynne. Inte minst ges detta uttryck i Roths skönmålning av det mångetniska Österrika-Ungern, där judens kosmopolitiska drömmar levandegjordes och han inte behövda känna det utanförskap som präglat judarnas levnad i övriga Europa.
Specifikt för juden, som skiljer denna från andra nomadiska folk är dess utpräglade intellekt och sinne för finans. Till skillnad från romen eller araben som likväl hyser en ovilja till integrering med majoritetssamhället men som saknar reellt inflytande, tenderar juden att ta plats i maktens korridorer i egenskap av framgångsrik storkapitalist, opinionsbildare och mediemogul. Märk väl att jag inte förordnar någon illvilja i dennes natur, men ändock väcker judens privilegierade position en del frågar kring ideologiskt inflytande på det moderna samhället. Inte minst eftersom kapitalets intressen går hand i hand med liberalismens; där man välkomnar idéer kring fri marknad, globalism, konsumism, rovkapitalism, kommersialism, lönedumpning, effektivisering av arbetstagaren, anti-protektionism och anti-nationalism osv osv. Sannerligen lockande idéer för Krösus oavsett etnicitet, men där juden befinns pga sin natur, till skillnad från den västerländska kollaboratören sakna den ambivalens och samvetskval västerlänningen tvångs tampas med gentemot sitt folk.
Jag förstår att "judefrågan" är något man gärna skjuter bort och prokrastinerar, liksom jag själv ofta gör då den tenderar att mynna ut i antisemitism. Men det är ändå något som gäckar mig att man inom konservatismen tycks sakna orientering i fråga, när det trots allt rör sig om en folkgrupp vars ideal så starkt skiljer sig från de ideal vi som värnar om västs fortlevnad vill skydda. Inte heller kan man förneka densammes politiska inflytande i den värld vi befinner oss i.
Egna tankar i frågan? Är det något som berör er, eller ser ni "judefrågan" som illusionär? Om den är av vital art, hur bör den då bäst hanteras för att undvika fällan av kontraproduktivitet?