Jag har länge varit av uppfattningen
att en omständighet av betydande vikt för möjligheten av en dialog
mellan två personer
är att dom båda måste befinna sig i någorlunda psykisk balans - dvs ha fungerande psyken.
Vidare har jag varit av uppfattningen
att en dialog (kommunikation) äger rum i en omgivning (en miljö).
Det har nu slagit mig att även omgivningen måste befinna sig i balans.
En självklarhet förvisso, då dom båda (psyket/omgivningen) avspeglar varandra.
(Jag är medveten om att jag vid denna punkt inte kan definiera varken "psyke" eller "omgivning", och håller för troligt att det kommer att förbli så.)
Icke desto mindre utvidgar sig nu mängden av mina uppfattningar
till att omfatta även den
(Omvärld. Yttervärld. Är naturligtvis andra möjliga benämningar istället för "omgivning".)
att en omgivning i vilken en dialog mellan två personer föreställes kunna äga rum
kan föreställas såsom havande ett regelverk.
Den i dialogen ingående, med psyke utrustade, personen
måste, för att framgångsrikt kunna generera utsagor,
(Jag ska här ta för givet att "dialog" betyder "rationell dialog", och vidare antaga att både orden "rationell" och "dialog" är tillfredsställande definierade, vilket naturligtvis inte är fallet.)
befinna sig i logisk harmoni med regelverket.
Jag vet inte var jag fick uttrycket "logisk harmoni" ifrån, men vill definiera det såsom
innebärande att den i dialogen ingående personen
på ett sätt
som alstrar den behagliga känslan av logisk harmoni mellan ord och handling.
Jag har understrukit, och vill här återigen, i ord, understryka betydelsen av förekomsten av ordet "behaglig" och av ordet "känsla".
Känsla, och till yttermera visso känsla av behag, springer här ur förefintligheten av ett överdjuriskt tillstånd, dvs det är gött att leva inte av bröd allena.
Jag tror att jag måste avbryta min första ansats här, eftersom jag börjar känna av en betydande utmattning i hjärnan.
Jag har alltså lyckats arbeta fram en förberedande begreppsapparat
som ska hjälpa oss att upptäcka att någonting sådant inte finns.
Om någonting sådant hade funnits,
så hade jag varit kapabel att föra en rationell dialog,
det är min hypotes,
men den kan inte testas,
och kunde den testas, vore den falsk.
Tillägg :
"till yttermera visso" = "till råga på allt"
att en omständighet av betydande vikt för möjligheten av en dialog
mellan två personer
är att dom båda måste befinna sig i någorlunda psykisk balans - dvs ha fungerande psyken.
Vidare har jag varit av uppfattningen
att en dialog (kommunikation) äger rum i en omgivning (en miljö).
Det har nu slagit mig att även omgivningen måste befinna sig i balans.
En självklarhet förvisso, då dom båda (psyket/omgivningen) avspeglar varandra.
(Jag är medveten om att jag vid denna punkt inte kan definiera varken "psyke" eller "omgivning", och håller för troligt att det kommer att förbli så.)
Icke desto mindre utvidgar sig nu mängden av mina uppfattningar
till att omfatta även den
(Omvärld. Yttervärld. Är naturligtvis andra möjliga benämningar istället för "omgivning".)
att en omgivning i vilken en dialog mellan två personer föreställes kunna äga rum
kan föreställas såsom havande ett regelverk.
Den i dialogen ingående, med psyke utrustade, personen
måste, för att framgångsrikt kunna generera utsagor,
(Jag ska här ta för givet att "dialog" betyder "rationell dialog", och vidare antaga att både orden "rationell" och "dialog" är tillfredsställande definierade, vilket naturligtvis inte är fallet.)
befinna sig i logisk harmoni med regelverket.
Jag vet inte var jag fick uttrycket "logisk harmoni" ifrån, men vill definiera det såsom
innebärande att den i dialogen ingående personen
- Har upplevelsen av att ha förstått reglerna
- Har upplevelsen att reglerna efterleves (dvs are enforced)
på ett sätt
som alstrar den behagliga känslan av logisk harmoni mellan ord och handling.
Jag har understrukit, och vill här återigen, i ord, understryka betydelsen av förekomsten av ordet "behaglig" och av ordet "känsla".
Känsla, och till yttermera visso känsla av behag, springer här ur förefintligheten av ett överdjuriskt tillstånd, dvs det är gött att leva inte av bröd allena.
Jag tror att jag måste avbryta min första ansats här, eftersom jag börjar känna av en betydande utmattning i hjärnan.
Jag har alltså lyckats arbeta fram en förberedande begreppsapparat
som ska hjälpa oss att upptäcka att någonting sådant inte finns.
Om någonting sådant hade funnits,
så hade jag varit kapabel att föra en rationell dialog,
det är min hypotes,
men den kan inte testas,
och kunde den testas, vore den falsk.
Tillägg :
"till yttermera visso" = "till råga på allt"
__________________
Senast redigerad av Skriver 2013-09-06 kl. 10:03.
Senast redigerad av Skriver 2013-09-06 kl. 10:03.
